The Noble Qur'an Encyclopedia

Kāf Hā Yā 'Ayn Ṣād.[1]

[Här följer] berättelsen om din Herres nåd mot sin tjänare Sakarias.

När han viskade en bön till sin Herre

sa han: ”Herre! Mina ben har försvagats och mitt huvud är täckt av gråa hår, men aldrig har du, Herre, lämnat mig besviken när jag vänt mig till dig i bön.

Jag oroar mig så för vad som kommer att hända med mina släktingars [tro] efter min bortgång och min hustru är ofruktsam. Så skänk mig, från din nåd, en [son som] kan ta över min roll;

att bära mitt och Jakobs arv vidare, och låt honom, Herre, vinna din ynnest.”

[Svaret gavs av änglarna]: ”Sakarias! Vi ger dig glädjebudet om en son vid namn Johannes. Vi har aldrig gett någon detta namn förut.”

Han sa: ”Herre! Hur kan jag få en son när min hustru är ofruktsam och jag själv har nått ålderns höst?”

[Ängeln] svarade: ”Så är det förvisso, men din Herre säger: 'Det är enkelt för mig – dig skapade jag tidigare ur tomma intet.'”

Han sa: ”Herre! Ge mig ett tecken.” Den svarade: ”Tecknet är att du inte kommer att kunna tala till människor under tre dygn, trots att du är vid god hälsa.”

Då gick han ut från böneplatsen till sitt folk och tecknade åt dem att lovprisa Gud morgon och kväll.

[När barnet fötts och några år passerat sa vi till honom:] ”Johannes! Håll med kraft fast vid skriften!” Och vi skänkte honom insikt medan han ännu var ett barn.

Och vi visade honom ömhet och höll honom ren [från synd]. Ja, han var en gudfruktig man.

Han visade sina föräldrar vördnad och respekt, och var aldrig arrogant eller olydig.

Så fred var med honom den dag han föddes, och dagen han gick bort, och fred ska vara med honom dagen han återuppväcks till liv.

Och berätta vad denna skrift [har att säga] om Maria, när hon drog sig undan från sin familj till [en vrå i husets] östra sida,

och avskärmade sig från dem. Då sände vi vår ande till henne, och han framträdde för henne i en fullkomlig, mänsklig gestalt.

Hon utbrast: ”Må den Nåderike beskydda mig från dig! Om du fruktar Gud [håll dig undan]!”

[Ängeln] svarade: ”Jag är endast en budbärare från din Herre som ska skänka dig en son, ren [och obefläckad].”

Hon sa: ”Hur ska jag få en son när ingen man vidrört mig och jag inte levt osedligt?”

[Ängeln] svarade: ”Så är det förvisso, men din Herre säger: 'Det är enkelt för mig, och vi ska göra honom till ett tecken för människorna och han ska vara en nåd från oss. Denna fråga har redan avgjorts.'”

Och hon blev havande med honom och drog sig undan till en avlägsen plats.

Värkarna drev henne till en palmstam och hon utbrast: ”Om jag ändå varit död och bortglömd innan det här!”

Då [hördes en röst] ropa till henne underifrån: ”Var inte ledsen! Se, din Herre har låtit en källa springa fram vid dina fötter!

Skaka palmstammen mot dig, den kommer att släppa färska mogna dadlar över dig.

Ät och drick och var vid gott mod! Möter du någon, ska du säga: 'Jag har lovat den Nåderike att avhålla mig [från samtal], och talar därför inte med någon i dag.'”

Sedan kom hon till sitt folk med [barnet] i famnen. De utbrast: ”Maria! Du har gjort något förfärligt!

Du, Arons syster! Din far var inte en skamlig man, och din mor ingen lösaktig kvinna.”

Då gjorde hon en gest mot honom. De sa: ”Menar du att vi ska tala till ett spädbarn i vaggan?”

Han sa: ”Jag är Guds tjänare. Han har skänkt mig skriften och utsett mig till profet.

Och han har gjort mig välsignad vart jag än är, och påbjudit mig att förrätta bönen och ge allmosan livet ut,

och att visa min mor vördnad och respekt, och han har inte gjort mig arrogant eller olydig.

Fred var med mig dagen jag föddes, och den ska vara med mig den dag jag går bort och den dag jag återuppväcks till liv.”

Detta är Jesus, Marias son, och den sanna berättelsen [om honom] som de tvistar om.

Det anstår inte Gud att ha en son. Upphöjd är han! När han beslutar att något ska vara, säger han endast: ”Var!” – och det är.

Och [Jesus sa till sitt folk:] ”Gud är min Herre och er Herre; honom ska ni dyrka! Detta är den raka vägen.”

Men så blev vissa grupper [bland judarna och de kristna] oense om honom. Olycka väntar de otrogna när de står inför den fasansfulla dagens händelser!

Så skarpt de ska höra och se den dag de träder inför oss! Men här och nu är de orättfärdiga ännu försänkta i uppenbar villfarelse.

Och varna dem för ångerns dag då [Guds] dom ska falla; nu är de obrydda och tror inte.

Vi ska förbli när jorden och dess invånare [har förgått], och det är till oss de ska föras åter.

Och återge vad denna skrift säger om Abraham – en högst sannfärdig man och profet –

då han sa till sin far: ”Far! Varför dyrkar du det som varken hör eller ser, och som inte kan hjälpa dig på något sätt?

Far! Jag har fått del av kunskap som du saknar; följ mig, så ska jag leda dig till rätt väg.

Far! Lyd inte Satan – han trotsar ständigt den Nåderike.

Far! Jag fruktar att den Nåderikes straff ska drabba dig och att du ska göra sällskap med Satan [i helvetet].”

Han svarade: ”Har du vänt ryggen åt mina gudar, Abraham? Om du inte slutar [smäda dem] ska jag stena dig! Ge dig av, och låt lång tid gå innan du visar dig igen!”

Han sa: ”Fred vare med dig! Jag ska be min Herre att förlåta dig; han har alltid visat mig godhet.

Jag kommer att dra mig undan från er och det ni åkallar vid sidan av Gud, och jag ska åkalla min Herre. Jag hoppas att jag inte ska bli besviken i min bön till min Herre.”

När han drog sig undan från dem och det de dyrkade vid Guds sida skänkte vi honom Isak och Jakob, och vi gjorde dem båda till profeter.

Vi lät vår barmhärtighet omsluta dem och gav dem ett upphöjt och gott rykte.

Och berätta vad denna skrift [har att säga] om Mose. Han var förvisso utvald; ett sändebud och profet.

Vi kallade på honom från bergets högra sida och lät honom närma sig för att höra vårt tal.

Och i vår nåd utsåg vi hans broder Aron till profet [vid hans sida].

Och berätta vad denna skrift [har att säga] om Ismael. Han svek aldrig sitt ord och han var både ett sändebud och en profet.

Han brukade uppmana sin familj att förrätta bönen och ge allmosan och han var alltid sin Herre till glädje.

Och berätta vad denna skrift [har att säga] om Idrīs; en högst sannfärdig man och profet –

som vi låtit upphöja till en hedersam position.

Dessa är några av de profeter Gud har välsignat – ättlingar till Adam och till dem vi räddade med Noa, och ättlingar till Abraham och Israel. Ja, de hörde alla till dem vi väglett och valt ut. När den Nåderikes verser reciterades för dem föll de gråtande ned på sina ansikten.

Efter dem följde ett uselt släkte som försummade bönen och drevs av sina begär. De ska snart möta sin undergång.

Undantaget de som omvänder sig, finner tron och lever rättfärdigt. Dem väntar paradiset och de ska inte möta minsta orätt –

Edens trädgårdar, som den Nåderike har lovat sina tjänare; ännu osynliga för deras ögon. Hans löfte blir alltid verklighet!

Där ska de inte höra något meningslöst tal, utan endast fredliga ord, och de ska få sin försörjning morgon och kväll.

Sådant är paradiset som vi ska ge till våra gudfruktiga tjänare.

[Ängeln Gabriel säger:] ”Vi nedstiger endast på din Herres befallning. Han råder över vår framtid, vårt förflutna och allt däremellan, och din Herre är inte glömsk.”

Han är Herren över himlarna och jorden och allt däremellan, så dyrka honom outtröttligt! Vet du om någon som är hans like?

Människan frågar: ”Efter att jag har dött, ska jag då verkligen återuppstå till liv?”

Betänker hon inte att vi redan har skapat henne ur intet?

Så vid din Herre! Vi ska sannerligen samla dem alla tillsammans med djävlarna, och föra dem på knä till helvetets rand.

Sedan ska vi ur varje hop dra fram de som visade störst upproriskhet mot den Nåderike.

Det är nämligen vi som bäst känner till vilka som mest förtjänar att genomlida dess lågor.

Var och en av er måste korsa över [helvetets avgrund]; detta är din Herres ofrånkomliga beslut.

Därpå ska vi föra de gudfruktiga i säkerhet medan de orättfärdiga blir kvar på sina knän.

När våra klara verser reciteras för dem säger de otrogna [hånfullt] till de troende: ”Vilka [av oss] lever i bättre förhållanden och samlas i mer förnämliga sällskap?”

Men vi har utplånat många generationer före dem, som vida överträffade dem i ägodelar och ståt!

Säg: ”Må den Nåderike ge uppskov till de som har avvikit från sanningen,” – ända tills de ser vad de har blivit utlovade, antingen straffet [i detta liv] eller den yttersta timmen. Då ska de inse vem som verkligen är i underläge och har det svagaste stödet!

De som följer sanningens väg ska Gud ge ytterligare ledning. Och de bestående goda handlingarna ger en överlägsen belöning hos din Herre och leder till ett bättre utfall.

Har du sett den som förkastar våra budskap men ändå påstår: ”Jag ska få rikedom och barn [i nästa liv]”?

Har han blickat in i framtiden eller har den Nåderike givit honom ett löfte?

Nej! Vi ska skriva ned vad han säger och öka hans straff allt mer.

Och det han talar om ska förbli hos oss och han ska träda fram inför oss alldeles ensam.

De dyrkar avgudar i Guds ställe i tron att de ska hjälpa dem.

Men tvärtom! Dessa [avgudar] ska avvisa deras dyrkan och i stället vända sig emot dem.

Ser du inte att vi har gett djävlarna grepp om de otrogna så att de kan egga dem [till olydnad]?

Så ha inte bråttom med [att nedkalla straff mot] dem; vi håller räkning på deras [återstående tid].

Den dagen ska vi samla de gudfruktiga inför den Nåderike som en hedrad skara,

medan vi driver de obotfärdiga syndarna mot helvetet, utmattade av törst.

Då kan ingen föra en annans talan, förutom den som [genom sin tro] ingått förbund med den Nåderike.

Och de säger att den Nåderike har en son.

Ni har påstått något oerhört!

Himlarna är nära att brista, jorden att rämna och bergen att störta samman

för att de tillskriver den Nåderike en son!

Nej, det skulle aldrig anstå den Nåderike att ha en son.

Var och en i himlarna och på jorden ska komma till den Nåderike i underkastelse.

Han har full kunskap om dem och har räknat dem alla till sista person.

Och var och en ska på uppståndelsens dag träda fram inför honom helt ensam.

Den Nåderike ska låta [sin och andras] kärlek omge de som tror och handlar rättfärdigt.

Vi har gjort denna [Koran] lätt att förstå, på ditt eget språk, för att du med den ska kunna glädja de gudfruktiga och varna de hårdnackade.

Många släkten före dem har vi utplånat; kan du se skymten av någon av dem eller höra ens ett svagt ljud från dem?