The Noble Qur'an Encyclopedia

Stunden för människornas räkenskap närmar sig, men de vänder sig likgiltigt bort.

Så snart en ny uppmaning från deras Herre når dem lyssnar de men de gör sig samtidigt lustiga över den.

Ja, deras hjärtan är distraherade. Och dessa orättfärdiga människor viskar i hemlighet till varandra: ”Är [Muhammed] inte bara en vanlig människa som ni? Ska ni låta er förhäxas [av hans skrift], trots att ni kan genomskåda den?”

Han svarade dem: ”Min Herre vet vad som yttras i himlen och på jorden; han är den som hör allt, vet allt.”

Men de säger också: ”Denna [skrift] består bara av virriga drömmar! Nej, han har hittat på alltihop! Nej, han är egentligen bara en poet! Låt honom ge oss ett tecken, som de tidigare sändebuden.”

Inget av de samhällen som vi utplånat före dem antog tron [trots alla tecken]. Skulle då dessa tro?

De som vi sände före dig var män till vilka vi gav vår uppenbarelse. Om ni själva saknar kunskap, fråga då de skriftkunniga.

Vi gjorde dem inte till varelser som klarar sig utan föda, och inte heller var de odödliga.

Därefter uppfyllde vi vårt löfte till [sändebuden] och räddade dem och de som vi ville rädda, medan vi förintade de som gått över gränsen.

Vi har sänt ner en skrift till er, som är källan till er ära. Använder ni då inte ert förstånd?

Hur många orättfärdiga samhällen har vi inte utplånat för att sedan låta andra folk uppstå efter dem?

När de anade vårt straff försökte de genast fly därifrån.

[Men det ropades sarkastiskt:] ”Fly inte! Återvänd i stället till det välstånd och de hem ni hade så att ni kan bli utfrågade [om hur ert öde vändes].”

De sa: ”Vi är förlorade! Vi har verkligen varit orättfärdiga.”

Och deras jämrande rop upphörde inte förrän vi lämnat dem livlösa, som skördade ax.

Vi har inte skapat himlen och jorden och allt däremellan som ett meningslöst tidsfördriv.

Om det var förströelse vi önskat oss hade vi frambringat det från eget håll – men så är det inte.

Nej, vi slungar sanningen mot allt det falska så att det krossas och omedelbart försvinner. Ni [otrogna] ska straffas för era falska påståenden!

Allt i himlarna och på jorden tillhör honom och de som är honom nära visar inte minsta högfärd inför att dyrka honom, och de utmattas inte av det.

Nej, oförtröttligt upphöjer de honom – natt och dag.

Men de har tagit sig gudar från jorden. Kan dessa väcka de döda till liv?

Om det hade funnits gudar, andra än Gud [i himlen och på jorden], skulle deras ordning ha brutit samman. Upphöjd är Gud, tronens Herre, över vad de tillskriver honom!

Han tillfrågas inte om vad han gör, men de ska tillfrågas.

Ändå har de valt andra gudar vid hans sida! Säg: ”Fram med ert bevis! Detta budskap gäller både de som är med mig och de som kom före mig.” De flesta av dem känner dock inte till sanningen och vänder så ryggen till.

Vi har inte utsett något sändebud före dig utan att uppenbara för honom: ”Ingen är värd dyrkan utom jag, så dyrka endast mig!”

Och de säger: ”[Änglarna] är den Nåderikes barn.” Upphöjd är han! Nej, de är endast hans aktade tjänare.

De talar inte förrän han har gett dem lov, och de handlar endast på hans befallning.

Han har full kännedom om deras tidigare och kommande handlingar. De kan endast medla för dem han är tillfreds med, och de bävar av djup vördnad inför honom.

Och om någon av dem hade sagt: ”Jag är en gud vid hans sida,” skulle vi ha straffat denne med helvetet. Så bestraffar vi de som gör orätt.

Såg inte de otrogna hur himlarna och jorden var slutna [i torka och ofruktbarhet] tills vi öppnade dem [genom regn och grönska]? Och genom vattnet frambringar vi allt levande. Varför tror de då inte?

Och vi har förankrat jorden med stadiga berg för att den inte ska skaka under dem, och vi har lagt ut breda vägar på den så att de kan hitta rätt.

Och vi har gjort himlen till ett skyddande valv, men de bortser från dess under.

Det är han som har skapat natten och dagen; solen och månen. Var och en färdas i sin fastställda bana.

Vi har inte gett någon människa före dig evigt liv. Om du dör, skulle de då leva för evigt?

Varje själ ska uppleva dödens verklighet. Vi prövar er med motgång och medgång, och till oss ska ni alla vända åter.

När de otrogna ser dig, hånar de dig och säger: ”Är det han här som talar nedsättande om era gudar?” När den Nåderike nämns vägrar de dock att tro.

Människan är skapad med en otålig natur, men ni ska snart få se mitt straff så be mig inte att påskynda det.

Och de frågar: ”När blir detta löfte verklighet, om det ni säger är sant?”

Om de otrogna bara visste hur det kommer att vara när de inte lyckas hålla elden borta från sina ansikten eller sina ryggar, och ingen hjälp står att finna!

Ja, den ska drabba dem utan förvarning och lamslå dem, och de kan inte avvärja den och de får inget uppskov.

Sändebud före dig utsattes också för hån, men de som försökte förlöjliga dem drabbades till slut av det [straff] de brukade driva om.

Säg: ”Vem kan skydda er under natten och dagen mot den Nåderikes [straff]?” Ändå vänder de sig bort från sin Herres förmaning.

Har de gudar som skyddar dem mot oss? Dessa [falska gudar] kan inte ens rädda sig själva, och deras [tillbedjare] står försvarslösa mot oss.

Nej, vi lät dem och deras förfäder njuta av livet så länge att de [bedrogs] av sin långvariga välgång. Ser de då inte att vi tar oss an landet och låter det minska från dess ytterkanter? Tror de ändå att de ska segra?

Säg: ”Min varning grundar sig endast på ren uppenbarelse.” Men de döva hör inte kallelsen när de varnas.

Och om minsta antydan av din Herres straff hade snuddat vid dem skulle de genast utbrista: ”Vi är förlorade! Vi har verkligen varit orättfärdiga!”

Vi ska ställa fram rättvisa vågar på uppståndelsens dag och ingen ska lida den minsta orätt. Om [handlingen] skulle vara så lätt som vikten av ett senapskorn ska vi ändå föra fram den. Vi är fullt tillräckliga att föra räkenskap.

Vi gav Mose och Aron [Tawrāt] som skiljde mellan rätt och fel; den var ett ljus och en påminnelse för de gudfruktiga,

de som vördar sin Herre, trots att de inte ser honom, och bävar inför den yttersta stunden.

Och denna [Koran] är en välsignad förmaning som vi har sänt ner. Ska ni då avvisa den?

Långt före denna tid skänkte vi Abraham hans vägledning, och vi kände honom så väl.

När han frågade sin far och sitt folk: ”Vad är det här för statyer som ni så hängivet dyrkar?”

De svarade: ”Vi fann våra förfäder dyrka dem.”

Han sa: ”Det är tydligt att ni och era förfäder har förirrat er helt och hållet.”

De sa: ”Har du kommit till oss med sanningen eller driver du med oss?”

Han svarade: ”Nej, inte alls! Er Herre är himlarnas och jordens Herre, han som skapade dem. Detta kan jag vittna om.”

[Och han sa för sig själv:] ”Vid Gud, jag ska ta itu med era avgudar så snart ni har gett er av.”

Sedan slog han dem alla i spillror, förutom den största, så att de skulle kunna vända sig till den [för svar].

[När folket återvände] utbrast de: ”Vem har gjort det här mot våra gudar? Han måste verkligen vara en ond människa!”

[ِِNågra] svarade: ”Vi har hört en yngling förtala dem. Abraham kallas han.”

[Ledarna] sa: ”För fram honom inför allas åsyn så att de kan bevittna [hans erkännande]!”

De frågade: ”Är det du, Abraham, som har gjort detta mot våra gudar?”

Han svarade: ”Nej, det var den största av dem som gjorde det. Men fråga dem ni, om de nu är kapabla att tala.”

Då rannsakade de sig själva och sa: ”Det är faktiskt vi som har gjort fel.”

Men sedan föll de åter i sitt gamla tänkande: ”Du vet mycket väl att de inte kan yttra ett ord!”

Han sa: ”Så, i stället för Gud, dyrkar ni alltså sådant som varken kan gagna eller skada er?

Skam över er och det ni dyrkar i stället för Gud! Har ni inget förstånd?”

Då utropade de: ”Bränn honom och hämnas era gudar, om ni nu verkligen tänker göra något!”

[De kastade honom i bålet, men] vi sa: vEld! Bli sval och ofarlig för Abraham.”

Visst sökte de skada honom, men vi såg till att de själva blev de största förlorarna.

Och vi förde honom och Lot i säkerhet till det land som vi har välsignat för alla folk.

Och vi skänkte honom Isak och därtill Jakob, som en ytterligare gåva, och vi lät dem alla växa till rättfärdiga människor.

Vi gjorde dem till ledare som vägledde enligt vårt påbud. Vi ingav dem att göra gott, förrätta bönen och ge allmosan. Ja, de dyrkade endast oss.

Och vi skänkte Lot profetskap och kunskap, och vi räddade honom från staden [vars folk] hängav sig åt skamlösa handlingar. De var ett ont och trotsigt folk.

Vi lät honom få del av vår nåd; han var förvisso en rättfärdig man.

Minns också Noa, som före [Abraham och Lot] vädjade till oss, och vi besvarade hans bön och räddade honom och hans familj från den svåra prövningen.

Vi hjälpte honom mot detta folk som vägrade tro på våra budskap. De var verkligen onda människor, så vi dränkte dem till sista person.

Och minns David och Salomo när de dömde i fallet om den åker som andras får hade betat ner under natten, och vi bevittnade deras dom.

Salomo var den vi gav klarhet i denna fråga, och båda skänkte vi profetskap och kunskap. Och vi förmådde bergen och fåglarna att upphöja oss tillsammans med David; det var vi som åstadkom allt detta.

Vi lärde honom hur man tillverkar rustningar, för att skydda er i strid. Ska ni då inte vara tacksamma?

Och för Salomo [tämjde vi] vinden, som svepte fram på hans kommando mot det land som vi välsignat; vi har kunskap om allt.

Och bland djävlarna fanns sådana som plöjde havets djup åt honom och som utförde andra tjänster; och vi höll dem under ständig tillsyn.

Minns även Job, när han vädjade till sin Herre: ”Plågor har drabbat mig, och av alla som visar barmhärtighet är du den barmhärtigaste.”

Så vi besvarade hans bön och befriade honom från hans plågor, och vi lät hans familj återvända till honom och fördubblade deras antal, som en nåd från oss och en påminnelse för de som dyrkar oss.

Minns också Ismael, Idrīs och Dhū al-Kifl; alla var de tålmodiga.

Vi inneslöt dem i vår nåd; de var sannerligen rättfärdiga människor.

[Minns även Jona], som valen slukade, när han i vredesmod övergav [sitt folk] och samtidigt trodde att vi inte skulle sätta honom på prov. Ur mörkret ropade han: ”Ingen är värd dyrkan utom du – upphöjd är du! Jag har verkligen gjort orätt.”

Så vi besvarade hans bön och räddade honom ur hans nöd. Så undsätter vi de troende.

Minns även Sakarias, när han åkallade sin Herre: ”Herre! Låt mig inte dö ensam [utan arvinge], och [om du skänker mig barn] är du den främste som består [och vakar över dem].”

Så vi besvarade hans bön, gjorde hans hustru fruktsam och välsignade honom med Johannes. De skyndade alltid till goda gärningar och bad till oss med hopp och fruktan, och var ödmjuka inför oss.

Och [minns Maria] som höll sin kyskhet intakt; vi lät blåsa in i henne av vår [för människan skapade] själ, och gjorde henne och hennes son till ett tecken för hela mänskligheten.

Detta är er gemensamma tro, och jag är er Herre – så dyrka mig!

Men de splittrade upp sig i skilda riktningar; alla ska de till sist komma tillbaka till oss.

Den som handlar rättfärdigt och är troende ska inte ha strävat förgäves; vi nedtecknar allt för hans räkning.

Det är omöjligt för ett samhälle som vi har utplånat att återvända [till livet],

förrän Gog och Magog släpps lösa, och de strömmar ned från varje höjd

och det sanna löftet [om återuppståndelsen] närmar sig. Då ska de otrognas ögon spärras upp av skräck: ”Vi är förlorade! Vi har försummat detta – ja, vi var orättfärdiga.”

Ni och det ni brukade dyrka i Guds ställe ska få utgöra bränslet i helvetets eld, dit ni alla ska föras.

Om dessa varit [sanna] gudar skulle de aldrig ha hamnat där, men där ska de förbli.

Där ska de jämra sig [av smärta], och de ska inte höra någonting.

Men de som vi på förhand valt ut till det högsta goda ska hållas på avstånd från det.

Inte det svagaste ljud [från helvetet] ska nå dem, och de ska för evigt njuta av allt de önskar.

De stora fasorna ska inte skrämma dem och änglarna ska välkomna dem: ”Detta är er dag som ni blivit lovade!”

Det är dagen vi rullar ihop himlen likt en bokrulle. Såsom vi påbörjade skapelsen första gången ska vi återskapa den. Detta är ett löfte vi bundit oss vid och vi kommer sannerligen att infria det.

Vi har fastställt i den [himmelska] boken, och därefter i de uppenbarade skrifterna, att jorden ska tillfalla mina rättfärdiga tjänare.

Denna [Koran] är tillräcklig för de som dyrkar Gud.

Vi har endast utsänt dig som en nåd till hela skapelsen.

Säg: ”Det som har uppenbarats för mig är att er Gud är endast en enda Gud. Ska ni då inte underkasta er honom?”

Men om de vänder sig bort ska du säga: ”Jag har förkunnat samma budskap till er alla och jag vet inte om det [straff] ni utlovats är nära eller fjärran.

Han vet vad som uttalas öppet och han vet vad ni håller hemligt.

Och själv vet jag inte; det kan hända att denna [fördröjning av straffet] endast är en prövning för er och en chans att njuta av livets behag ännu en stund.”

[Muhammed] sa: ”Herre! Döm [mellan oss] med rättvisa! Vår Herre är förvisso den Nåderike, vars stöd vi söker mot era påståenden.”