The Noble Qur'an Encyclopedia

All lovprisning tillkommer Gud, som uppenbarat skriften för sin tjänare och inte lät någon avvikelse förekomma i den;

rak och vägledande, för att varna för hans stränga straff och för att ge de troende som handlar rättfärdigt glädjebudet att en härlig belöning väntar dem [i paradiset],

där de ska förbli till evig tid.

Och den varnar de som säger att Gud har en son.

Varken de eller deras förfäder har något som helst stöd för dessa [påståenden]. Orden som flödar ur deras munnar är förfärliga, och deras påståenden är ren lögn.

Kommer du kanske att gå under av sorg över att de vägrar tro på denna skrift?

Vi har smyckat jorden med vackra ting för att pröva [människorna], och låta deras handlingar visa vilka som är de främsta bland dem;

men [till slut] ska vi förvandla den till kal och ofruktbar mark.

Du ska inte tro att männen i grottan, [vars namn står nedtecknade] på tavlorna, var vårt mest mirakulösa tecken.

Minns när de unga männen sökte skydd i grottan och bad: ”Herre! Ge oss av din nåd och ordna det bästa för oss.”

Så vi lät dem falla in i en djup sömn, i grottan, som varade i många år.

Till sist väckte vi dem för att klargöra vilken av de två grupperna som hade bäst uppfattning om hur lång tid de hade varit där.

Vi ska återge för dig den sanna berättelsen om dem: De var unga män som trodde på sin Herre, och vi ökade deras vägledning.

Vi stärkte deras hjärtan när de reste sig och sa: ”Vår Herre är himlarnas och jordens Herre. Vi åkallar aldrig en annan gud än honom; då hade vi uttalat något fullständigt orimligt!

Vårt folk har ställt upp gudar vid hans sida. Varför kommer de inte med ett klart belägg [för dessa gudars rätt till dyrkan]? Och vem gör större orätt än den som diktar ihop lögner om Gud?”

[Sedan sa deras ledare till resten av gruppen:] ”När ni väl har övergivit dessa och det de dyrkar vid Guds sida, sök då er tillflykt i grottan. Er Herre kommer att låta sin nåd strömma över er och underlätta er situation.”

[Om du hade varit på plats i grottan de nu sov i skulle du] ha kunnat se hur morgonsolens strålar viker av från grottan på dess högra sida och på kvällen passerar förbi dem till vänster där de ligger i ett av dess öppna utrymmen. Detta var ett av Guds underverk! Den som Gud vägleder är verkligen på rätt väg, men för den han leder vilse finner du ingen som leder honom rätt.

Du skulle ha trott att de var vakna fastän de egentligen sov. Och vi lät dem vända sig än åt höger, än åt vänster, medan deras hund låg vid ingången med utsträckta framben. Om du hade stött på dem skulle du av ren fasa ha vänt dig om och sprungit därifrån.

Och så väckte vi dem också åter så att de skulle fråga varandra [om vad som hänt]. En av dem sa: ”Hur länge har vi varit här?” Då sa några av dem: ”Vi har väl varit här en dag eller en del av en dag.” Andra sa: ”Vår Herre vet bäst hur länge vi har varit här. Låt nu en av oss gå med dessa silvermynt till staden för att köpa det bästa ätbara och införskaffa förnödenheter därifrån. Han bör dock vara diskret och inte låta någon få den minsta aning om vår existens.

Om de upptäcker oss kommer de att stena oss till döds eller tvinga oss att återvända till deras tro, och då kommer det aldrig att gå oss väl.”

Så lät vi dem upptäckas för att [stadens invånare] skulle inse att Guds löfte är sant och att det inte råder tvivel om den yttersta stundens [ankomst]. De tvistade sinsemellan om vad de skulle göra med deras [gravplats]. Somliga sa: ”Res en mur framför dem. Deras Herre känner dem bäst.” De som fick sin vilja igenom sa: ”Vi bygger en helgedom vid dem!”

Och [vissa människor] kommer att säga: ”De var tre och den fjärde var deras hund,” och andra kommer att säga: ”De var fem och deras hund var den sjätte” – de gissar bara på måfå – och vissa kommer att säga: ”De var sju och den åttonde var deras hund.” Säg: ”Min Herre känner bäst till deras riktiga antal och endast ett fåtal vet hur många de verkligen var.” Ge dig därför inte in i diskussioner om deras [antal], utom i allmänna termer och fråga dem inte någonting gällande dem.

Säg aldrig om något [du har avsikt att göra]: ”Det här kommer jag garanterat att göra i morgon”,

utan att lägga till: ”om Gud vill.” Och om du glömmer [att säga detta] nämn då din Herres namn och säg: ”Jag hoppas att min Herre ska leda mig närmare den rätta vägen!”

Och de stannade i sin grotta i trehundra år och till dessa ytterligare nio.

Säg: ”Gud är den som bäst känner till hur länge de stannade där. Han [har all kunskap om] det som är dolt både i himlarna och på jorden. Vilken syn han har och vilken hörsel! De har ingen beskyddare utom honom, och han delar inte sitt beslut med någon.”

Recitera det som har uppenbarats för dig ur din Herres skrift! Ingen kan ändra hans ord, och du kommer inte att finna någon tillflykt utom hos honom.

Ha tålamod med de som tillber sin Herre morgon och kväll, sökande hans ansikte. Förlora dem inte ur ditt sikte i strävan efter det jordiska livets prakt, och följ inte den vars hjärta vi har gjort likgiltigt för vår åminnelse – dessa som bara följer sina begär och vars handlingar är förgäves.

Och säg: ”Sanningen [har uppenbarats] från er Herre. Den som vill tro på den må göra det, och den som vill förkasta den må göra det.” För de orättfärdiga har vi förberett en eld vars vallar ska omringa dem helt och hållet. Om de ropar på hjälp [för att stilla sin törst], ska de få vatten hett som smält koppar och som skållar deras ansikten. Vilken förfärlig dryck och vilken outhärdlig plats att vara på!

Men de som tror och handlar rättfärdigt [ska belönas rikligt]. Ja, vi låter aldrig de som gör gott gå miste om sin belöning.

För dem väntar Edens trädgårdar, genom vilka floder rinner. Där ska de prydas med guldarmband och bära gröna kläder av fint siden och brokad, vilande på utsmyckade troner. Vilken underbar belöning och vilken härlig plats att vara på!

Berätta för dem liknelsen om två män av vilka vi gav den ene två vingårdar, omgärdade av dadelpalmer och åtskilda av ett åkerfält.

Båda vingårdarna bar riklig frukt utan minsta knapphet, och vi lät en bäck forsa fram mellan dem.

Under deras samtal sa mannen, som hade rikligt med frukt, till sin vän: ”Jag är mer välbärgad än du och har ett starkare följe!”

Med sitt självskadande [högmod] trädde han så in i sin trädgård och fortsatte: ”Jag tror inte att denna någonsin kommer att vissna.

Jag tror inte heller att sista stunden någonsin kommer, och skulle den det, och jag förs åter till min Herre, ska jag helt säkert finna något bättre i dess ställe.”

Deras samtal fortgick och hans vän sa till honom: ”Tror du inte på honom som skapade din [fader Adam] av jord, och som sedan frambringade dig ur en droppe [säd] och till sist formade dig till en människa?

[Jag vet] däremot att Gud är min Herre, och jag dyrkar ingen vid min Herres sida.

När du trädde in i din trädgård, skulle du ha sagt: 'Detta är vad Gud har velat [för mig], och all styrka kommer från honom endast!' Om du säger att jag är mindre välbärgad och har färre barn än du,

kan det ju bli så att min Herre skänker mig något bättre än din trädgård och att han sänder över det [som är ditt] ett straff från himlen, som förvandlar det till torr ödemark,

eller låter dess källvatten sjunka så djupt att du inte kommer åt det.”

[Detta inträffade] och all hans frukt förstördes. När den föll ihop på sina spaljéer började han vrida sina händer [i ånger] över vad han hade spenderat på den och sa: ”Om jag ändå hade låtit bli att dyrka någon vid min Herres sida!”

Ingen hade han som kunde hjälpa honom mot Gud, och inte kunde han hjälpa sig själv.

Då stod det klart att det är från Gud, den absoluta Sanningen, som det verkliga stödet står att finna! Hans belöning är högst och ingen bereder en lyckligare utgång än han.

Framställ för dem en liknelse om det jordiska livet: det är som regnet som vi sänder ned från himlen, varigenom jordens växtlighet spirar upp; därefter blir den till torra strån som vinden skingrar. Gud har fullständig makt över allt.

Rikedom och barn är bland de glädjeämnen som det jordiska livet erbjuder, men bestående goda handlingar ger en rikligare belöning från din Herre och en säkrare grund för hopp [om denna belöning].

Påminn om dagen då vi ska låta bergen lösas upp och du får se jordens yta alldeles bar. Då ska vi samla dem alla och ingen ska lämnas kvar.

Och de ska ställas i rader inför din Herre: ”Ni står nu här inför oss, precis som när vi skapade er för första gången, trots att ni påstått att vi inte skulle [återuppväcka] er för detta möte.”

Och boken [där människans handlingar har tecknats ned] ska läggas fram, och du ska se de trotsiga syndarna skräckslagna över dess innehåll. Och de ska säga: ”Vi är förlorade! Vad är detta för en bok som inte utelämnar vare sig litet eller stort?” Ja, de ska finna allting registrerat; och din Herre kommer inte göra någon minsta orätt.

Berätta om hur vi sa till änglarna: ”Fall ned inför Adam!” Då föll alla ned utom Iblīs, en av jinnerna. Ja, han trotsade sin Herres befallning. Ska ni verkligen lyda honom och hans avkomma, i stället för mig, trots att de är era fiender? I så fall har dessa orättfärdiga människor gjort ett uselt byte!

Jag lät dem inte bevittna skapelsen av himlarna och jorden och inte heller deras egen skapelse, och jag skulle aldrig ta hjälp av sådana som förleder andra.

Påminn även om en dag då han ska säga: ”Anropa de gudar ni påstod fanns vid min sida!” Och de ska kalla på dem, men de kommer inte att svara dem, och vi ska låta ett avgrundsdjup skilja dem åt.

Och de obotfärdiga syndarna ska se elden och inse att de kommer att störta ner i den, och de kommer inte att finna något sätt att undkomma den.

I denna Koran har vi framställt alla tänkbara liknelser för människorna. Men människan är ständigt benägen att tvista!

Och det enda som höll människorna tillbaka från att tro och söka sin Herres förlåtelse, när vägledningen nådde dem, var [deras hånfulla och utmanande begäran] att drabbas av samma öde som tidigare folk, eller att straffet skulle manifestera sig mitt framför dem.

Vi skickar endast sändebuden som förkunnare av glädjebudskap och varningar. Men de otrogna tar till falska argument för att avfärda sanningen, och de gör narr av mina budskap och varningarna de har fått.

Och ingen är mer orättfärdig än den som när han påminns om sin Herres budskap väljer att ignorera dem och glömmer det [onda] han har gjort. Vi har förseglat deras hjärtan så att de inte kan förstå denna [Koran], och vi har gjort så att deras öron ej längre hör. Även om du kallar dem till den rätta vägen, kommer de aldrig att finna den.

Din Herre är alltid beredd att förlåta och han är källan till all nåd. Om han hade velat ställa dem till svars [omedelbart] för det [onda] de gjort, skulle han påskynda straffet för dem. Men de har en frist till en viss tidpunkt, och den kommer de aldrig att kunna fly undan.

Vi förintade dessa samhällen för den orätt de gjort, och vi fastställde en tidpunkt för deras undergång.

Och berätta om när Mose sa till sin tjänare: ”Jag ger mig inte förrän jag når den plats där de två haven möts, om det så tar mig en livstid!”

Men när de nådde platsen där de två haven möts glömde de bort fisken [de hade med sig], och den slank iväg som i en tunnel ut i havet.

När de gått vidare sa han till sin tjänare: ”Ta fram vårt middagsmål; denna resa tog verkligen på krafterna!”

[Tjänaren] sa: ”Minns du när vi vilade vid klippan? Jag glömde berätta om fisken, ja, Satan måste ha fått mig att glömma det; den slingrade sig ut i havet på ett märkligt sätt!”

[Mose] sa: ”Detta är ju precis vad vi var ute efter!” Och så vände de tillbaka samma väg som de kom,

varpå de mötte en av våra tjänare som vi hade låtit ta del av vår nåd och skänkt djup kunskap.

Mose sa till honom: ”Kan jag göra dig sällskap så att du lär mig av den kunskap du fått som leder till den rätta vägen?”

Han svarade: ”Du kommer inte att kunna ha tålamod med mig.

För hur skulle du kunna ha tålamod med något du inte helt och hållet förstår?”

[Mose] svarade: ”Om Gud vill, ska du se att jag har tålamod, och jag ska inte motsätta mig något du gör.”

Han sa: ”Om du ska slå följe med mig får du inte ifrågasätta någonting förrän jag själv tar upp det med dig.”

Därefter gav de sig av och nådde slutligen en båt som de klev ombord på. Mannen gjorde ett hål i den och [Mose] sa: ”Har du gjort ett hål i den för att dess passagerare ska drunkna? Du har verkligen gjort något förfärligt!”

Han svarade: ”Jag sa ju att du inte kommer att ha tålamod med mig!”

[Mose] sa: ”Ha överseende med min glömska och var inte för sträng mot mig.”

Så fortsatte de sin vandring tills de stötte på en pojke som mannen dödade. [Mose] sa: ”Har du tagit livet av en oskyldig som inte själv gjort sig skyldig till mord? Du har verkligen begått en fruktansvärd gärning!”

Han sa: ”Jag sa ju att du inte skulle ha tålamod med mig!”

[Mose] sa: ”Om jag ifrågasätter dig om något efter det här, låt mig då inte längre göra dig sällskap – du har min fulla förståelse.”

Så gav de sig av igen, och kom till en by där de bad om mat, men byborna visade ingen gästfrihet. Där fann de sedan en mur som höll på att rasa, och mannen återställde den. [Mose] sa: ”Du hade kunnat ta betalt för detta, om du bara velat.”

[Mannen] sa: ”Här skiljs våra vägar åt, och nu ska jag förklara innebörden av det du inte kunde ha tålamod med.

Vad båten beträffar tillhörde den några fattiga män som arbetade på havet. Jag ville förstöra den en aning eftersom de längre fram skulle ha stött på en kung som tar alla [intakta] båtar med våld.

Beträffande pojken är hans föräldrar troende och vi var rädda att han skulle få dem att begå överträdelser och överge tron.

Vi ville därför att deras Herre skulle ersätta honom med en son som är mer rättfärdig och kärleksfull mot dem.

Vad gäller muren tillhör den två faderlösa pojkar i byn, och det finns en skatt under den som är deras. Deras far var en rättfärdig man, och det var din Herres vilja att de vid mogen ålder skulle gräva upp skatten, som en nåd från din Herre. Ingenting av detta har jag gjort på eget bevåg. Detta är innebörden av det som du inte kunde ha tålamod med.”

De frågar dig om den tvåhornade. Säg: ”Jag ska berätta något om honom som ni kan lägga på minnet.”

Vi skänkte honom makt och auktoritet på jorden och försåg honom med alla nödvändiga medel [för att kunna inta andra länder].

Så han tog medlen i bruk [och färdades västerut],

tills han nådde den plats där solen går ned, och han fann att den gick ner i en mörk och gyttjig källa. Där fann han ett [otroget] folk och vi sa: ”Du tvåhornade! Du kan antingen straffa dem eller behandla dem väl.”

Han sa: ”Den som gör orättfärdiga handlingar ska vi straffa, sedan ska han föras tillbaka till sin Herre som ska ge honom ett fasansfullt straff.

Men den som tror och handlar rättfärdigt väntar den bästa belöningen, och vi ska tilltala honom på det allra vänligaste sätt.”

Sedan tog han åter medlen i bruk [och färdades österut],

tills han nådde den plats där solen går upp, och han fann att den gick upp över ett folk som vi inte hade skyddat från solens strålar.

Så gick det till, och vi känner till alla detaljer om hans historia.

Sedan tog han åter medlen i bruk [och tog en helt annan väg],

tills han kom till en plats mellan två berg. Där fann han ett folk som knappt förstod ett enda ord.

De sa: ”Du tvåhornade! Gog och Magog skapar stor förödelse på jorden. Kan vi betala dig för att bygga en barriär mellan oss och dem?”

Han svarade: ”Den makt min Herre har skänkt mig är bättre [än er ersättning]. Hjälp mig i stället med arbetskraft så ska jag bygga en skyddsvall mellan er och dem.

Förse mig med järnblock!” När han hade fyllt utrymmet mellan de två bergväggarna sa han: ”Blås på det [med era blåsbälgar]!” När han hade fått [järnet] att glöda, sa han: ”Hämta smält koppar som jag kan hälla över det.”

[Muren blev färdig, och Gog och Magog] kunde varken ta sig över den eller bryta igenom den.

Han sa: ”Denna [mur] är en nåd från min Herre. Men när min Herres löfte infrias ska han jämna den med marken. Min Herres löfte blir alltid verklighet.”

Den dagen ska vi låta [människorna] välla fram över varandra som vågor [på havet]. Och när det blåses i hornet ska vi samla dem alla.

Den dagen ska vi låta de otrogna se helvetet med egna ögon –

De vilkas ögon varit förslutna [och därför oförmögna att se tecknen som får dem] att minnas mig, och som inte förmådde lyssna [på bevisen för den sanna tron].

Tror de otrogna att de borde dyrka mina tjänare i stället för mig? Vi har förberett helvetet för att ta emot de otrogna!

Säg: ”Ska vi berätta för er om de som lidit störst nederlag i sina strävanden?”

Det är de vars möda på jorden varit förgäves trots att de trodde sig göra gott.

Dessa förkastade sin Herres tecken och mötet med honom. Deras handlingar är därför förgäves, och på uppståndelsens dag ska vi inte tillmäta dem någon betydelse.

Deras straff blir helvetet eftersom de förkastat och förlöjligat mina budskap och sändebud.

De som tror och handlar rättfärdigt ska få sitt hem i paradisets ädlaste trädgårdar.

Där ska de förbli, och aldrig ska de önska sig bort.

Säg: ”Om havet vore bläck för min Herres ord, skulle det tömmas innan min Herres ord tar slut, även om vi skulle fylla det med ännu ett hav.”

Säg: ”Jag är bara en människa som ni, men det har uppenbarats för mig att er Gud är en enda Gud. Låt därför den som fruktar mötet med sin Herre handla rättfärdigt och inte dyrka någon vid sin Herres sida.”