The Noble Qur'an Encyclopedia

Alif Lām Rā.[1] Detta är en skrift som vi har uppenbarat för dig för att du ska leda människorna från mörker till ljus, enligt deras Herres vilja; till den Allsmäktige, den Lovprisades väg,

Guds [väg] – han som allt i himlarna och på jorden tillhör. De otrogna varnas för ett strängt straff!

De som föredrar det jordiska livet framför det kommande och hindrar andra från att följa Guds väg och vill få den att framstå som krokig har verkligen gått långt vilse.

Alla sändebud vi har sänt har talat sitt folks språk, för att tydligt kunna förmedla budskapet till dem. Sedan vilseleder Gud dem han vill och vägleder dem han vill; han är den Allsmäktige, den Vise.

Vi sände Mose med våra tecken: ”För ditt folk ut ur mörkret till ljuset, och påminn dem om Guds välsignelser.” I detta ligger sannerligen lärdom för de som ständigt visar tålamod och innerlig tacksamhet.

Och minns när Mose sa till sitt folk: ”Minns Guds välsignelser över er när han räddade er från Faraos män som utsatte er för svåra lidanden; de slaktade era söner och lät era döttrar överleva. Ja, detta var en oerhörd prövning från er Herre.”

Och minns när er Herre tillkännagav: ”Är ni tacksamma ska jag ge er ännu mer, men är ni otacksamma är mitt straff förvisso strängt.”

Och Mose sa: ”Om ni – och alla på jorden – förnekar tron [skadar ni bara er själva], ja, Gud är sannerligen oberoende, lovprisad.”

Har ni inte hört vad som hände era föregångare; Noas folk, [stammarna] 'Ᾱd och Thamūd, och de som levde efter dem? Endast Gud känner till dem alla. Deras sändebud kom till dem med klara bevis, men [av ilska] bet de i sina händer och sa: ”Vi förkastar helt och hållet det ni har sänts med, och vi hyser starkt tvivel om det ni kallar oss till!”

Deras sändebud sa: ”Hur kan någon tvivla om Gud, himlarnas och jordens Skapare? Han kallar er för att förlåta era synder och han låter er leva till en fastställd tidpunkt.” Men de svarade: ”Ni är bara människor som vi, och ni försöker leda oss bort från det som våra förfäder dyrkade. Kom till oss med ett klart belägg [för att ni verkligen är sända av Gud]!”

Deras sändebud sa till dem: ”Ja, vi är endast människor som ni, men Gud ger sina välsignelser till den han vill av sina tjänare. Vi kan endast frambringa belägg om det är Guds vilja. Endast till Gud ska de troende sätta sin lit.

Och varför skulle vi inte sätta vår lit till Gud när han visat oss [den rätta] vägen? Vi ska tålmodigt uthärda den skada ni orsakar oss! Ja, till Gud ska de tillitsfulla sätta sin lit.”

Men de otrogna sa till sina sändebud: ”Om ni inte återvänder till vår religion, kommer vi helt visst att driva ut er från vårt land!” Deras Herre uppenbarade då: ”Vi ska förvisso förgöra de orättfärdiga,

och vi ska låta er bo i deras land när de är borta. Detta är för de som fruktar att stå inför mig och som fruktar min varning.”

När [sändebuden så] bad om seger gick varje envis förtryckare under.

Honom väntar helvetet där han ska serveras en dryck av blod och var.

Han försöker dricka det men förmår inte svälja. Döden omringar honom från alla håll, men ändå dör han inte. Ja, ett skoningslöst straff väntar honom.

Handlingarna hos de som förnekar sin Herre är som aska som virvlar bort i vinden en stormig dag. De får ingen nytta av sina handlingar [på domedagen]. Detta är djup och fullständig villfarelse!

Har du inte insett att Gud skapade himlarna och jorden med ett alldeles visst syfte? Om han vill kan han utplåna er och frambringa en ny skapelse.

Och detta är inte svårt för Gud.

De ska alla träda fram inför Gud, och de svaga kommer att säga till de högmodiga: ”Vi brukade följa er! Kan ni nu skydda oss från Guds straff på något sätt?” Då svarar de: ”Om Gud hade väglett oss, skulle vi ha visat er vägen! Det spelar ingen roll om vi ger upp eller visar tålamod, vi har ändå ingenstans att fly!”

När domen fallit kommer Satan att säga: ”Gud gav er ett sant löfte, medan jag gav er ett löfte som jag sedan svek. Jag hade aldrig någon makt över er, utan kunde bara kalla er [till min väg], och ni besvarade min kallelse. Klandra därför inte mig, utan klandra er själva! Jag kan inte hjälpa er, och ni kan inte heller hjälpa mig. Jag tar avstånd från att ni tidigare dyrkade mig vid sidan [av Gud]. De orättfärdiga ska verkligen få ett smärtsamt straff.”

De troende som handlat rättfärdigt kommer att föras in i trädgårdar genom vilka floder rinner, och där ska de förbli, i enlighet med deras Herres vilja. Deras hälsningsord där ska vara: ”Frid!”

Har du inte reflekterat över den liknelse som Gud framställer om det goda ordet? Det är som ett friskt träd vars rötter är fast förankrade och vars grenar sträcker sig upp mot skyn.

Det bär ständigt frukt, enligt sin Herres vilja. Gud framställer liknelser för människorna så att de ska tänka efter.

Och det usla ordet kan liknas vid ett uselt träd som rycks upp med rötterna ur jorden – det har ingen fast grund.

Gud befäster de troende med det fast förankrade ordet i detta liv och i det kommande. Och Gud leder de orättfärdiga vilse. Gud gör vad han vill.

Har du inte sett de som bemötte Guds välsignelse med otro? De har lett sitt folk till förödelsens hemvist.

Ja, de ska träda in i helvetet, i sanning en fasansfull destination!

De har satt gudomar vid Guds sida för att leda bort andra från hans väg. Säg: ”Njut ni [av det jordiska livet], till sist hamnar ni ändå i elden!”

Säg till mina troende tjänare att de ska förrätta bönen och dela med sig åt andra av det som vi har försörjt dem med, både i hemlighet och öppet, innan den dag kommer då ingen lösen och ingen vänskap gynnar.

Det är Gud som har skapat himlarna och jorden, och som sänder ned regn från himlen med vilket han tar fram frukter för er försörjning. Han har skänkt er skepp som seglar över haven enligt hans befallning, och skapat floderna till er nytta.

Och han har gett er solen och månen som ständigt är i rörelse, och har gett er natten och dagen för era behov.

Av allt ni bett honom om har han skänkt er något. Om ni försökte räkna Guds välsignelser, skulle ni aldrig kunna uppfatta deras fulla omfattning. Människan är otroligt orättfärdig och djupt otacksam.

Minns när Abraham sa: ”Herre! Gör detta land till en trygg plats, och bevara mig och mina söner från att börja dyrka avgudabilder.

Herre! Dessa [avgudabilder] har verkligen lett många människor vilse. Den som följer mig är min [trosfrände], men om någon trotsar mig, är du förvisso ständigt förlåtande, barmhärtig.

Herre! Jag har låtit en del av min avkomma bosätta sig i en dal utan grönska vid ditt helgade hus. Herre! [Jag gjorde det] för att de ska förrätta bönen. Låt människors hjärtan fyllas med medkänsla för dem och förse dem med frukter, så att de kan visa tacksamhet.

Herre! Du känner till vad vi döljer och vad vi ger till känna; ingenting är dolt för Gud, vare sig på jorden eller i himlen.

All lovprisning tillkommer Gud som har skänkt mig Ismael och Isak trots min höga ålder. Min Herre hör sannerligen all åkallan.

Herre! Gör mig till en som förrättar bönen och likaså min avkomma. Herre, besvara min åkallan!

Herre! Förlåt mig, mina föräldrar och alla troende den dag då räkenskapen ska ske.”

Tro aldrig att Gud är omedveten om vad de orättfärdiga gör; han skjuter bara upp deras [straff] till en dag då deras ögon ska stirra [av skräck],

då de rusar fram med sträckt hals. De kan inte släppa blicken från [de fasansfulla synerna] och deras hjärtan är tömda på allt [utom fruktan].

Varna därför människorna för den dag då straffet når dem och de orättfärdiga ska säga: ”Herre! Ge oss bara en kort frist, så att vi kan besvara ditt kall och följa sändebuden!” [Men de ska få svaret:] ”Svor ni inte tidigare på att ni aldrig skulle förgås?

Och ni bosatte er på samma platser som de som tidigare gjort sig själva orätt, och det hade gjorts klart för er hur vi hanterade dem, och vi framställde liknelser för er.”

Och de smidde sina planer, men Gud kände till deras planer, [och gjorde dem verkningslösa] trots att de hade förmågan att flytta berg.

Tro därför aldrig att Gud sviker sitt löfte till sina sändebud. Gud är förvisso allsmäktig och fullkomlig i sin vedergällning.

Den dag då jorden byts ut mot en annan jord och himlarna likaså; då [människorna] träder fram inför Gud, den Ende, den Allhärskande.

Den dagen ska du se de obotfärdiga syndarna bundna i kedjor.

Deras kläder ska vara av tjära, och deras ansikten ska täckas av eld.

[De träder fram] för att Gud ska ge var och en vad han förtjänar. Gud är säkerligen snar att kalla till räkenskap.

Denna [Koran] är ett budskap till alla människor, för att de ska ta till sig dess varningar och inse att han är en enda Gud, och så att de förståndiga ska låta sig förmanas.