The Noble Qur'an Encyclopedia

Alif Lām Rā.[1] Detta är en skrift vars verser fulländats och tydligt framställts, [uppenbarad] av en som är vis och väl medveten,

för att ni inte ska dyrka någon utom Gud. [Säg:] ”Jag är sänd av honom till er som en förkunnare av varningar och glädjebudskap.”

Och för att ni ska söka er Herres förlåtelse och sedan vända er till honom i ånger. Han ska då låta er njuta av ett gott liv till en bestämd tid och ge varje god människa sin fulla lön. Men vänder de sig bort, [säg då:] ”Jag fruktar en väldig dags straff för er.

Till Gud ska ni återvända, och han har makt över allt.”

De döljer vad de bär inom sig för att gömma sig för honom. Men även när de sveper sig i sina kläder vet han vad de gömmer i sitt inre och vad de visar utåt. Han vet vad som döljs i människans inre.

Varje varelse på jorden har sin försörjning garanterad av Gud. Han vet var de håller till och var deras sista viloplats ska vara. Allt finns i en klar bok.

Det är han som skapade himlarna och jorden på sex dagar, med sin tron placerad över vattnet, för att pröva vem av er som handlar bäst. Om du säger: ”Ni ska uppväckas efter döden” säger de otrogna: ”Det här är inget annat än uppenbar magi!”

Och om vi skjuter upp straffet från dem till en bestämd tid säger de: ”Vad håller det tillbaka?” Den dag det kommer kan det inte avvärjas från dem, och just det [straff] de gjort sig lustiga över kommer att omsluta dem helt och hållet.

Om vi skänker människan av våra välsignelser och sedan tar dem ifrån henne blir hon djupt otröstlig och otacksam.

Och om hon efter sina motgångar får uppleva välgång säger hon: ”Allt ont har lämnat mig!” Då blir hon överdrivet glad och skrytsam.

Undantagna är de tålmodiga som handlar rättfärdigt. Dem väntar förlåtelse och en stor belöning.

Du, [Muhammed], kanske känner dig manad att undanhålla delar av det som uppenbarats för dig, tyngd av deras fråga: ”Varför har inte en skatt sänts ned till honom eller en ängel kommit med honom?” Du är bara en varnare. Gud vakar över allt.

Och de säger: ”Det är [Muhammed] som har sammanställt den!” Säg dem: ”Framför då tio uppdiktade suror av samma slag och kalla [till er hjälp] alla ni förmår, andra än Gud, om ni verkligen talar sanning!”

Om de inte besvarar er, vet då att den sänts ned med Guds kunskap och att ingen är värd dyrkan utom han. Ska ni då inte underkasta er honom?

De som endast vill ha det jordiska livet och dess prakt ska belönas för sina handlingar i detta [liv], och inget ska de berövas därutav.

I det kommande livet har de inget annat att vänta än elden. Vad de har uträttat i detta [liv] har gått förlorat, och deras handlingar är inget värda.

Kan den som stöds av ett klart bevis från sin Herre, bekräftat av ett vittne från honom, och som därtill bekräftats av Moses skrift före den, som var ledning och nåd [jämföras med dessa]? De tror på den. Men den bland de sammansvurna som vägrar tro på den har elden som utlovad plats. Tvivla inte på den! Den är sanningen från din Herre, men de flesta människorna vill inte tro.

Vem är mer orättfärdig än den som diktar ihop lögner om Gud? Dessa ska föras fram inför sin Herre och vittnena ska säga: ”Här är de som ljög om sin Herre! Guds fördömelse vilar över de orättfärdiga.”

Dessa är de som avledde från Guds väg och ville få den att framstå som krokig och som förkastade tron på det kommande livet.

De kunde aldrig undfly på jorden, och de hade inga beskyddare utom Gud. Deras straff ska fördubblas. De klarade inte av att lyssna och de kunde inte se.

Dessa har förlorat sig själva, och deras inbillade [avgudar] upplöses i intet.

Utan tvivel är dessa de största förlorarna i det kommande livet.

De som tror och handlar rättfärdigt och ödmjukar sig inför sin Herre ska höra till paradisets folk, och i det ska de förbli.

De två gruppernas liknelse är som den blinde och döve jämfört med den seende och hörande. Kan de likställas? Tar ni inte lärdom?

Vi sände Noa till sitt folk: ”Jag är en tydlig varnare för er,

för att ni inte ska dyrka någon utom Gud. Jag fruktar för er en smärtsam dags straff.”

De otrogna ledarna bland hans folk sa: ”För oss är du en vanlig människa precis som vi, och det är tydligt att enbart de eländigaste av oss väljer att följa dig, utan eftertanke. Vi ser inte att ni på något sätt är bättre än oss. Vi tror att ni ljuger.”

Han sa: ”Mitt folk! Tänk om jag har ett klart bevis från min Herre och han skänkt mig en nådegåva från sig [i form av profetskap] som dolts för er – ska vi då tvinga er att tro på den mot er vilja?”

Mitt folk! Jag ber er inte om ersättning för detta. Min lön kommer bara från Gud. Jag kommer inte att driva bort de troende; de ska möta sin Herre. Men jag ser att ni är ett okunnigt folk.

Mitt folk! Vem ska skydda mig mot Gud om jag driver bort dem? Tänker ni inte efter?

Jag säger inte till er att jag har Guds skatter och jag känner inte till det fördolda, och jag påstår inte att jag är en ängel. Och jag säger inte till de ni föraktar att Gud inte ska ge dem något gott. Gud vet mycket väl vad som ryms i deras inre. Då skulle jag handlat orätt.”

De sa: ”Noa! Du har tvistat med oss och dragit ut på det länge. Kom med det du hotar oss med, om du verkligen talar sanning!”

Han sa: ”Bara Gud kan låta det komma till er, om det är hans vilja, och ni kan inte undkomma det.

Mina råd kan inte hjälpa er – om jag nu ville råda er – om det är Guds vilja att vilseleda er. Han är er Herre, och till honom ska ni återvända.”

Och de säger: ”Han har hittat på det på egen hand!” Säg: ”Om jag har hittat på det här bär jag ansvaret för mina egna synder, och jag ska inte ställas till svars för era.”

Och det uppenbarades för Noa: ”Ingen från ditt folk kommer att tro, förutom de som redan tror. Låt dig därför inte bedrövas över vad de gör.

Bygg arken under våra [vakande] ögon och efter vår anvisning, och tala inte till mig till förmån för de orättfärdiga; de ska dränkas.”

Han byggde arken, och varje gång ledande personer ur hans folk passerade, hånade de honom. Han sa: ”Hånar ni oss ska vi [en dag] håna er som ni nu hånar oss!

Ni kommer snart att få veta vem som ska drabbas av ett förnedrande straff och till slut utsättas för ett ändlöst lidande.”

[Detta fortsatte] tills vår dom kom och ugnarna svämmade över. Vi sa: ”Ta ombord ett par av varje art, och din familj – utom den som redan är dömd [att dränkas] – och de som trott.” Men bara ett fåtal hade trott med honom.

Han sa: ”Gå ombord på den! I Guds namn ska den segla och ankra. Min Herre är sannerligen ständigt förlåtande, barmhärtig.”

Och den seglade med dem bland vågor som berg. Noa ropade till sin son som höll sig avsides: ”Min son! Gå ombord med oss och bli inte kvar bland de otrogna!”

Han svarade: ”Jag ska ta min tillflykt till ett berg som kan skydda mig från vattnet!” Han sa: ”I dag finns ingen beskyddare mot Guds befallning utom den han förbarmar sig över!” Och vågorna skilde dem åt, och han blev en av de drunknade.

Och det befalldes: ”Jord, svälj ditt vatten! Och himmel, håll tillbaka!” Då sjönk vattnet, och domen verkställdes, och arken lade till vid [berget] al-Jūdi. Och det sades: ”Bort med det orättfärdiga folket!”

Och Noa anropade sin Herre och sa: ”Herre! Min son hör ju till min familj, och ditt löfte är sant, och du är den rättvisaste av domare.”

Han sa: ”Noa! Han hör inte till din familj; hans gärningar var inte rättfärdiga. Be mig inte om det du saknar kunskap om. Jag varnar dig från att bete dig oförståndigt.”

Han sa: ”Herre! Jag söker ditt skydd från att be dig om något jag inte har kunskap om. Om du inte förlåter mig och förbarmar dig över mig förlorar jag allt.”

Det sades: ”Noa! Stig i land med vår frid och våra välsignelser över dig och över de samfund som ska härstamma från de som är med dig. Andra samfund ska vi låta njuta [i det jordiska livet], sedan ska ett smärtsamt straff drabba dem.”

Detta hör till berättelserna om det som var dolt för dig, och som vi nu uppenbarar för dig. Varken du eller ditt folk kände tidigare till dem. Ha tålamod! Det goda slutet tillhör de gudfruktiga.

Och till [stammen] 'Ād sände vi deras broder Hūd. Han sa: ”Mitt folk! Dyrka Gud, ni har ingen annan [sann] gud utom honom. Ni hittar bara på lögner!

Mitt folk! Jag ber er inte om ersättning för detta. Min lön kommer bara från den som skapat mig. Använder ni inte ert förstånd?

Mitt folk! Sök er Herres förlåtelse och vänd er till honom i ånger. Han kommer då att låta regnet flöda över er och lägga styrka till er befintliga styrka. Och vänd er inte bort som obotfärdiga syndare!”

De sa: ”Hūd! Du har inte kommit till oss med något klart bevis. Vi lämnar inte våra gudar bara för att du säger det. Vi tror dig inte!

Vi kan endast säga att några av våra gudar har låtit vansinne komma över dig.” Han sa: ”Jag tar Gud till vittne, och vittna ni med, att jag tar avstånd från allt ni dyrkar

vid hans sida. Smid era planer mot mig allesammans och ge mig inget uppskov!

Jag sätter all min lit till Gud, min Herre och er Herre. Det finns inte en varelse som han inte har full makt över. Min Herre är i sanning på en rak väg.

Om ni vänder er bort har jag framfört det jag sändes till er med. Min Herre ska sätta ett annat folk i ert ställe, och ni kan inte skada honom det minsta. Min Herre vakar över allt.”

Och när vår dom föll över dem, räddade vi i vår nåd Hūd och de som trodde tillsammans med honom. Ja, vi räddade dem från ett skoningslöst straff.

Detta var 'Ᾱd. De förkastade sin Herres tecken och trotsade hans sändebud och följde i stället order från var och varje trotsig tyrann.

Och fördömelse följde dem i detta liv och [ska göra det] på uppståndelsens dag. Ja, 'Ᾱd vägrade att tro på sin Herre. Bort med 'Ᾱd, Hūds folk!

Och till [stammen] Thamūd sände vi deras broder Ṣāliḥ. Han sa: ”Mitt folk! Dyrka Gud, ni har ingen annan [sann] gud utom honom. Han har frambringat er ur jorden och låtit er bebygga den. Sök därför hans förlåtelse och vänd er till honom i ånger. Min Herre är sannerligen nära och han besvarar [människans bön].”

De svarade: ”Ṣāliḥ! Du är en man vi tidigare satte vårt hopp till. Förbjuder du oss att dyrka det våra förfäder dyrkade? Vi tvivlar starkt på det du kallar oss till!”

Han sa: ”Mitt folk! Tänk om jag har ett klart bevis från min Herre, och att han skänkt mig en nådegåva från sig [i form av profetskap]? Vem kan skydda mig från Gud om jag skulle trotsa honom? Då skulle ni bara öka min förlust.

Mitt folk! Här är Guds kamelsto, ett tecken för er. Låt det beta fritt på Guds jord och gör det inget ont, för då kommer ett nära förestående straff att drabba er.”

Men de slaktade henne, så han sa: ”Ni har tre dagar kvar att leva i era hem; detta är ett osvikligt löfte.”

När vår dom till slut föll över dem, räddade vi i vår nåd Ṣāliḥ och de som trodde tillsammans med honom, och vi [skonade dem] från den dagens förnedring. Din Herre är den Starke, den Allsmäktige.

Och de som begått orätt drabbades av dånet och blev liggande framstupa i sina hem.

Det var som om de aldrig hade bott där. Ja, Thamūd vägrade att tro på sin Herre. Bort med Thamūd!

Våra budbärare kom till Abraham med glädjande besked. De sa: ”Fred!” Han svarade: ”Fred!” Snart hade han ställt fram en helstekt kalv.

Men när han såg att de inte rörde den kände han obehag och fylldes av fruktan. De sa: ”Frukta inte! Vi har sänts till Lots folk.”

Hans hustru stod där och skrattade. Då gav vi henne det glädjande beskedet om Isak, och efter Isak, Jakob.

Hon sa: ”Vad märkligt! Ska jag, denna åldersstigna kvinna, verkligen föda, och min man här är ju så gammal! Det är sannerligen något förunderligt!”

[Budbärarna] sa: ”Förundras du över Guds beslut? Guds barmhärtighet och välsignelser vilar över er alla i detta hus! Han är sannerligen lovprisad, ärorik.”

När fruktan lämnat Abraham och det glädjande beskedet nått honom började han argumentera med oss till förmån för Lots folk.

Abraham var sannerligen fördragsam och djupt from och en som ständigt vände åter till Gud i ånger.

[Budbärarna sa:] ”Abraham, upphör med detta! Din Herres befallning har redan kommit, och ett straff som inte kan avvändas ska drabba dem.”

När våra budbärare kom till Lot blev han bekymrad för deras skull och han kände sig trängd, och sa: ”Detta är en svår dag!”

Hans folk, som redan ägnat sig åt skamlösa handlingar, rusade till honom. Han sa: ”Mitt folk! Här är mina döttrar; [att ni gifter er med dem är] renare för er. Frukta Gud och vanära mig inte inför mina gäster! Finns det inte en enda sansad man bland er?”

De sa: ”Du vet att vi inte har något intresse av dina döttrar, och du vet mycket väl vad det är vi vill.”

Han sa: ”Om jag bara hade kraft att stå emot er eller ett mäktigt stöd att vända mig till!”

[Änglarna] sa: ”Lot! Vi är din Herres budbärare. De kommer inte att kunna skada dig. Bege dig iväg med din familj under natten och låt ingen av er blicka tillbaka utom din hustru – det som drabbar dem ska drabba henne. Deras utlovade tid är gryningen. Är inte gryningen nära?”

När vår befallning kom vände vi upp och ned på [staden] och lät stenar av brännhet lera regna över den, lager på lager,

märkta hos din Herre. De är aldrig långt från de orättfärdiga.

Och till [stammen] Midjan sände vi deras broder Shuʿayb. Han sa: ”Mitt folk! Dyrka Gud, ni har ingen annan [sann] gud utom honom. Ge inte för lite i mått och vikt! Jag ser att ni lever gott, men jag fruktar för er det förestående straffet en dag då ni ska finna er helt omgärdade [utan minsta flyktväg].

Mitt folk! Mät och väg rättvist, med fulla mått, och beröva inte människor det som är deras, och sprid inte fördärv på jorden!

Det som Gud låter återstå åt er är bättre för er, om ni verkligen är troende. Jag är inte satt att vaka över er.”

De sa: ”Shuʿayb! Befaller din bön dig att vi ska avstå från att dyrka det som våra förfäder dyrkade eller från att göra som vi vill med våra ägodelar? Vilken fördragsam och rättsinnig man du måste vara!”

Han sa: ”Mitt folk! Tänk om jag har ett klart bevis från min Herre, och han har skänkt mig från sin frikostiga försörjning. Jag ska själv inte göra sådant som jag förbjuder er. Jag vill bara, så gott jag förmår, ställa till rätta. Det är bara med Guds hjälp jag kan lyckas med det. Det är endast till honom jag sätter min lit och endast till honom jag vänder mig.”

Mitt folk! Låt inte er fiendskap mot mig leda er till samma öde som Noas, Hūds eller Ṣāliḥs folk. Och Lots folk befann sig ju inte långt borta från er.

Sök er Herres förlåtelse och vänd er till honom. Min Herre är barmhärtig, kärleksfull.”

De sa: ”Shuʿayb! Vi förstår inte mycket av det du säger, och vi ser att du har en svag ställning bland oss. Hade det inte varit för din stam hade vi stenat dig. Du betyder inget för oss.”

Han sa: ”Mitt folk! Betyder min stam mer för er än Gud, och har ni helt vänt honom ryggen? Min Herre har dock full uppsikt över allt ni gör!

Mitt folk! Fortsätt ni med era handlingar – jag fortsätter med mina. Ni kommer snart att få se vem av oss som ska drabbas av ett förnedrande straff och vilka de verkliga lögnarna är. Vänta ni! Jag väntar med er.”

När vår dom föll, räddade vi i vår nåd Shuʿayb och de som trodde tillsammans med honom. De orättfärdiga drabbades av dånet och blev liggande framstupa i sina hem,

som om de aldrig hade bott där. Ja, bort med Midjan precis som Thamūd tidigare gick under!

Vi sände Mose med våra tecken och ett klart belägg [för sitt profetskap]

till Farao och hans stormän. Men de följde Faraos befallning, och Faraos befallning ledde ingen rätt.

På uppståndelsens dag kommer han att leda sitt folk och föra dem rakt ner i elden. Eländig är platsen han leder dem till!

Fördömelse följde dem i detta [liv] och på uppståndelsens dag. Hur eländigt är det inte att [dessa två fördömelser] följer dem!

Detta hör till berättelser om samhällen, som vi berättar för dig. En del av dem står ännu kvar och en del har jämnats med marken.

Vi gjorde dem ingen orätt, nej, de gjorde sig själva orätt. Deras avgudar, som de anropade vid Guds sida, kunde inte hjälpa dem när din Herres dom föll, utan de fick bara deras förlust att öka.

Sådant är din Herres straff när han bestraffar orättfärdiga samhällen. Hans straff är förvisso plågsamt och strängt.

I detta finns helt visst en lärdom för den som fruktar det kommande livets straff. Det är en dag då alla människor ska samlas – en dag bevittnad [av alla].

Vi skjuter inte upp den [dagen] bortom den fastställda tidpunkten.

Den dagen kommer ingen själ kunna tala utan hans tillåtelse. Vissa ska då vara fördömda medan andra ska vara lycksaliga.

De fördömda kommer att hamna i elden, där de ska jämra och flåsa.

Där ska de förbli så länge himlarna och jorden består, om inte din Herre vill annat. Din Herre fullbordar alltid sin vilja.

De lyckliga ska vara i paradiset. Där ska de förbli så länge himlarna och jorden består, om inte din Herre vill annat. En gåva utan slut.

Tvivla inte på [det falska i] det dessa dyrkar. De dyrkar bara vad deras förfäder tidigare dyrkat. Vi ska ge dem deras fulla del [av straffet] utan att dra någonting från det.

Vi gav förvisso Mose skriften, men oenighet uppstod kring den. Hade det inte varit för din Herres tidigare beslut [att skjuta upp domen till domedagen], skulle saken redan ha avgjorts mellan dem. De hyser djup misstro mot denna [Koran].

Din Herre ska ge alla full lön för deras handlingar. Han är väl medveten om vad de gör.

Följ den raka vägen, som du beordrats, du och de som vänt sig till Gud i ånger med dig, och överskrid inte gränserna! Han har full insikt i vad ni gör.

Och låt er inte tilltalas av de orättfärdigas [handlingar] så att ni själva bränns av helveteselden. Vid sidan av Gud har ni inga beskyddare och ni kan inte få någon hjälp.

Förrätta bönen vid dagens början och vid dess slut, och under delar av natten. Goda gärningar utplånar de onda. Detta är en påminnelse för de som låter sig påminnas.

Ha tålamod! Gud låter inte de godas lön gå förlorad.

Om ändå en rättskaffens skara hade funnits kvar bland samfunden före er som förbjöd fördärv på jorden! De vi räddade [från straffet] utgjorde endast ett fåtal av dem, medan de orättfärdiga försjönk i sina njutningar och förblev obotliga syndare.

Din Herre förintar inte samhällen orättvist medan deras folk gör det som är rätt.

Hade din Herre velat hade han gjort mänskligheten till ett enda samfund [och med en och samma tro], men de fortsätter att vara oense,

utom de din Herre visar barmhärtighet. Och för detta [test] skapade han dem. Din Herres ord ska fullbordas: ”Jag ska fylla helvetet med jinner och människor allesammans.”

Allt vi berättar för dig av sändebudens historier är för att stärka ditt hjärta. I denna [sura] har sanningen nått dig, liksom en förmaning och en påminnelse för de troende.

Säg till de som inte tror: ”Handla på ert sätt, vi handlar på vårt.

Och vänta ni, vi väntar också.”

[Kunskapen om] det fördolda i himlarna och på jorden tillhör Gud, och till honom återgår helt och fullt vartenda beslut. Dyrka därför honom och förlita dig på honom! Din Herre är inte omedveten om vad ni gör.