The Noble Qur'an Encyclopedia

Alif Lām Mīm. [1]

Denna skrift råder det inga tvivel om; den är en vägledning för de gudfruktiga –

de som tror på det fördolda, som förrättar bönen och som ger åt andra av det som vi har försörjt dem med.

Och för de som tror på det som uppenbarats för dig och det som har uppenbarats före din tid, och som är övertygade om det kommande livet.

Det är dessa som följer sin Herres vägledning; ja, det är dessa som det ska gå väl för.

För de otrogna blir det sannerligen ingen skillnad om du varnar dem eller inte, de kommer ändå inte att tro.

Gud har förseglat deras hjärtan och deras öron, och han har täckt över deras ögon. De ska få ett oerhört straff.

Bland människorna finns de som säger: ”Vi tror på Gud och den yttersta dagen”, trots att de egentligen inte tror.

De försöker bedra Gud och de troende, men de bedrar endast sig själva, utan att inse det.

I deras hjärtan finns en sjukdom och Gud låter deras sjukdom förvärras. Ett plågsamt straff väntar dem för att de brukade ljuga.

Och när det sägs till dem: ”Sprid inte fördärv på jorden!” säger de: ”Vi vill bara förbättra och ställa till rätta.”

Nej, det är verkligen de som sprider fördärv, men de inser det inte.

Och när det sägs till dem: ”Anta tron så som andra människor har antagit tron!”, säger de: ”Ska vi tro på det som de dåraktiga tror på?” Nej, det är de själva som är dåraktiga, men de vet det inte.

Och när de möter de troende säger de: ”Vi tror också”, men när de är ensamma med sina onda ledare säger de: ”Vi står på er sida – vi gör bara narr av dem!”

Gud gör narr av dem och låter dem fortsätta i sitt trots, irrande i sin villfarelse.

Det är dessa människor som har bytt ut vägledningen mot villfarelse. De har inte vunnit på sin byteshandel och de har inte vägletts.

De kan liknas vid någon som tänder en eld; så fort den lyst upp allt omkring honom tar Gud bort hans ljus och lämnar honom i mörker, utan möjlighet att se.

De är döva, stumma och blinda och därför vänder de inte tillbaka.

Eller som ett störtregn från himlen, fyllt av mörker, åska och blixtar. De sätter fingrarna i öronen på grund av åskknallarna – i rädsla för döden. Ja, Gud har full kontroll över de otrogna.

Blixten är nära att beröva dem synen. När den lyser upp [mörkret] går de framåt, men när mörkret faller över dem stannar de åter. Om Gud hade velat hade han berövat dem deras hörsel och syn. Gud har förvisso makt över allt.

Människor! Dyrka er Herre som har skapat er och de som levde innan er, så att ni blir gudfruktiga.

Han som har gjort jorden till en viloplats för er och himlen till ett tak, och som har sänt ned vatten från himlen med vilket han tagit fram frukter för er försörjning. Sätt därför inga gudar vid Guds sida, när ni vet detta!

Och om ni tvivlar på det som vi har uppenbarat för vår tjänare, producera då en sura som kan jämföras med detta. Tillkalla sedan era vittnen, andra än Gud, om ni talar sanning!

Om ni däremot inte gör det – och ni kommer aldrig att kunna göra det – frukta då elden, vars bränsle är människor och stenar. Den har förberetts för de otrogna.

Och ge de som tror och handlar rättfärdigt det glada budskapet att för dem väntar trädgårdar, genom vilka floder rinner. Varje gång de förses med en frukt därifrån säger de: ”Det här liknar det som vi tidigare fått”. De kommer att förses med något som påminner om det, och deras hustrur ska vara med dem, renade från orenlighet. Där ska de förbli.

Gud blygs inte för att framställa en liknelse; allt från en mygga till något större. De troende vet att det är sanningen från deras Herre, men de otrogna säger: ”Vad ville Gud med denna liknelse?” Genom den låter han många gå vilse och han vägleder många. Han vilseleder dock endast de trotsiga syndarna –

de som bryter Guds avtal efter att det slutits och åtskiljer det som Gud har beordrat ska vara sammanfogat, och som sprider fördärv på jorden. Dessa är de riktiga förlorarna.

Hur kan ni förneka tron på Gud? Ni var döda och han gav er liv. Sedan låter han er dö, för att sedan ge er liv på nytt. Därefter är det till honom ni återförs.

Det är han som för er skull har skapat allt på jorden. Därefter höjde han sig över himlen och utformade den till sju himlar. Ja, han har full vetskap om allt.

Minns då din Herre sa till änglarna: ”Jag ska tillsätta en efterträdare på jorden.” De sa: ”Ska du sätta någon där som sprider fördärv och spiller blod, medan vi upphöjer dig och prisar ditt lov, och vi helgar dig?” Han svarade: ”Jag vet vad ni inte vet.”

Och han lärde Adam namnen på alla ting, varpå han visade dem för änglarna och sa: ”Informera mig om namnen på dessa om det ni sa stämmer!”

De sa: ”Upphöjd är du! Vi har ingen kunskap förutom det du har lärt oss. Det är sannerligen du som är den Allvetande, den Vise.”

Han sa: ”Adam! Informera dem om deras namn.” När han gjort det sa han: ”Har jag inte sagt till er att jag har full kunskap om det fördolda i himlarna och jorden, och att jag vet både vad ni visar öppet och vad ni döljer?”

Och minns när vi sa till änglarna: ”Fall ner inför Adam!” Då gjorde de det, alla utom Iblīs. Han vägrade, visade högmod och blev en av de otrogna.

Och vi sa: ”Adam! Bo du och din hustru i paradiset och ät fritt var ni än vill. Men närma er inte detta träd, för då blir ni orättfärdiga.”

Men Satan fick dem att fela genom det och drev ut dem därifrån. Då sa vi: ”Ned med er! Ni ska vara fiender till varandra. På jorden ska ni ha er boplats, och där kan ni njuta av tillvaron under en bestämd tid.”

Sedan mottog Adam [ångerns] ord från sin Herre som tog emot hans ånger. Han är förvisso den som ständigt godtar ånger, den Barmhärtige.

Vi sa: ”Ned med er därifrån allesammans! När än min vägledning kommer till er ska den som följer min vägledning varken känna rädsla eller tyngas av sorg.

Men de som är otrogna och påstår att våra budskap är lögn kommer att träda in i elden. Där ska de förbli.”

Israeliter! Minns mina välsignelser som jag skänkt er och uppfyll ert löfte till mig, så ska jag uppfylla mitt löfte till er. Och bäva endast för mig!

Och tro på det som jag har uppenbarat, i bekräftelse till de [uppenbarelser] som ni tidigare fått ta emot, och var inte de första att förkasta det. Sälj inte mina budskap för ett obetydligt pris och frukta endast mig!

Blanda heller inte ihop sanning med falskhet, och dölj inte sanningen när ni egentligen vet bättre!

Förrätta också bönen, ge allmosan och buga med de som bugar [i bön].

Uppmanar ni andra till fromhet medan ni glömmer er själva, samtidigt som ni reciterar skriften? Använder ni inte ert förstånd?

Sök hjälp genom tålamod och bön; och den är ytterst betungande, förutom för dem vars hjärtan ödmjukar sig [inför Gud] –

de som är övertygade om att de ska möta sin Herre och att det är till honom de ska återvända.

Israeliter! Minns mina välsignelser som jag har skänkt er, och att jag tidigare gav er företräde över alla andra folk.

Och frukta en dag då ingen själ kan gynna en annan själ det minsta; då all medling avvisas och ingen lösen accepteras och de inte ges någon hjälp.

Och kom ihåg när vi räddade er från Faraos folk, som utsatte er för enorma plågor. De slaktade era söner och lät era döttrar överleva. Ja, detta var en oerhörd prövning från er Herre.

Och minns när vi delade havet för er, räddade er och dränkte Faraos folk medan ni såg på.

Och kom ihåg när vi arrangerade ett möte med Mose, som varade i fyrtio nätter, och hur ni, i hans frånvaro, tog kalven [till en avgud] – orättfärdiga som ni var.

Efter det förlät vi er, så att ni skulle visa tacksamhet.

Och kom ihåg när vi gav Mose skriften och måttstocken [som skiljer mellan sanning och falskhet], för att ni skulle bli vägledda.

Och minns när Mose sa till sitt folk: ”Mitt folk! Ni har sannerligen gjort orätt mot er själva när ni tog kalven [till en avgud]. Vänd er därför i ånger till er Frambringare genom att döda varandra. Detta är vad er Frambringare finner vara bäst för er.” Och han tog emot er ånger; han är förvisso den som ständigt godtar ånger, den Barmhärtige.

Och kom ihåg när ni sa: ”Mose! Vi kommer inte att tro på dig förrän vi ser Gud med våra egna ögon!” Då drabbades ni av blixten, medan ni såg på.

Sedan väckte vi er åter till liv, efter att ni dött, för att ni skulle bli tacksamma.

Och vi lät molnen skugga er, och vi sände ned manna och vaktlar till er: ”Ät från det goda vi har försörjt er med!” Och de vållade oss ingen skada utan skadade enbart sig själva.

Och kom ihåg när vi sa: ”Gå in i denna stad och ät därifrån var än ni vill, men gå in genom porten bugande och säg: 'Förlåt oss våra synder.' Då ska vi förlåta era illgärningar och öka [belöningen för] de som gör gott.”

Men de orättfärdiga bland dem bytte ut orden som de uppmanats att säga mot något helt annat, så vi sände ned ett straff från himlen över dem på grund av deras olydnad.

Och minns när Mose bad om vatten för sitt folk och vi sa: ”Slå med din stav på stenen.” Då sprang tolv källor fram ur den, och varje stam visste vilken de skulle dricka av. ”Ät och drick av det Gud har försörjt er med, men sprid inte fördärv på jorden!”

Och kom ihåg när ni sa: ”Mose! Vi står inte ut med att äta en och samma mat. Be därför till din Herre för vår skull att han ska frambringa åt oss sådant som växer ur jorden: örter, gurka, vitlök, linser och lök.” Han sa: ”Vill ni byta bort det som är bra mot något som är sämre? Bege er till vilken plats som helst; där finner ni det ni ber om!” Då drabbades de av förnedring och ömklighet och ådrog sig Guds vrede. Detta därför att de brukade förkasta Guds tecken och döda profeterna utan rätt – ja, för deras olydnad och ständiga överträdelser.

De troende, judarna, de kristna och sabierna – de av dessa som tror på Gud och den yttersta dagen och handlar rättfärdigt kommer att få sin belöning från sin Herre. De kommer varken känna fruktan eller tyngas av sorg.

Och minns när vi slöt vårt förbund med er och lyfte berget ovanför er [och sa]: ”Håll med kraft fast vid det vi har gett er och kom ihåg vad som finns däri, så att ni kan bli gudfruktiga.”

Trots det vände ni er därefter bort, och om det inte vore för Guds välgärning och barmhärtighet så hade ni helt säkert förlorat allt.

Och ni känner till det som hände dem bland er som kränkte sabbatsbudet. Vi sa till dem: ”Bli föraktade apor!”

Vi gjorde det till ett varnande exempel för deras samtid och för senare [folk], och till en förmaning till de gudfruktiga.

Och kom ihåg när Mose sa till sitt folk: ”Gud beordrar er att slakta en ko.” De sa: ”Driver du med oss?” Han sa: ”Jag tar skydd hos Gud från att bete mig dåraktigt.”

De sa: ”Be till din Herre för vår skull att han klargör för oss hurdan den ska vara.” Han sa: ”Han säger att det ska vara en ko som varken är gammal eller ung, utan däremellan. Gör nu som ni har blivit befallda!”

De sa: ”Be till din Herre för vår skull att han ska klargöra för oss vilken färg den ska ha.” Han sa: ”Han säger: 'Det ska vara en kraftigt gulfärgad ko som tilltalar de som betraktar den.'”

De sa: ”Be till din Herre för vår skull att han ska klargöra för oss vad för slags ko det ska vara, för korna liknar så varandra. Om Gud vill kommer vi säkerligen att bli vägledda.”

Han sa: ”Han säger: 'Det är en ko som varken används för att plöja jorden eller vattna åkern. Den ska vara utan brister och fläckar.' De sa: ”Nu har du kommit med sanningen.” Och så slaktade de den, men de var nära att inte göra det.

Och minns när ni mördade en människa och sedan tvistade om det. Gud lät dock avslöja det ni försökte dölja.

Vi sa: ”Slå till [kroppen] med ett stycke av denna [ko]!” På så vis upplivar Gud de döda och visar er sina tecken, för att ni ska använda ert förstånd.

Men efter detta hårdnade era hjärtan och kom att bli som stenar, ja, ännu hårdare. Det finns nämligen stenar, sådana ur vilka bäckar väller fram, och det finns sådana som spricker så att vatten forsar fram, och det finns sådana som faller ned av vördnad för Gud. Gud är inte omedveten om vad ni gör.

Ska ni verkligen hoppas på att de ska tro på det ni tror på, när en grupp bland dem brukade höra Guds ord och, efter att ha förstått dem, medvetet förvrängde dem?

När de möter de troende säger de: ”Vi tror!” Men när de är ensamma med varandra säger de: ”Ska ni berätta för dem det som Gud har uppenbarat för er, så att de kan använda det som argument mot er inför er Herre? Använder ni inte ert förstånd?”

Vet de inte att Gud har kunskap om vad de gömmer i sitt inre och vad de visar utåt?

Och bland dem finns analfabeter som inte har kunskap om skriften, och som i stället håller sig till lögner [om den]. De följer endast lösa antaganden.

Ett hårt straff väntar de som författar skriften på egen hand och sedan säger: ”Det här är från Gud”, för att tjäna en liten summa pengar på det. Ett hårt straff väntar dem för det deras händer skrivit, och ett hårt straff väntar dem för vad de tjänar ihop!

Och de säger: ”Elden kommer endast att drabba oss ett begränsat antal dagar.” Säg: ”Har ni slutit ett avtal med Gud? För Gud kommer aldrig att bryta sitt avtal. Eller är det så att ni talar om Gud utan kunskap?”

Nej! De som har valt [otrohetens] synd och omslutits av sina synder kommer att vara eldens folk, och i den ska de förbli.

De som tror och handlar rättfärdigt kommer däremot att vara paradisets folk, och där ska de förbli.

Och minns när vi slöt förbundet med israeliterna: ”Dyrka inte någon annan än Gud, och var goda mot era föräldrar och era släktingar, och mot de faderlösa och de behövande. Tala gott med alla människor och förrätta bönen och betala allmosan.” Men ni vände er bort, utom ett fåtal av er, och ni var motvilliga.

Och kom ihåg när vi slöt förbundet med er: ”Spill inte varandras blod och driv inte ut varandra från era hem!” Då gav ni er bekräftelse och vittnade om det.

Trots det dödar ni varandra och driver ut en grupp av er från deras hem och motarbetar dem med synd och överträdelse. Om de kommer till er som krigsfångar köper ni dem fria, fast det var förbjudet för er att jaga bort dem [redan från början]. Tror ni på vissa delar av skriften och förnekar andra? Vad ska då lönen bli för den som gör så, om inte förnedring i detta liv? Och på uppståndelsens dag ska de utlämnas till det hårdaste straffet. Gud är inte omedveten om vad ni gör.

Det är dessa som har köpt det jordiska livet till priset av det kommande. Straffet kommer inte att lindras för dem, och de kommer inte att få någon hjälp.

Vi gav förvisso Mose skriften och lät sändebud komma efter honom. Och vi gav Jesus, Marias son, de klara bevisen och stödde honom med helighetens ande. Är det inte så att ni, varje gång ett sändebud kom till er med något som stred mot era begär, har svarat med högmod? Vissa anklagade ni för lögn och andra dödar ni!

Och de säger: ”Våra hjärtan är stängda.” Nej, det är Gud som har fördömt dem för deras otro, och därför tror de knappt.

När en skrift nu har kommit till dem, från Gud, som bekräftar det som redan finns hos dem – och de brukade tidigare be om [profetens ankomst för att få] övertag mot de otrogna – ja, när de nu nåtts av det som är välbekant för dem, förkastar de det! Ja, Guds fördömelse vilar över de otrogna.

Uselt är det val de gjorde för sig själva när de förkastade det som Gud har uppenbarat, av avsky för att Gud skänkt sin nådegåva [i form av profetskap] åt den han vill bland sina tjänare. De har ådragit sig vrede på vrede, och dessa otrogna kommer få ett förnedrande straff.

Och när det sägs till dem: ”Tro på det som Gud har uppenbarat!” säger de: ”Vi tror hellre på det som uppenbarats för oss”, och de förkastar allt annat, trots att det här är sanningen som bekräftar det som redan finns hos dem. Säg: ”Varför dödade ni då tidigare Guds profeter, om ni nu verkligen är troende?”

Mose kom sannerligen till er med klara bevis. Ändå tog ni kalven [till avgud], orättfärdiga som ni var.

Och kom ihåg när vi slöt vårt förbund med er och lyfte berget ovanför er [och sa]: ”Ta med kraft emot det som vi gett er och lyssna!” De sa: ”Vi hör men vi lyder inte”, och deras hjärtan fylldes i stället med [kärlek till] kalven, till följd av deras otro. Säg: ”Uselt är det som er tro uppmanar er till, om ni verkligen är troende!”

Säg: ”Om det kommande livets boplats är reserverad endast för er, och inte för andra människor, kan ni väl önska er döden, om ni verkligen är uppriktiga!”

De kommer dock aldrig att önska sig det, till följd av det de har gjort. Gud har full vetskap om de orättfärdiga.

Du ska helt visst se att de hänger sig fast vid livet mer envist än någon annan – ja, till och med mer än avgudadyrkarna. Var och en av dem önskar att de kunde leva i tusen år. Men hur länge de än lever, kommer det inte att rädda dem från straffet. Gud har fullständig insikt om allt de gör.

Säg: ”Den som är fiende till Gabriel [ska veta] att det är han som har förmedlat denna [Koran] till ditt hjärta, med Guds tillåtelse, som en bekräftelse på vad som fanns före den [från tidigare uppenbarelser] och som vägledning och glädjebudskap till de troende.

Den som är en fiende till Gud, till hans änglar och sändebud, och till Gabriel och Mikael, [ska veta] att Gud säkerligen är fiende till de otrogna.”

Vi har sannerligen sänt ned klara tecken till dig, och det är endast de trotsiga syndarna som förkastar dem.

Är det inte så att varje gång de ingick i ett förbund, förkastades det av en grupp bland dem? Jo, de flesta av dem tror inte.

När ett sändebud från Gud väl kom till dem och bekräftade det som redan finns hos dem, kastade en grupp av de som fått [ta del av den tidigare] skriften Guds skrift bakom ryggen, som om de ingenting visste.

Och de följde det som djävlarna hade hittat på om Salomos kungarike. Det var dock inte Salomo som hädade, utan det var djävlarna. De undervisade människorna i magi och det som hade sänts ned till de två änglarna i Babylon, Hārūt och Mārūt. Men dessa två undervisade ingen utan att först säga: ”Vi är endast en prövning, så häda inte [genom att lära er magi från oss]!” Trots det lärde de sig av dem sådant som kan separera mellan en man och hans hustru. De kan emellertid inte skada någon med det, förutom med Guds tillåtelse. De lärde sig sådant som skadade dem och som inte gav dem någon nytta. Och de visste alldeles säkert att den som väljer detta inte har någon andel i det kommande livet. Uselt är det de sålde sina själar för, om de bara visste!

Om de i stället hade trott och varit gudfruktiga skulle förvisso belöningen från Gud varit bättre för dem, om de bara visste.

Troende! Säg inte: ”Ta hänsyn till oss!”, säg i stället: ”Ha tålamod med oss”, och lyssna. De otrogna ska få ett smärtsamt straff.

Varken de otrogna bland skriftens folk eller avgudadyrkarna vill att något gott ska sändas ned till er från er Herre. Gud väljer i sin barmhärtighet ut vem han vill. Guds nådegåvor är outsinliga.

Varje vers vi upphäver eller låter glömmas bort ersätter vi med något bättre eller likvärdigt. Vet du inte att Gud har makt över allt?

Vet du inte att Gud äger herraväldet över himlarna och jorden? Och ni har ingen som kan hjälpa er eller skydda er förutom Gud.

Eller vill ni ställa krav på ert sändebud, så som man tidigare ställde krav på Mose? Den som byter tron mot otro har sannerligen gått vilse från den raka vägen.

Många bland skriftens folk önskar, i sin avund, att de åter kunde göra er till otrogna, efter det att ni antagit tron. Detta efter att sanningen blivit tydlig för dem. Men förlåt dem och visa överseende tills Gud kommer med sin befallning. Gud har förvisso makt över allt.

Förrätta även bönen och ge den obligatoriska allmosan. Vilka goda handlingar ni än gör kommer ni att finna [belöningen för det] hos Gud. Gud har fullständig insikt om allt ni gör.

Och de säger: ”Ingen kommer att få träda in i paradiset utom judar och kristna!” Detta är vad de inbillar sig. Säg: ”Hämta ert bevis, om ni talar sanning!”

Nej, de som underkastar sig Gud med hela sitt väsen, och gör gott, ska få sin belöning av sin Herre. De ska varken känna rädsla eller tyngas av sorg.

Judarna säger: ”De kristna har ingen grund att stå på” och de kristna säger: ”Judarna har ingen grund att stå på”, fast de allesamman läser ur skriften. Även de okunniga har tidigare sagt detta. På uppståndelsens dag kommer Gud att döma mellan dem i det de var oense om.

Och vem är mer orättfärdig än den som förhindrar att Guds namn ska nämnas i hans moskéer och som söker förstöra dem? De som gör så ska inte få träda in i dem annat än [förödmjukade och] rädda. De kommer att förnedras i detta liv, och i det kommande livet ska de få ett oerhört straff.

Öst och väst tillhör Gud och vart ni än vänder er finner ni hans ansikte. Guds [godhet] och kunskap omfattar allt.

De säger att Gud har en son. Upphöjd är han! Nej, allt i himlarna och på jorden tillhör honom. Alla är de undergivna honom.

Han är Frambringaren av himlarna och jorden. När han beslutar något säger han endast: ”Var!” – och det är.

De okunniga säger: ”Varför talar inte Gud till oss eller ger oss ett tecken?” Så sa deras föregångare innan dem; deras hjärtan liknar varandra. Vi har dock klargjort tecknen för de människor som är övertygade [om sanningen].

Vi har sannerligen sänt dig med sanningen som en förkunnare av glädjebudskap och varningar. Och du ska inte frågas om folket i den brinnande elden.

Varken judarna eller de kristna kommer att bli nöjda med dig förrän du följer deras väg. Säg: ”Guds vägledning är förvisso [den enda sanna] vägledningen.” Och om du hade följt deras onda begär, efter att du nåtts av kunskapen, skulle du inte ha haft någon hjälp eller något skydd från Gud.

[Vissa av] dem som vi har gett skriften följer den så som den ska följas; det är dessa som tror på den. Men de som förkastar den, de är de sanna förlorarna.

Israeliter! Minns mina välsignelser som jag skänkt er och att jag tidigare gav er företräde över alla andra folk.

Och frukta en dag då ingen själ kan gynna en annan själ på något sätt; då ingen lösen accepteras och då all medling avvisas och ingen ges någon hjälp.

Och minns då Abraham sattes på prov av sin Herre med vissa bestämmelser och hur han åtlydde dem. [Gud] sa: ”Jag ska göra dig till ett föredöme för människorna.” Då sa [Abraham]: ”Låt det även gälla mina ättlingar!” [Gud] svarade: ”Mitt löfte omfattar dock inte de orättfärdiga.”

Och kom ihåg att vi gjorde helgedomen till en samlingsplats för människorna och en tillflyktsort: ”Gör platsen där Abraham stod till en böneplats!” Och vi gav Abraham och Ismael uppdraget: ”Rena min helgedom för de som cirklar runt den, de som uppehåller sig vid den, och de som bugar och faller ned på sina ansikten!”

Och minns när Abraham sa: ”Herre! Gör detta till ett säkert land och försörj dess invånare med frukter – de bland de som tror på Gud och den yttersta dagen.” [Gud] svarade då: ”Även den otrogne bland dem ska jag låta njuta för en stund, men därefter ska jag tvinga in honom i eldens straff – ja, vilken hemsk destination.”

Och kom ihåg när Abraham och Ismael lade grunden för helgedomen: ”Herre! Acceptera detta från oss; du är sannerligen den som hör allt, vet allt.

Herre! Gör så att vi båda underkastar oss din vilja och gör våra ättlingar till ett samfund som underkastar sig din vilja. Visa oss våra riter och ta emot vår ånger; du är säkerligen den som ständigt godtar ångern, den Barmhärtige.

Herre! Låt ett sändebud träda fram bland dem, ur deras egna led, som reciterar dina verser för dem, och som undervisar dem i skriften och [den profetiska] visdomen och som renar dem. Du är sannerligen den Allsmäktige, den Vise.”

Och vem vänder sig ifrån Abrahams religion utom [den som förnedrar] sig själv genom sin dårskap? Vi har valt ut honom i detta liv, och i det kommande livet kommer han säkerligen att vara bland de rättfärdiga.

När hans Herre sa till honom: ”Underkasta dig!”, svarade han: ”Jag underkastar mig världarnas Herre!”

Och Abraham manade sina söner med detta, vilket även Jakob gjorde med sina: ”Mina söner! Gud har förvisso valt ut er tro för er. Dö därför endast som muslimer!”

Eller närvarade ni när döden närmade sig Jakob? Han sa då till sina söner: ”Vad ska ni dyrka efter att jag gått bort?” De svarade: ”Vi ska dyrka din och dina fäders Gud – Abraham, Ismael och Isaks Gud – en enda Gud, och vi underkastar oss endast honom.”

Detta är ett samfund vars tid är förbi. De ska lönas efter vad de har gjort och ni ska lönas efter vad ni har gjort. Och ni ska inte tillfrågas om vad de brukade göra.

Och de säger: ”Bli judar” eller ”Bli kristna, så vägleds ni!” Säg: ”Nej, vi följer snarare Abrahams rena monoteistiska lära, och han var ingen avgudadyrkare.”

Säg: ”Vi tror på Gud, och på det som har uppenbarats för oss och på det som har uppenbarats för Abraham, Ismael, Isak, Jakob och de av hans ättlingar [som var profeter], och på det som gavs till Mose, Jesus och det som gavs alla profeterna från deras Herre. Vi gör ingen åtskillnad mellan någon av dem, och det är endast honom vi underkastar oss.”

Om de sedan tror på det som ni tror på kommer de säkerligen att vägledas. Men om de vänder om ska de hamna i riktig osämja. Gud kommer att skydda dig [från deras ondska]; han är den som hör allt, vet allt.

Följ Guds väg! Och vems väg är bättre än Guds? Och [säg:] ”Det är endast honom vi dyrkar.”

Säg: ”Ska ni argumentera med oss om Gud, när han är vår Herre och er Herre? Vi har våra handlingar och ni har era handlingar, och vi riktar all dyrkan enbart till honom.”

Eller påstår ni att Abraham, Ismael, Isak, Jakob och de av hans ättlingar [som var profeter] var judar eller kristna? Säg: ”Är det ni eller Gud som vet bäst?” Och vem är mer orättfärdig än den som döljer det vittnesbörd han fått från Gud? Gud är inte omedveten om vad ni gör.

Detta är ett samfund vars tid är förbi. De ska lönas efter vad de har gjort och ni ska lönas efter vad ni har gjort. Och ni ska inte tillfrågas om vad de brukade göra.

De enfaldiga bland människorna kommer att säga: ”Vad fick dem att vända sig bort från den böneriktning som de tidigare haft?” Säg: ”Öst och väst tillhör Gud. Han vägleder den han vill till en rak väg.”

Likaså har vi gjort er till ett rättvist och balanserat samfund, för att ni ska stå som vittnen mot människorna och för att sändebudet ska stå som vittne mot er. Vi gjorde endast [bytet av] böneriktningen som du brukade följa för att särskilja de som följer sändebudet från de som vänder honom ryggen. Detta var verkligen en svår prövning, förutom för dem som Gud vägledde. Gud skulle aldrig låta er trosutövning förgås. Gud är sannerligen förbarmande och barmhärtig mot människorna.

Vi har sett hur du upprepade gånger vänder ditt ansikte mot himlen. Vi ska därför vända dig mot en böneriktning som du blir nöjd med. Vänd nu ditt ansikte mot den heliga moskén; ja, var ni än befinner er ska ni vända ansiktet mot den. Och de som tidigare har fått ta emot skriften vet att detta är sanningen från deras Herre. Gud är inte omedveten om vad de gör.

Om du så hade kommit med alla bevis till de som mottagit skriften, skulle de ändå inte följa din böneriktning. Och du ska inte heller följa deras böneriktning; de följer ju inte varandras böneriktning! Nej, om du hade följt deras onda begär, efter det att kunskapen nått dig, skulle du säkerligen höra till de orättfärdiga.

De som vi tidigare gett skriften känner till detta lika väl som de känner till sina egna barn. Ändå döljer en grupp bland dem sanningen, trots att de vet bättre.

Detta är sanningen från din Herre, var därför aldrig bland de som tvivlar!

Och varje [samfund] har en riktning som de vänder sig mot. Skynda er därför i att göra goda handlingar! Var ni än befinner er kommer Gud att samla er alla; Gud har förvisso makt över allt.

Vart du än beger dig ska du vända ditt ansikte mot den heliga moskén. Detta är förvisso sanningen från din Herre. Gud är inte omedveten om vad ni gör.

Vart du än beger dig ska du vända ditt ansikte mot den heliga moskén. Ja, var ni än befinner er ska ni vända era ansikten mot den. Då kan inga människor föra fram argument mot er, undantaget de bland de som begår orätt. Men frukta inte dem, utan frukta mig! Därigenom fullbordar jag min välsignelse över er, så att ni kan bli vägledda.

Vi har ju skickat ett sändebud till er, från era egna led, som reciterar våra verser för er, renar er, lär er skriften och [den profetiska] visdomen och lär er sådant ni inte tidigare visste.

Minns därför mig, så ska jag minnas er. Tacka mig och var inte otacksamma mot mig!

Troende! Sök hjälp i tålamod och bön. Gud är säkerligen med de tålmodiga.

Och säg inte om de som stupar för Guds sak: ”De är döda.” Nej, de lever, fast ni är inte medvetna om det.

Vi kommer helt visst att låta er utstå prövningar genom fruktan, hungersnöd, och förlust av egendom, liv och skörd. Ge dock glada besked till de tålmodiga –

de som när de drabbas av en olycka [eller motgång] säger: ”Vi hör till Gud och det är till honom vi ska återvända.”

Över dem vilar deras Herres lovprisning och barmhärtighet. Det är dessa som är vägledda.

Al-Ṣafā och al-Marwā hör till Guds minnesmärken. Den som beger sig till helgedomen för att utföra den större eller mindre vallfärden och vill vandra mellan dem gör inget klandervärt. Och den som av egen vilja gör goda handlingar [ska veta] att Gud uppskattar det och han vet allt.

De som döljer de klara bevisen och vägledningen som vi har uppenbarat, efter det att vi klargjort det för människorna i skriften, kommer att fördömas av Gud och fördömas av de som fördömer.

Utom de som visar ånger, korrigerar [sina handlingar] och klargör [vad de har dolt] – deras ånger kommer jag att godta. Det är jag som ständigt godtar ånger, den Barmhärtige.

De som är otrogna och dör som otrogna, över dem vilar Guds fördömelse, liksom änglarnas och människornas allesammans.

Under denna [fördömelse] ska de förbli. Straffet lindras inte för dem och de ska inte ges något uppskov.

Och er gud är en enda Gud; ingen är värd dyrkan utom han, den Nåderike, den Barmhärtige.

I skapelsen av himlarna och jorden och i växlingen mellan natt och dag, och i skeppen som färdas över haven med det som gynnar människorna, och i regnet som Gud sänder ned från skyn – med vilket han ger liv till den döda jorden och sprider levande varelser av alla slag på den – samt i vindarnas vändningar och i molnen som samlats mellan himmel och jord – [i allt detta] finns säkerligen tecken för de människor som använder sitt förstånd.

Ändå finns det människor som sätter gudar vid Guds sida; de älskar dem på samma sätt som de älskar Gud. Men de troendes kärlek till Gud är större. Om de orättfärdiga bara kunde se [sig själva] när de får se straffet, [skulle de inse] att all makt tillhör Gud och att Guds straff är strängt.

[Det är dagen] då de som följdes tar avstånd från de som följde dem, och de får se straffet och banden mellan dem slits isär.

Och efterföljarna säger då: ”Om vi bara kunde återvända [till det jordiska livet] och ta avstånd från dem så som de nu tagit avstånd från oss!” Så visar Gud dem deras handlingar och de fylls av förtvivlan, men de kommer inte att lämna elden.

Människor! Ät det som finns på jorden av det som är tillåtet och bra, och följ inte i Satans spår. Han är utan tvekan er uppenbara fiende.

Han uppmanar er endast till att göra dåliga och skamlösa handlingar, och att tala om Gud utan kunskap.

Och när det sägs till dem: ”Följ det som Gud har uppenbarat!” svarar de: ”Vi följer hellre våra förfäders väg.” [Ska de blint följa] sina förfäder, fastän dessa inte använde sitt förstånd och inte alls var vägledda?

Dessa otrogna kan liknas vid den [boskap] som hör [herdarnas] rop som om det endast vore anrop och skrik [utan att förstå vad som sägs]. De är döva, stumma och blinda och förstår därför ingenting.

Troende! Ät av de goda ting vi har försörjt er med och tacka Gud, om det endast är honom ni dyrkar.

Han har endast förbjudit er [kött av] självdöda djur, blod, svinkött och sådant som slaktats för andra än Gud. Men den som av nöd tvingas [bryta dessa förbud], utan avsikt att trotsa eller gå till överdrift, har inte syndat. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

De som döljer det som Gud har uppenbarat i sin skrift för att på så sätt tjäna en liten summa pengar fyller endast sina bukar med eld. Gud kommer inte att tala med dem på uppståndelsens dag och inte rena dem, och dem väntar ett smärtsamt straff.

Det är dessa som har bytt ut vägledning mot villfarelse och förlåtelse mot straff. Hur tålmodiga är de inte med elden!

Detta [straff] är en följd av att Gud har sänt ned skriften med sanningen [vilken de inte får dölja]. Och de som tvistar om skriften har säkerligen gått långt i sin osämja.

Fromhet är inte att ni vänder era ansikten mot öst eller väst. Fromhet har snarare den som tror på Gud och den yttersta dagen och på änglarna och skrifterna och sändebuden, och som ger den egendom han håller kär till släktingar, och till de faderlösa, och till behövande, och till resenären i nöd, och till de som ber om hjälp och [i syfte att friköpa] slavar; och som förrättar bönen och ger allmosan, liksom de som håller sina avtal när de slutit dem, och de som är tålmodiga i tider av fattigdom och sjukdom och i stridens hetta. Det är dessa som är sannfärdiga och det är dessa som är gudfruktiga.

Troende! I fall av mord är rättvis vedergällning föreskriven för er; en fri man för en fri man, en slav för en slav, och en kvinna för en kvinna. Om [gärningsmannen] däremot förlåts av sin broder, [som är den målsägande släktingen i utbyte mot blodspengar], så ska han [som förlät] begära [blodspengarna] med gott uppförande och [gärningsmannen ska överlämna] dem på ett hederligt sätt. Denna [regel] är en lindring från er Herre och nåd. Den som begår överträdelser efter detta kommer att få ett smärtsamt straff.

I regeln om rättvis vedergällning har ni fått [skydd för ert] liv – ni som använder ert förstånd – för att ni ska bli gudfruktiga.

Om döden närmar sig någon av er, och denne efterlämnar tillgångar, är det föreskrivet för er att upprätta ett testamente till förmån för föräldrar och släktingar enligt god sed. Detta är en plikt för de gudfruktiga.

Om någon ändrar [testamentet] efter att ha hört det, är det endast de som gjorde ändringarna som syndar. Gud hör allt, vet allt.

Om någon däremot fruktar att testamentsgivaren är orättvis eller syndar [i sitt testamente] är det harmlöst om han söker förlikning mellan [parterna]. Gud är sannerligen ständigt förlåtande, barmhärtig.

Troende! Fastan har föreskrivits för er så som den föreskrevs för de som levde innan er, så att ni må bli gudfruktiga.

[Ni ska endast fasta] ett begränsat antal dagar. Men den av er som är sjuk eller resande [kan bryta fastan och ta igen den] under motsvarande antal dagar. Och de som kan [fasta, men med stor möda,] kan kompensera för det genom att ge mat till en behövande. Men om någon självmant gör gott är det bättre för honom. Att fasta är dock bäst för er, om ni bara visste.

Ramadan är månaden i vilken Koranen uppenbarades, som en vägledning till människorna. I den finns klara och vägledande bevis och en måttstock [för att skilja mellan rätt och orätt]. Den av er som når månaden ska fasta, men den som är sjuk eller resande [behöver inte fasta och] ska ta igen motsvarande dagar. Gud vill underlätta och inte göra det svårt för er. Och ni ska fullborda [fastandet] under den föreskrivna perioden och prisa Guds storhet för att han väglett er. På så sätt kan ni bli tacksamma.

Och när mina tjänare frågar dig, [Muhammed], om mig är jag sannerligen nära. Jag besvarar den bedjandes bön när han tillber mig. Därför ska de besvara mig [när jag befaller dem] och tro på mig så att de kan ledas till den rätta vägen.

Det är tillåtet för er att ha samlag med era fruar under natten innan fastan. De är ett skydd för er och ni är ett skydd för dem. Gud visste att ni gjorde er själva orätt men han godtog er ånger och förlät er. Därför är det nu tillåtet för er att ha samlag med dem och eftersträva det han föreskrivit för er. Ät och drick fram till dess att ni [vid horisonten] kan urskilja [gryningens] vita strimma från [nattmörkrets] svarta strimma. Fullborda därefter fastan fram till natten. Och ha inte samlag med dem så länge ni är i avskild andakt i moskéerna. Detta är Guds gränser – närma er dem inte! På så vis klargör Gud sina bestämmelser för människor för att de ska bli gudfruktiga.

Ta inte varandras egendomar utom om ni har rätt till det, och argumentera inte om dem framför domarna för att olovligt ta delar av människornas egendomar, trots att ni vet bättre.

De frågar dig om nymånarna. Säg: ”De visar människorna tiderna [för vissa former av dyrkan] och [tiden för] vallfärden.” Fromhet är inte att ni stiger in i husen från deras baksidor, utan sann fromhet har den som visar gudsfruktan. Stig in i husen genom deras dörrar, och frukta Gud så ska det gå er väl.

Strid för Guds skull mot de som strider mot er, men överskrid inte gränserna. Gud tycker inte om de som överskrider gränserna.

Och döda dem var ni än finner dem och fördriv dem från [de platser] de fördrivit er ifrån. Ja, prövningen [med avguderi och förföljelsen av de troende] är värre än dråp. Strid däremot inte mot dem vid den heliga moskén förrän de strider mot er där. Men om de strider mot er ska ni döda dem – det är lönen för de otrogna.

Men om de slutar [att strida mot er] är Gud förvisso ständigt förlåtande, barmhärtig.

Och strid mot dem tills prövningen [med avguderi och förföljelsen av de troende] upphör och dyrkan helt ägnas Gud. Men om de slutar [att strida mot er och lämnar sin otro] ska alla fientligheter upphöra, förutom mot de som begår orätt.

Den helgade månaden [då ni fick tillträde till Mecka] är en gottgörelse för den helgade månaden [då ni nekades tillträde dit], och [överträdelser mot] helgade ting leder till rättvis vedergällning. Om någon angriper er ska ni angripa dem på samma sätt som de angrep er, men frukta Gud och vet att Gud är med de gudfruktiga.

Spendera för Guds skull och orsaka inte er egen undergång. Och gör gott! Gud älskar säkerligen de som gör gott.

Och fullborda vallfärden, såväl den större som den mindre, för Guds skull. Om ni däremot förhindras, [ska ni slakta] det offerdjur som är lättillgängligt för er. Raka inte era huvuden tills offerdjuret nått sin offerplats. Men om någon av er är sjuk eller har en huvudskada [och därmed rakar sitt huvud], ska ersättningen bestå av fasta, välgörenhet eller slakt. När ni känner er trygga, ska den som utför den mindre vallfärden och följer upp den med den större vallfärden, [slakta] det offerdjur som är lättillgängligt. Men den som inte hittar [ett offerdjur], ska fasta tre dagar under vallfärden och sju efter hemkomsten. Detta blir totalt tio dagar och gäller den som inte är bosatt i närheten av den heliga moskén. Frukta Gud, och var medvetna om att Guds straff är strängt!

Vallfärden äger rum under de kända månaderna. Den som förpliktar sig att vallfärda under dem ska avhålla sig från sexuellt umgänge, syndande och gräl under sin vallfärd. Gud har full vetskap om allt gott ni gör. Och ta med er det ni behöver för resan, men det bästa man kan ta med sig är gudsfruktan. Och frukta mig, ni som använder ert förstånd!

Ni gör inget klandervärt om ni söker det goda från er Herre [genom att tjäna pengar under vallfärden]. När ni beger er från ʻArafāt ska ni prisa Gud vid al-Mashʻar al-Ḥarām [i Muzdalifah]. Ja, prisa honom för att han väglett er – tidigare var ni förvisso bland de vilsna.

Bege er därefter från den plats som människorna beger sig från, och be Gud om förlåtelse – han är ständigt förlåtande, barmhärtig.

När ni har fullgjort era riter ska ni prisa Gud, såsom ni brukade prisa era förfäder – ja, ännu mer. Bland människorna finns de som säger: ”Herre! Skänk oss [gott] i det här livet!” men de kommer inte att få någon del i det kommande livet.

Och det finns andra människor som säger: ”Herre! Skänk oss gott i det här livet och gott i det kommande livet, och skydda oss från eldens straff!”

Dessa ska få del av frukten av sina handlingar. Gud är snabb att kalla till räkenskap.

Och prisa Gud under de fastställda dagarna! Men den som [under vallfärden] beger sig iväg [från Minā] efter två dagar har inte syndat, och den som stannar kvar [en dag till] har inte heller syndat, om han gjort det baserat på gudsfruktan. Ja, frukta Gud och vet att ni åter ska samlas till honom.

Bland människorna finns den vars tal tilltalar dig i detta liv, och som åkallar Gud som vittne över det som finns i hans hjärta, men egentligen är han den mest fientlige av motståndare!

Och när han avlägsnar sig ägnar han sig åt att sprida fördärv på jorden och förstör både jordbruk och [boskapens] avkomma. Gud tycker definitivt inte om fördärv.

Och när det sägs till honom: ”Frukta Gud!” driver högmod honom till ytterligare synd. Helvetet är tillräckligt [som straff] för honom – vilken eländig viloplats!

Men bland människorna finns även den som offrar sig själv för att uppnå Guds välbehag. Gud är förbarmande mot sina tjänare.

Troende! Träd in i islam till fullo och följ inte Satans spår; han är utan tvekan er uppenbara fiende.

Men om ni skulle avvika [från rätt väg], efter det att de klara bevisen nått er, ska ni veta att Gud är allsmäktig, vis.

Vad väntar de på annat än att Gud kommer till dem [på domedagen] tillsammans med änglarna, i skuggor av moln, och att domen faller? Ja, till Gud ska allting återföras.

Fråga israeliterna hur många klara tecken vi gav dem! Men om någon byter bort Guds välsignelse efter att den nått honom, [ska han veta att] Gud verkligen straffar med stränghet.

Det jordiska livet har förskönats för de otrogna, och de gör narr av de troende. Men de gudfruktiga kommer att vara ovanför dem på uppståndelsens dag. Gud försörjer den han vill utan gräns.

Människorna var en gång ett enda samfund, [men när splittring uppstod] sände Gud profeter som förkunnare av glädjebudskap och varningar, och han uppenbarade skrifter för dem med sanningen för att de skulle döma mellan människorna i vad de blivit oense om. De som nåddes av budskapet [i skrifterna] blev dock oense först efter att de klara bevisen nått dem, på grund av ömsesidigt övergrepp och avund. Gud vägledde då de troende till sanningen i det de tvistade om, helt enligt sin vilja. Ja, Gud vägleder den han vill till en rak väg.

Eller tror ni att ni ska träda in i paradiset utan att först ha gått igenom detsamma som de som levde innan er? De drabbades av fattigdom och sjukdom, och de skakades [av fruktan] till den grad att sändebudet och de troende sa: ”När kommer hjälpen från Gud?” Men Guds hjälp är säkerligen nära!

De frågar dig om vad de bör skänka. Svara: ”Det goda ni skänker ska gå till era föräldrar, era anhöriga, de faderlösa, de behövande och resenären i nöd. Och vilken god handling ni än gör har Gud sannerligen full vetskap om det.”

Det är föreskrivet för er att strida, och det är förhatligt för er. Men det kan hända att ni ogillar något, fastän det är gott för er, och att ni tycker om något, fastän det är dåligt för er. Gud vet, men ni vet inte.

De frågar dig om strid under de helgade månaderna. Säg: ”Att strida under dem är en allvarlig överträdelse. Men det som är värre inför Gud är att hindra andra från Guds väg, att förneka honom och [att hindra tillträde] från den heliga moskén och fördriva dess folk därifrån. Och prövningen [med avguderi] är värre än dråp.” De kommer att fortsätta att strida mot er tills de får er att lämna er tro, om de kan. För den av er som överger sin tro och dör som otrogen går handlingarna förlorade i detta och i det kommande livet. Dessa är eldens folk, och i den ska de förbli.

De som tror och de som utvandrar och de som kämpar för Guds sak – dessa är de som hoppas på Guds nåd. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

De frågar dig om alkoholdrycker och spel om pengar. Säg: ”I dem finns stor synd och även viss nytta för människorna, men deras synd är större än deras nytta.” Och de frågar dig om vad de ska skänka. Säg: ”Överskottet [av det ni själva är i behov av].” På så vis klargör Gud sina bestämmelser för er för att ni ska tänka över dem,

[och hur de gynnar er i] både det här och det kommande livet. Och de frågar dig om [hur de bör göra med egendomen som tillhör] de faderlösa. Säg: ”Att göra det som gynnar dem mest är det bästa, och om ni förvaltar deras [egendom] tillsammans med er egen, så är de ju era bröder.” Gud vet vem som försämrar och vem som förbättrar. Och om Gud velat hade han gjort [omhändertagandet av de faderlösa] svårt för er. Gud är sannerligen allsmäktig, vis.

Gift er inte med kvinnor som dyrkar avgudar till dess att de tror. En troende slavinna är bättre än en [fri] kvinna som dyrkar avgudar, även om de skulle behaga er. Och vig inte män som dyrkar avgudar [med troende kvinnor] tills dess att de tror. En troende slav är bättre än en [fri] man som dyrkar avgudar, även om de skulle behaga er. Sådana [människor] kallar till elden, men Gud kallar till paradiset och förlåtelse genom sin föreskrift. Och han klargör sina bestämmelser för människorna för att de ska tänka efter.

Och de frågar dig om menstruationen. Säg: ”Det är något skadligt, håll er därför borta från [samlag] med kvinnor under menstruationen. Och ha inte samlag med dem, förrän de blivit rena från den. Men när de har renat sig kan ni komma till dem på det sätt Gud tillåtit er.” Gud älskar sannerligen de som vänder sig till honom i ånger och han älskar de som renar sig.

Era hustrur är som en åker för er, gå därför till er åker som ni vill. Och förbered [goda handlingar] för er egen räkning. Frukta Gud och var medvetna om att ni ska möta honom. Och ge de troende ett glatt budskap!

Gör inte era eder vid Gud till ett hinder för att vara fromma och gudfruktiga och för att medla i tvister mellan människor. Gud hör allt, vet allt.

Gud ställer er inte till svars för era oavsiktliga eder, men han ställer er till svars för det som era hjärtan avsiktligt har avsett. Gud är ständigt förlåtande, fördragsam.

De som avlägger en ed om att inte ha samlag med sina hustrur ska [som längst] vänta i fyra månader. Men om de återgår [till samlag inom den tidsperioden], är Gud ständigt förlåtande, barmhärtig.

Och om de beslutar sig för skilsmässa [genom att fortsätta att avhålla sig från samlag], så hör Gud allt och han vet allt.

Vid skilsmässa ska kvinnor iaktta en väntetid på tre menstruationsperioder [innan de kan gifta om sig]. Det är inte tillåtet för dem, om de tror på Gud och den yttersta dagen, att dölja det som Gud skapar i deras livmoder. Och deras makar har full rätt till att ta tillbaka dem om de vill återförenas. [Hustrurna] har samma rättigheter som de har skyldigheter, enligt god sed. Männen har dock företräde över dem. Gud är allsmäktig, vis.

Skilsmässan [får återkallas] två gånger. Därefter ska [mannen] fortsätta äktenskapet på ett hederligt sätt, eller avsluta det med gott uppförande [genom att uttala en tredje skilsmässa]. Och det är inte tillåtet för er [män] att ta tillbaka något av det ni gett dem, förutom om båda parterna är rädda att de inte kan upprätthålla Guds gränser. Om ni är rädda att de inte kan upprätthålla Guds gränser är det harmlöst om hon avslutar äktenskapet [genom att ge tillbaka en del av sin brudgåva]. Detta är Guds gränser, så överskrid dem inte. Och de som överskrider Guds gränser är verkligen orättfärdiga.

Om han därefter skiljer sig från henne [en tredje gång] är det inte tillåtet för honom att återvända till henne förrän hon ingått äktenskap med en annan man. Om [den andra mannen] skiljer sig från henne är det harmlöst om [kvinnan och den första mannen] återgår till varandra, såvida de tror att de kan upprätthålla Guds gränser. Detta är Guds gränser som han klargör för människor som vet.

Och när ni skiljer er från era hustrur och deras vänteperiod närmar sig slutet, ska ni antingen ta tillbaka dem på ett hederligt sätt eller låta dem gå på ett hederligt sätt. Men ni får inte hålla dem kvar för att skada dem. Den som gör det har begått orätt mot sig själv [genom att gå emot Guds befallning]. Och missbruka inte Guds bestämmelser! Minns i stället Guds välgärning mot er och att han uppenbarade skriften och [den profetiska] visdomen som en förmaning för er. Frukta därför Gud och var medvetna om att Gud har full vetskap om allt.

Och om ni har skilt er från era hustrur [färre än tre gånger] och deras vänteperiod löpt ut, får ni [förmyndare] inte hindra dem från att gifta sig med sina tidigare makar, såvida de kommer överens om det på ett hederligt sätt. Med detta förmanas den av er som tror på Gud och den yttersta dagen. Detta är både bättre och renare för er. Ja, Gud vet och ni vet inte.

Mödrarna ska amma sina barn i två hela år, om de vill fullborda amningsperioden. Barnets fader är skyldig att stå för deras försörjning och kläder, enligt god sed. Ingen ska belastas utöver sin förmåga. Modern ska inte skadas på grund av sitt barn och inte heller ska fadern skadas på grund av sitt. Arvingen åläggs samma ansvar [som fadern gentemot den som ammar, ifall fadern inte är vid liv]. Men om båda, efter samråd och samförstånd, vill avsluta amningen tidigare, begår de inget fel. Och om ni vill anlita någon annan att amma era barn, är det inte klandervärt så länge ni ger ersättning på ett hederligt sätt. Frukta Gud och var medvetna om att Gud har fullständig insikt om vad ni gör.

För dem av er som avlider och efterlämnar hustrur gäller att de ska iaktta en vänteperiod på fyra månader och tio dagar. När de har fullbordat sin vänteperiod faller inget klander på er [förmyndare] för vad de själva gör enligt god sed. Gud är fullt medveten om vad ni gör.

Ni ska inte klandras om ni antyder ett intresse att ingå äktenskap med kvinnorna [som blivit änkor och befinner sig i vänteperioden], eller ifall ni döljer detta inom er. Gud vet att ni kommer att tänka på dem, men ni ska inte sluta hemliga överenskommelser med dem, utan endast tala med dem på ett passande sätt [genom antydningar]. Ni får däremot inte verkställa äktenskapskontraktet till dess att vänteperioden är över. Ni ska veta att Gud vet vad som finns inom er – så var på er vakt! Ni ska även veta att Gud är ständigt förlåtande, fördragsam.

Ni ska inte klandras om ni skiljer er från era kvinnor innan ni har haft samlag med dem eller fastställt någon brudgåva. Men ge dem en gåva – den välbärgade efter sin förmåga och den fattige efter sin förmåga. Detta är en skyldighet för de som vill handla rätt.

Och om ni skiljer er innan ni har haft samlag med dem, men efter att ni har fastställt en brudgåva, ska ni ge dem hälften av det ni har fastställt, om inte kvinnorna avstår eller den som har äktenskapskontraktet i sin hand avstår. Att visa överseende ligger närmare gudsfruktan. Och glöm inte den välvilja som ska råda er emellan. Gud har fullständig insikt om allt ni gör.

Slå vakt om bönerna, och särskilt den mittersta, och stå inför Gud i ödmjuk lydnad.

Men om ni befinner er i rädsla, så [be] gående eller ridande. När ni åter är trygga ska ni minnas Gud, så som han har lärt er det ni tidigare inte visste.

De av er som dör och efterlämnar hustrur ska ha föreskrivit underhåll åt dem under ett år, utan att de drivs bort. Om de själva lämnar [sina hem], faller inget klander på er för det de gör med sig själva enligt god sed. Gud är allsmäktig, vis.

Även frånskilda kvinnor har rätt till rimlig försörjning. Detta är en skyldighet för de gudfruktiga.

På så sätt klargör Gud sina bestämmelser för er så att ni ska använda ert förstånd.

Har du inte hört om de som i tusentals lämnade sina boplatser av rädsla för döden? Gud sa till dem: ”Dö!” Därefter gav han dem liv igen. Gud visar sannerligen stor godhet mot människorna, men de flesta människor är inte tacksamma.

Strid för Guds sak och var medvetna om att Gud hör allt, vet allt.

Vem är den som ger Gud ett gott lån, så att han fördubblar det för honom många gånger om? Gud begränsar och ger i överflöd, och till honom ska ni återvända.

Har du inte hört om israeliternas ledare efter Moses tid, när de sa till en av sina profeter: ”Utnämn en kung för oss, så att vi kan strida för Guds sak.” Han sa: ”Kan det vara så att ni vägrar strida när ni väl ålagts det?” De sa: ”Varför skulle vi inte strida för Guds sak när vi har drivits bort från våra hem och skilts från våra barn?” Men när de blev ålagda att strida vände de om, alla utom ett fåtal. Gud har full vetskap om de orättfärdiga.

Deras profet sa till dem: ”Gud har utsett Saul till er kung.” De sa: ”Hur kan han ha makt över oss när vi har större rätt till makten än han, och när han inte har fått rikedom i överflöd?” Han sa: ”Gud har utvalt honom framför er och gett honom överlägsen kunskap och kroppslig styrka.” Gud ger makt åt den han vill; Guds [godhet] och kunskap omfattar allt.

Deras profet sa till dem: ”Tecknet på hans kungamakt är att det ska komma en kista till er, buren av änglar. I den finns ett lugn från er Herre och en kvarleva av det som Moses och Arons familjer lämnade efter sig. I detta finns sannerligen ett tecken för er, om ni är troende.”

När Saul drog ut med sina soldater sa han: ”Gud kommer att pröva er med en flod. Den som dricker ur den räknas inte som en av mina följare; och den som inte dricker ur den räknas som en av mina följare, liksom den som [känner sig nödgad] att ta en skopa med handen.” Men de drack allesamman ur den, utom ett fåtal. När han och de troende som var med honom hade korsat den sa de: ”I dag har vi ingen kraft mot Goliat och hans soldater.” De som däremot var övertygade om att de skulle möta Gud [i det kommande livet] sa: ”Hur ofta har inte en liten skara lyckats besegra en stor, med Guds vilja? Ja, Gud är med de tålmodiga.”

När de stod inför Goliat och hans soldater sa de: ”Herre, låt tålamod strömma över oss, gör våra steg fasta och ge oss seger över dessa otrogna människor!”

Så besegrade de dem med Guds vilja. David dödade Goliat, och Gud gav honom kungadöme och visdom och lärde honom det han ville. Om Gud inte höll tillbaka vissa människors övergrepp genom andra människor skulle jorden fördärvas. Men Gud visar stor godhet mot skapelsen.

Detta är Guds verser som vi reciterar för dig med sanning. Ja, du är säkerligen ett av sändebuden.

Vi har gett vissa av dessa sändebud företräde framför andra. Bland dem fanns de som Gud talade till, och några har han upphöjt i grader. Och vi gav Jesus, Marias son, klara bevis och stödde honom med helighetens ande. Om Gud hade velat skulle de som kom efter dem inte ha stridit med varandra efter att de klara bevisen hade nått dem, men de blev oense: några av dem trodde, och andra framhärdade i otro. Om Gud hade velat skulle de inte ha stridit, men Gud gör vad han vill.

Troende! Ge av det vi har försörjt er med innan den dag kommer då det inte går att köpa sig fri, då ingen vänskap består och då inga förböner accepteras. Det är de otrogna som är de orättfärdiga.

Gud – ingen är värd dyrkan utom han, den Levande, alltings Upprätthållare. Varken slummer eller sömn drabbar honom. Allt i himlarna och på jorden tillhör honom. Vem kan medla hos honom utan hans tillåtelse? Han känner till allt som har skett i deras förflutna och allt som ska ske i deras framtid. De kan inte omfatta något av hans kunskap, annat än det han själv vill göra tillgängligt. Hans fotpall omsluter himlarna och jorden, och det tynger honom inte att bevara dem. Han är den Höge, den Väldige.

Det ska inte finnas något tvång i [att acceptera] tron. Rätt väg har nu klart skilts från villfarelse. Den som förkastar de falska gudarna och tror på Gud har sannerligen gripit det fastaste fästet som aldrig ger vika. Gud hör allt, vet allt.

Gud är de troendes Beskyddare; han för dem ut ur mörkren till ljuset. Men de otrognas beskyddare är de falska gudarna; de för dem ut ur ljuset till mörkren. Dessa är eldens folk, och i den ska de förbli.

Har du inte hört om den som tvistade med Abraham om hans Herre, därför att Gud hade gett honom kungamakt? Abraham sa: ”Min Herre ger liv och tar liv.” Han sa: ”Det är jag som ger liv och tar liv!” Abraham sa då: ”Gud låter solen gå upp i öst – men låt den då gå upp i väst!” Då stod den otrogne [kungen] alldeles svarslös. Gud vägleder inte de orättfärdiga.

Eller den som passerade en stad som låg öde i ruiner. Han sa: ”Hur ska Gud ge liv åt det som dött här?” Då lät Gud honom dö i hundra år och gav honom sedan liv igen. Han sa: ”Hur länge har du varit i detta tillstånd?” Han svarade: ”En dag, eller en del av en dag.” Han sa: ”Nej, i hundra år har du varit i detta tillstånd. Se på din mat och din dryck – de har inte förändrats! Och se på din [döda] åsna! Så gör vi dig till ett tecken för människorna. Och se hur vi sätter samman benen och klär dem med kött.” När detta klargjordes för honom sa han: ”Jag vet nu att Gud har makt över allt.”

Och minns när Abraham sa: ”Herre, visa mig hur du ger liv åt de döda.” Han sa: ”Tror du inte?” [Abraham] svarade: ”Jo, men för att mitt hjärta ska finna ro.” Han sa: ”Ta då fyra fåglar och stycka dem. Placera sedan dess delar på olika berg, och kalla därefter på dem – de ska komma till dig i hast. Och vet att Gud är allsmäktig, vis.”

Liknelsen för de som ger av sina ägodelar för Guds sak är ett sädeskorn som ger sju ax, där varje ax bär hundra korn. Gud mångdubblar för den han vill. Guds [godhet] och kunskap omfattar allt.

De som ger av sina ägodelar för Guds sak och inte följer upp sin gåva med att påminna om sin välgärning eller med sårande ord, ska få sin belöning hos sin Herre. De ska varken känna rädsla eller tyngas av sorg.

Ett vänligt ord och överseende är bättre än välgörenhet följt av sårande ord. Gud är oberoende, fördragsam.

Troende! Låt inte [belöningen för] er välgörenhet gå om intet genom att påminna om er generositet och genom sårande ord, likt någon som ger av sina ägodelar för att visa upp sig för andra och som inte tror på Gud och den sista dagen. Han kan liknas vid en slät sten täckt av jord; när ett störtregn faller lämnas den alldeles bar. De kan inte uppnå någonting alls med det de åstadkommit. Gud vägleder inte otrogna människor.

Men de som ger av sina ägodelar i strävan efter Guds välbehag, och i fullt förtroende [för Guds löfte], kan liknas vid en trädgård på en höjd. När ett störtregn faller över den ger den dubbel skörd, och om störtregnet uteblir räcker ett duggregn [för att frambringa en god skörd]. Gud har fullständig insikt om allt ni gör.

Skulle någon av er önska att han hade en trädgård med dadelpalmer och vinstockar, genom vilken bäckar rinner, och med alla sorters frukter, och att den – när han själv blivit gammal och hans barn är svaga – drabbas av en virvelvind fylld av eld och så brinner upp? Så klargör Gud sina liknelser för er så att ni ska begrunda dem.

Troende! Ge av det goda ni förvärvat och av det vi låter jorden frambringa åt er. Välj inte ut det sämsta för att skänka; sådant som ni själva inte skulle ta emot annat än med motvilja. Vet att Gud är oberoende, lovprisad.

Satan skrämmer er med fattigdom och uppmanar er att göra skamlösa handlingar, medan Gud lovar er förlåtelse och överflöd; Guds [godhet] och kunskap omfattar allt.

Han skänker visdom till den han vill, och den som skänkts visdom har sannerligen fått något av oerhörd betydelse. Men endast de med förstånd tar detta till sig.

Gud har full vetskap om allt ni skänker och alla löften ni avlägger. Men de orättfärdiga har inga som kan skydda dem [från Guds straff].

Om ni skänker öppet är det förträffligt, men om ni döljer det och ger till de fattiga är det bättre för er. Han kommer då att ta bort en del av era synder. Gud är fullt medveten om vad ni gör.

Det är inte upp till dig att vägleda dem, utan Gud vägleder den han vill. Allt det goda ni ger är till ert eget bästa, och ni bör endast ge för att söka Guds ansikte. Allt det goda ni ger ska ni få full ersättning för, och ni kommer inte att bli orättvist behandlade.

[Ge] till de fattiga som för Guds skull hindrats från att röra sig fritt på jorden. Den som inte känner till [deras situation] tror att de har det gott ställt på grund av deras återhållsamhet [från att be om hjälp]. Du känner igen dem på deras kännetecken; de ber inte människor enträget. Gud har full vetskap om allt gott ni skänker.

De som ger av vad de äger under natten och på dagen – både i hemlighet och öppet – ska få sin belöning av sin Herre. De kommer varken att känna fruktan eller tyngas av sorg.

De som tar ränta kommer att resa sig [från sina gravar] på samma sätt som de som är besatta av Satan. Detta därför att de brukade säga: ”Handel är detsamma som ränta.” Men Gud har gjort handel tillåtet och förbjudit ränta. Den som upphör med detta efter att ha nåtts av en förmaning från sin Herre får behålla det som han tidigare tjänat, och hans ärende vilar hos Gud. Den som däremot fortsätter med det kommer att vara eldens folk, och i den ska de förbli.

Gud utplånar [vinsten från] ränta och låter allmosorna växa. Gud tycker inte om någon som är djupt syndig och otrogen.

De som tror och handlar rättfärdigt och som förrättar bönen och ger den obligatoriska allmosan kommer att få belöning av sin Herre. De kommer varken att känna rädsla eller tyngas av sorg.

Troende! Frukta Gud och avstå från det som återstår av räntan, om ni verkligen är troende.

Om ni inte gör det ska ni veta att ni står inför ett krig med Gud och hans sändebud. Men om ni vänder tillbaka i ånger har ni rätt till ert kapital. Ni begår då ingen orätt och blir heller inte själva orätt behandlade.

Om [den skuldsatte] befinner sig i svårighet, ska uppskov ges till dess att det blir lättare för honom. Och [att efterskänka skulden] som allmosa är bättre för er, om ni bara visste.

Och frukta dagen då ni ska föras åter till Gud. Då kommer varje själ få sin lön för vad den gjort, och ingen ska bli orättvist behandlad.

Troende! När ni sinsemellan sluter avtal om lån med en bestämd förfallotid ska ni skriva ned det. Låt en skrivare nedteckna det mellan er på ett rättvist sätt. Ingen skrivare får vägra att skriva ned det, såsom Gud lärt honom. Låt honom därför skriva och låt låntagaren diktera. Och han ska frukta Gud, sin Herre, och inte utelämna något. Om låntagaren är oförståndig eller svag eller inte själv kan diktera ska hans förmyndare diktera på ett rättvist sätt. Ta också två män som vittnen. Om det inte finns två män ska en man och två kvinnor som ni godkänner tas som vittnen; om den ena av dem glömmer kan då den andra påminna henne. Vittnena får inte vägra att komma när de blir tillkallade. Tröttna inte på att skriva ned skulden, vare sig den är liten eller stor, tillsammans med dess förfallotid. Detta är mer rättvist inför Gud, mer tillförlitligt för vittnesmålet och bättre för att undanröja tvivel er emellan. Om det däremot gäller handel som sker direkt mellan er, bär ni ingen skuld om ni inte skriver ned den. Ta vittnen när ni handlar med varandra, och låt varken skrivare eller vittne tillfogas skada. Om ni gör det begår ni en allvarlig överträdelse. Frukta Gud, så ska Gud lära er. Gud har full vetskap om allt.

Om ni befinner er på resa och ingen skrivare finns tillgänglig, kan en pant tas som säkerhet. Men om ni har förtroende för varandra ska den som fått förtroendet fullgöra sin skyldighet och frukta Gud, sin Herre. Och ni får aldrig undanhålla vittnesmålet. Den som undanhåller det har säkerligen ett syndigt hjärta. Gud har full vetskap om allt ni gör.

Till Gud hör allt i himlarna och på jorden. Vare sig ni visar det som finns inom er eller döljer det kommer Gud att ställa er till svars för det. Därefter förlåter han den han vill och straffar den han vill. Ja, Gud har makt över allt.

Sändebudet tror på det som har uppenbarats för honom från hans Herre, och de troende tror likaså. Alla tror de på Gud, hans änglar, hans skrifter och hans sändebud, [och de säger:] ”Vi gör ingen åtskillnad mellan något av hans sändebud.” Och de säger: ”Vi hör och vi lyder. Förlåt oss, Herre, du är slutmålet för allas färd!”

Gud ålägger ingen människa mer än vad hon förmår. Hon ska belönas för det goda hon gjort och hållas till svars för det dåliga. ”Herre! Ställ oss inte till svars om vi glömmer eller begår misstag. Herre! Lägg inte på oss en sådan börda som du lade på våra föregångare. Herre! Ålägg oss inte sådant som ligger bortom vår förmåga. Ha överseende med oss, förlåt oss och förbarma dig över oss. Du är vår Beskyddare så ge oss seger över det otrogna folket!”