The Noble Qur'an Encyclopedia

Alif Lām Mīm. [1]

Gud – ingen är värd dyrkan utom han, den Levande, alltings Upprätthållare.

Han har uppenbarat skriften för dig med sanningen, som en bekräftelse av det som finns kvar från tidigare [uppenbarade skrifter]. Och han har även uppenbarat Tawrāt och Injīl,

i äldre tid, till vägledning för människorna. Och han har sänt ned [sanningens] måttstock. De som förkastar Guds budskap kommer att få ett strängt straff. Ja, Gud är allsmäktig och fullkomlig i sin vedergällning.

För Gud är ingenting dolt, vare sig på jorden eller i himlen.

Det är han som formar er i livmodern såsom han vill. Ingen är värd dyrkan utom han, den Allsmäktige, den Vise.

Det är han som har uppenbarat skriften för dig. I den finns dels tydliga verser, som utgör skriftens kärna, dels flertydiga verser. De med villfarelse i hjärtat följer de flertydiga verserna för att sprida tvivel och för att söka en godtycklig tolkning. Ingen känner dock till dess djupaste innebörd förutom Gud. Och de som är djupt förankrade i kunskap säger: ”Vi tror på den. Allt är från vår Herre.” Men endast de med förstånd låter sig påminnas.

”Herre! Låt inte våra hjärtan avvika efter att du har väglett oss, och skänk oss av din barmhärtighet. Du är sannerligen den ständigt Givande.

Herre, du ska helt visst samla människorna till en dag om vars ankomst inga tvivel råder. Gud bryter aldrig sitt löfte.”

De otrognas egendomar och barn kommer aldrig att kunna skydda dem mot Gud på något sätt. De ska bli eldens bränsle.

Så blev det för Faraos folk och de som levde före dem; de påstod att våra budskap var lögn och Gud straffade dem för deras synder. Gud straffar med stränghet.

Säg till de otrogna: ”Ni kommer att besegras och föras samman till helvetet – vilken fasansfull viloplats!”

Ni har redan fått ett tecken i de två krigshärarna som möttes [på slagfältet vid Badr]. Den ena stred för Guds skull och den andra bestod av otrogna. De såg dem med sina egna ögon som om de var dubbelt så många som de själva, men Gud stärker med sin seger den han vill. I detta ligger visst en lärdom för de klarsynta.

Kärleken till världsliga begär har förskönats för människorna: kvinnor, barn, hopade rikedomar av guld och silver, präktiga hästar, boskap och åkermark. Allt detta är njutningar i det jordiska livet, men återkomsten till Gud är ändå det allra bästa.

Säg: ”Ska jag berätta för er om det som är bättre än detta? För de gudfruktiga väntar, hos deras Herre, trädgårdar genom vilka floder rinner, där de ska förbli; och renade makar, och Guds välbehag. Gud har fullständig insikt om sina tjänares [angelägenheter].”

De som säger: ”Herre! Vi tror, så förlåt oss våra synder och skydda oss från eldens straff.”

De är de tålmodiga, de sanningsenliga, de ödmjukt undergivna; de som ger av sitt och som söker förlåtelse i gryningstimmen.

Gud vittnar – liksom änglarna och de som har kunskap – att ingen är värd dyrkan utom han, den som upprätthåller rättvisan. Ingen är värd dyrkan utom han, den Allsmäktige, den Vise.

Inför Gud är islam den enda sanna livsvägen. De som tidigare fått skriften blev oense först efter att kunskapen nått dem, på grund av fiendskap mellan dem. Den som förkastar Guds budskap [kommer att ställas till svars]; Gud är snabb i räkenskap.

Om de tvistar med dig, säg då: ”Jag har underkastat mig Gud helt och fullt, och detsamma har de som följer mig.” Och säg till de som fått skriften och till de olärda: ”Har ni underkastat er?” Om de underkastar sig har de funnit vägledning, men om de vänder sig bort är din uppgift endast att förmedla budskapet. Gud har fullständig insikt om sina tjänares [angelägenheter].

Meddela de som förkastar Guds tecken och som mot all rätt dödar hans profeter, och de bland människorna som uppmanar till rättvisa, att ett smärtsamt straff väntar dem.

Deras handlingar ska gå förlorade både i detta liv och i det kommande, och de ska inte ha någon som kan hjälpa dem.

Har du inte hört om de som fått ta del av skriften och som uppmanas till att låta Guds skrift döma mellan dem? Därefter vänder sig en grupp från dem bort och visar motvilja.

Detta därför att de säger: ”Elden ska endast drabba oss under ett begränsat antal dagar.” Deras falska föreställningar har förlett dem i deras religion.

Hur ska det då bli när vi samlar dem till en dag om vars ankomst det inte råder något tvivel? Då ska varje själ fullt få sin ersättning för vad den har förvärvat, och ingen ska behandlas orättvist.

Säg: ”Gud, du som äger all makt! Du ger makten till den du vill och tar makten från den du vill. Du upphöjer den du vill och förnedrar den du vill. I din hand finns allt gott. Du har sannerligen makt över allt.

Du låter natten träda in i dagen och dagen träda in i natten. Du låter det levande komma ur det döda och det döda ur det levande. Och du försörjer den du vill utan gräns.”

De troende får inte ta de otrogna till bundsförvanter i stället för de troende, och den som gör det har inget band kvar till Gud. Det gäller dock inte ifall ni skulle frukta något från dem [och måste visa yttre försiktighet]. Och Gud varnar er för sig själv. Gud är slutmålet för allas färd.

Säg: ”Vare sig ni döljer det som finns inom er eller visar det öppet, vet Gud det. Han vet vad som finns i himlarna och vad som finns på jorden. Gud har makt över allt.”

Den dag då varje själ kommer att finna framtaget allt det goda den gjort, och den kommer önska att det onda den gjort vore oändligt avlägset. Gud varnar er för sig själv, men Gud är förbarmande mot sina tjänare.

Säg: ”Om ni verkligen älskar Gud, så följ mig. Då ska Gud älska er och förlåta er era synder.” Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

Säg: ”Lyd Gud och sändebudet!” Men om de vänder sig bort [ska du berätta för dem] att Gud inte tycker om de otrogna.

Av alla människor valde Gud sannerligen ut Adam och Noa samt Abrahams och ʻImrāns ätt.

De härstammar alla från varandra. Gud hör allt, vet allt.

Och när ʿImrāns hustru sa: ”Herre! Jag har avlagt ett löfte inför dig att det som finns i min mage ska vara helt ägnat åt dig, så ta emot det från mig. Du är sannerligen den som hör allt, vet allt.”

När hon sedan födde barnet sa hon: ”Herre! Jag har fött en flicka” – och Gud visste mycket väl vad hon hade fött – ”och en pojke är inte som en flicka. Jag har gett henne namnet Maria, och jag ber dig att skydda henne och hennes avkomma mot Satan, den fördömde.”

Och hennes Herre tog välvilligt emot henne och skänkte henne en god uppväxt och gjorde Sakarias ansvarig för hennes uppfostran. Varje gång Sakarias trädde in till henne i bönerummet fann han att hon var försedd med föda. Han sa: ”Maria, varifrån kommer detta till dig?” Hon svarade: ”Det är från Gud. Gud försörjer den han vill utan gräns.”

Då bad Sakarias till sin Herre och sa: ”Herre! Skänk mig en god avkomma [som en gåva] från dig. Du är den som hör allas bön.”

Medan han stod i bönerummet och bad, ropade änglarna till honom: ”Gud ger dig glädjebudet om Johannes, som ska bekräfta ett ord från Gud och som ska bli en ledare och en återhållsam och rättfärdig profet.”

Han sa: ”Herre! Hur ska jag kunna få en son när jag nåtts av ålderdom och min hustru är ofruktsam?” Han svarade: ”Så ska det bli. Gud gör vad han vill.”

Han sa: ”Herre, ge mig ett tecken.” Han svarade: ”Ditt tecken ska vara att du under tre dagar inte kan tala med människorna, annat än med gester. Men minns din Herre mycket och upphöj honom både kväll och morgon.”

Och när änglarna sa: ”Maria! Gud har utvalt dig, renat dig och valt ut dig framför alla kvinnor i världen.

Maria! Var hängiven din Herre, fall ned på ditt ansikte och buga dig tillsammans med de som bugar.”

Detta hör till berättelserna om det som var dolt för dig, som vi nu uppenbarar för dig. Du var inte hos dem när de kastade lott om vem som skulle anförtros Marias omsorg, och du var inte hos dem när de tvistade om detta.

Och kom ihåg när änglarna sa: ”Maria! Gud ger dig ett glädjande besked om ett ord från honom. Hans namn är Messias, Jesus – Marias son. Han ska vara högt ansedd i detta liv och i det kommande, och han ska vara bland de som står nära Gud.

Han ska tala till människorna redan i vaggan, och som vuxen, och han ska vara rättfärdig.”

Hon sa: ”Herre! Hur ska jag kunna få ett barn när ingen man har rört mig?” Han svarade: ”Så [kommer det att bli]. Gud skapar vad han vill. När han beslutar något säger han endast: ’Var!’ – och det är.”

Och han ska lära honom skrivkonst, visdom, Tawrāt och Injīl,

och göra honom till ett sändebud till israeliterna: ”Jag kommer till er med ett tecken från er Herre. Jag formar åt er av lera, något som liknar fåglar; sedan blåser jag på dem, och de blir [levande] fåglar, med Guds vilja. Jag botar den blindfödde och den spetälske och väcker de döda till liv, med Guds vilja. Och jag underrättar er om vad ni äter och vad ni lagrar i era hus. I detta finns sannerligen ett tecken för er, om ni är troende.

Och [jag har kommit] för att bekräfta det som kom innan mig av Tawrāt och för att göra tillåtet för er en del av det som var förbjudet för er. Och jag har kommit till er med ett tecken från er Herre. Så frukta Gud och lyd mig.”

Gud är min Herre och er Herre, dyrka därför endast honom! Detta är en rak väg.”

När Jesus märkte att de höll fast vid sin otro sa han: ”Vilka kommer att hjälpa mig [i kallelsen] till Gud?” Lärjungarna svarade: ”Vi är Guds hjälpare. Vi tror på Gud, så vittna du att vi är muslimer.

Herre, vi tror på det du har uppenbarat och vi följer sändebudet. Räkna oss därför som vittnen!”

De smidde planer, men Gud smidde också planer. Och Gud är den bäste av de som smider planer.

Och när Gud sa: ”Jesus! Jag kommer att ta dig och lyfta dig till mig och rena dig från de otrogna. Och jag ska göra de som följer dig överlägsna de otrogna ända till uppståndelsens dag. Därefter kommer ni att återvända till mig så att jag kan döma mellan er i det ni brukade tvista om.

Vad gäller de otrogna ska jag ge dem ett strängt straff i detta liv och i det kommande, och de ska inte ha någon som hjälper dem.

Men de som tror och handlar rättfärdigt ska få sin fulla lön. Gud tycker inte om de orättfärdiga.”

Detta som vi reciterar för dig är tecken och en påminnelse fylld av visdom.

Inför Gud liknar Jesus [skapelse] Adams. Han skapade honom av jord och sa till honom: ”Var!” – och han blev till.

Detta är sanningen från din Herre, så tvivla inte!

Och om de tvistar med dig om detta, efter att kunskapen har nått dig, säg då: ”Kom så samlas vi alla: våra söner och era söner, våra kvinnor och era kvinnor, vi själva och ni. Sedan ber vi tillsammans och nedkallar Guds fördömelse över lögnarna.”

Detta är sannerligen den sanna berättelsen [om Jesus]. Det finns ingen gud [värd dyrkan] utom Gud, och Gud är den Allsmäktige, den Vise.

Men om de i stället vänder sig bort har Gud förvisso full vetskap om de som sprider fördärv.

Säg: ”Skriftens folk! Låt oss enas kring ett gemensamt uttalande mellan oss och er: att vi inte dyrkar någon annan än Gud, att vi inte sätter något vid hans sida och att vi inte gör varandra till herrar i Guds ställe.” Men om de vänder sig bort, säg då: ”Vittna att vi är muslimer!”

Skriftens folk! Varför tvistar ni om Abraham, när Tawrāt och Injīl sändes ned först efter honom? Använder ni inte ert förstånd?

Här tvistar ni om sådant ni faktiskt har kunskap om. Varför tvistar ni då om sådant ni inte har kunskap om? Gud vet, men ni vet inte.

Abraham var varken jude eller kristen. Han var en muslim och en sann monoteist, och han ägnade sig inte åt avgudadyrkan.

De människor som står Abraham närmast är förvisso de som följde honom, liksom denna profet och de troende. Gud är de troendes beskyddare.

Bland skriftens folk finns en grupp som vill vilseleda er, men de vilseleder endast sig själva – utan att inse det.

Skriftens folk! Varför förkastar ni Guds budskap, när ni själva vittnar om dem?

Skriftens folk! Varför blandar ni sanningen med falskhet och döljer sanningen när ni faktiskt vet?

Bland skriftens folk finns en grupp som säger [till sina trosfränder]: ”Bekänn vid dagens början att ni tror på det som uppenbarats för de troende, och vid dagens slut, att ni slutat tro på det. Kanske vänder de då tillbaka.

Och ha endast förtroende för de som följer er tro!” Säg: ”Den sanna vägledningen är Guds vägledning. [Är ni rädda] att någon ska få ta del av [uppenbarelsen] som ni tagit del av? Eller att de ska argumentera med er inför er Herre?” Säg: ”All godhet vilar i Guds hand och han skänker den till vem han vill. Guds [godhet] och kunskap omfattar allt.”

Han väljer ut vem han vill som ska få ta del av hans barmhärtighet. Guds nådegåvor är outsinliga.

Bland skriftens folk finns de som, om du anförtror dem med en stor förmögenhet, återlämnar den till dig. Och bland dem finns de som, om du anförtror dem en enda dinar, inte återlämnar den om du inte ständigt påminner dem. Detta därför att de säger: ”Vi begår inget fel gentemot de olärda.” De yttrar lögner om Gud, trots att de vet.

Nej! Den som håller sitt löfte och fruktar Gud [ska belönas]; Gud älskar sannerligen de gudfruktiga.

De som byter bort det åtagande de har inför Gud och sina eder mot en ringa vinning ska inte få någon andel i det kommande livet. På uppståndelsens dag ska Gud varken tala till dem, se på dem eller rena dem. För dem väntar ett smärtsamt straff.

Bland dem finns även en grupp som förvränger skriften med sina tungor, för att ni ska tro att det är en del av skriften, fastän det inte är det. De säger: ”Detta är från Gud”, fastän det inte är det. De yttrar lögner om Gud, trots att de vet.

Det är otänkbart att en människa som Gud har skänkt skriften, visdomen och profetskapet därefter skulle säga till människorna: ”Dyrka mig i stället för Gud!” Nej, snarare: ”Var lärda som fostrar andra, eftersom ni undervisar i skriften och studerar den.”

Inte heller skulle han befalla er att göra änglarna och profeterna till era herrar. Skulle han uppmana er till otro efter att ni blivit muslimer?

Och kom ihåg när Gud slöt ett förbund med profeterna: ”Oavsett vilken skrift och visdom jag har gett er – om det kommer ett sändebud till er som bekräftar det ni har, måste ni tro på honom och stödja honom.” Han sa: ”Godtar ni detta, och är ni redo att ingå förbund med mig på denna grund?” De svarade: ”Vi godtar det.” Han sa: ”Vittna då, och jag ska själv vara med er som vittne.”

De som vänder sig bort efter detta är verkligen trotsiga syndare.

Söker de då en annan ordning än Guds, när alla i himlarna och på jorden har underkastat sig honom – villigt eller motvilligt – och det är till honom de ska föras åter?

Säg: ”Vi tror på Gud och på det som har uppenbarats för oss, och på det som uppenbarades för Abraham, Ismael, Isak, Jakob och de av hans ättlingar [som var profeter], och på det som gavs till Moses, Jesus och profeterna från deras Herre. Vi gör ingen åtskillnad mellan någon av dem, och det är endast honom vi underkastar oss.”

Om någon vill anta en tro annan än islam kommer det inte att godtas, och i det kommande livet kommer han att vara bland förlorarna.

Skulle Gud verkligen vägleda ett folk som blivit otrogna efter att ha varit troende, och som vittnat om att sändebudet var sant och som nåtts av de klara bevisen? Gud vägleder inte orättfärdiga människor.

Deras lön är att Guds fördömelse ska vila över dem, ja även änglarnas och människornas allesammans.

Under denna [fördömelse] ska de förbli. Straffet lindras inte för dem och de ska inte ges något uppskov.

Men mot de som visar ånger efter detta och rättar till [sina handlingar] är Gud ständigt förlåtande, barmhärtig.

De som blir otrogna efter att ha varit troende och därefter förhärdas i sin otro kommer aldrig att få sin ånger godtagen. Det är dessa som är de verkligt vilsna.

De som är otrogna och dör som otrogna kommer aldrig att kunna köpa sig fria [från straffet], ens med allt guld i världen. För dem väntar ett smärtsamt straff, och ingen kommer att kunna hjälpa dem.

Ni kommer aldrig att nå sann fromhet förrän ni ger av det ni själva håller kärt. Gud har full vetskap om allt ni ger.

All föda var tidigare tillåten för israeliterna utom den som Israel förbjudit för sig, innan Tawrāt uppenbarats. Säg: ”Hämta då Tawrāt och läs högt ur den, om ni är sannfärdiga!”

De som därefter diktar ihop lögner om Gud, de är de verkligt orättfärdiga.

Säg: ”Gud har talat sanning! Följ därför Abrahams rena monoteistiska lära, och han hörde inte till avgudadyrkarna.”

Den första helgedomen som upprättades för människorna är den i Bakkah – en välsignelse och vägledning för hela mänskligheten.

Där finns klara tecken – bland dem platsen där Abraham stod. Den som träder in i den ska vara trygg. Vallfärden till helgedomen är en plikt för människorna gentemot Gud, som gäller var och en som har möjlighet att genomföra den. Och den som förkastar detta [ska veta] att Gud är oberoende av sin skapelse.

Säg: ”Skriftens folk! Varför förkastar ni Guds tecken när Gud är vittne till allt ni gör?”

Säg: ”Skriftens folk! Varför hindrar ni de troende från Guds väg och försöker få den att framstå som krokig trots att ni själva vet [att den är rak]? Gud är inte omedveten om vad ni gör.”

Troende! Om ni lyder en grupp ur skriftens folk kommer de att föra er tillbaka till otro efter att ni har trott.

Men hur skulle ni kunna förkasta tron när Guds verser reciteras för er och sändebudet är bland er? Den som håller fast vid Gud har med säkerhet vägletts till en rak väg.

Troende! Frukta Gud så som han förtjänar att fruktas, och dö inte annat än som muslimer.

Håll alla fast vid Guds rep och splittras inte! Minns Guds välgärning mot er: ni var fiender, men han förenade era hjärtan, så att ni genom hans nåd blev bröder. Ni stod vid eldens rand, och han räddade er från den. Så klargör Gud sina tecken för er, för att ni ska bli vägledda.

Låt det finnas en grupp bland er som kallar till det goda, påbjuder det rätta och förbjuder det förkastliga. Det är dessa som det kommer att gå väl.

Och var inte som de som splittrades och blev oense efter att de klara bevisen nått dem. För dem väntar ett oerhört straff,

den dag då vissa ansikten ska lysa och andra ansikten ska mörkna. Till dem vars ansikten mörknat [ska det sägas]: ”Blev ni otrogna efter att ha varit troende? Känn nu på straffet för er otro!”

Men de vars ansikten lyser ska vara omslutna av Guds barmhärtighet, och där ska de förbli.

Detta är Guds verser som vi reciterar för dig i sanning. Gud hyser ingen önskan att göra orätt mot skapelsen.

Till Gud hör allt i himlarna och allt på jorden. Till Gud förs allting åter.

Ni är det bästa samfund som fått uppstå för människorna: ni påbjuder det goda, förbjuder det onda och tror på Gud. Om skriftens folk hade trott, hade det varit bättre för dem. Bland dem finns troende, men de flesta är trotsiga syndare.

De kan inte vålla er verklig skada, utan endast obehag. Och om de strider mot er kommer de att vända ryggen, och därefter ska de inte få någon hjälp.

Förnedring följer dem varhelst de påträffas, utom när de står under beskydd från Gud eller under beskydd från människor. De har dragit på sig Guds vrede och lever i elände eftersom de förkastade Guds tecken och dödade profeter utan rätt. Detta till följd av deras synder och deras ständiga överträdelser.

Alla är dock inte likadana. Bland skriftens folk finns en grupp som håller fast [vid den sanna tron] och reciterar Guds verser under nattens timmar och faller ned i bön.

De tror på Gud och den yttersta dagen, och de påbjuder det goda och förbjuder det onda, och de skyndar till goda handlingar. Dessa hör till de rättfärdiga.

De ska inte berövas belöningen för det goda de gör. Gud har full vetskap om de gudfruktiga.

De som förkastar tron kommer inte att ha någon hjälp av sina ägodelar eller sina barn gentemot Gud. De hör till eldens folk, och i den ska de förbli.

Det de skänker i välgörenhet i detta liv kan liknas vid en isande vind som drabbar grödan hos ett folk som har gjort orätt mot sig själva, och ödelägger den. Gud har inte gjort dem orätt, nej, de har gjort orätt mot sig själva.

Troende! Ta inte till förtrogna sådana som står utanför er gemenskap. De sparar ingen ansträngning för att skada er och önskar er svårigheter. Hatet flödar redan ur deras munnar, men det som döljs i deras inre är ännu värre. Vi har klargjort tecknen för er, om ni använder ert förstånd.

Se på er! Ni hyser tillgivenhet för dem, men de hyser ingen tillgivenhet för er, trots att ni tror på alla [uppenbarade] skrifter. När de möter er säger de att de tror, men när de är ensamma biter de sig i fingertopparna i raseri. Säg: ”Dö i ert raseri!” Gud vet vad som döljs i människans inre.

Om något gott händer er bedrövar det dem, och om något ont drabbar er gläder de sig åt det. Men om ni är uthålliga och gudfruktiga kommer deras planer inte att skada er det minsta. Gud omsluter allt de gör.

Tidigt en morgon lämnade du ditt hem för att gruppera de troende för strid; Gud hör allt, vet allt.

Två grupper bland er var då nära att tappa modet, men Gud var deras beskyddare. Till Gud ska de troende sätta sin lit.

Gud gav er seger vid Badr, trots att ni var i underläge. Frukta därför Gud så att ni kan bli tacksamma.

Minns när du sa till de troende: ”Är det inte nog för er att er Herre låter tretusen änglar stiga ned för att ge er understöd?”

Ja, om ni visar tålamod och gudsfruktan, och om [fienden] angriper er i denna stund, kommer er Herre att förstärka er med femtusen änglar, tydligt utmärkta.

Gud gjorde detta endast till ett glädjande besked för er, så att era hjärtan skulle finna ro genom det. Men segern kommer i verkligheten enbart från Gud, den Allsmäktige, den Vise.

[Segern gavs] för att slå undan en del av de otrogna och för att kuva dem, så att de skulle vända tillbaka i nederlag.

Det är inte upp till dig att avgöra om deras ånger ska tas emot, eller om de ska straffas; de är ju verkligen orättfärdiga.

Till Gud hör allt som finns i himlarna och allt som finns på jorden. Han förlåter den han vill och han straffar den han vill. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

Troende! Ta inte ränta som mångdubblas gång på gång, utan frukta Gud, så att det ska gå väl för er.

Och frukta elden som har förberetts för de otrogna.

Lyd Gud och sändebudet, så att ni må omfattas av barmhärtighet.

Och skynda till er Herres förlåtelse och ett paradis lika vidsträckt som himlarna och jorden och som förberetts för de gudfruktiga –

de som ger åt andra både i medgång och i motgång, och behärskar sin vrede och som visar överseende mot människor. Gud älskar de som gör gott –

de som, om de begår en skamlös handling eller gör orätt mot sig själva, minns Gud och ber om förlåtelse för sina synder – och vem kan förlåta synder utom Gud? – och som inte envist fortsätter med sådana handlingar, trots att de vet bättre.

Som belöning får de sin Herres förlåtelse och trädgårdar genom vilka floder rinner, och där ska de förbli. Vilken fantastisk belöning för de som har strävat!

Liknande händelser har ägt rum före er tid. Färdas på jorden och se hur det slutade för de som förkastade sanningen!

Detta är ett klargörande för människorna, samt en vägledning och en förmaning för de gudfruktiga.

Förlora inte modet och låt er inte gripas av sorg! Ni har övertaget, om ni verkligen är troende.

Om ni drabbas av skada, har er fiende redan drabbats av liknande skada. Så låter vi dagarna växla mellan människorna, för att Gud ska låta de troende träda fram och för att utvälja martyrer bland er. Gud tycker inte om de orättfärdiga.

Och detta sker för att Gud ska rena de troende och låta de otrogna gå under.

Eller trodde ni att ni skulle få träda in i paradiset utan att Gud gjort tydligt vilka av er som kämpar och vilka som visar tålamod?

Tidigare önskade ni att få möta döden – innan ni ställdes inför den. Nu har ni sett den med egna ögon.

Muhammed är inget annat än ett sändebud; före honom har sändebud kommit och gått. Om han dör eller blir dödad, kommer ni då att falla tillbaka i otro? Den som faller tillbaka i otro skadar inte Gud det minsta. Men Gud ska belöna de tacksamma.

Ingen människa dör förutom genom Guds beslut, och vid en fastställd tidpunkt. Den som vill ha detta livs belöning ska vi ge därav, och den som vill ha det kommande livets belöning ska vi ge därav. Och vi ska belöna de tacksamma.

Hur många profeter har inte stridit tillsammans med stora skaror? De tappade inte modet inför det som drabbade dem, för Guds skull, och lät sig aldrig försvagas eller ge vika. Gud älskar de tålmodiga.

Deras enda ord var: ”Herre! Förlåt oss våra synder och våra överträdelser i vårt handlande. Gör oss stadiga och ge oss seger över de otrogna!”

Då belönade Gud dem redan i detta liv och han gav dem en härlig belöning i det kommande. Gud älskar förvisso de som gör gott.

Troende! Om ni lyder de otrogna kommer de att få er att falla tillbaka i otro, och då blir ni förlorare.

Men det är Gud som är er förtrogne Beskyddare, och han är den bäste hjälparen.

Vi ska sätta skräck i de otrognas hjärtan för att de sätter avgudar vid Guds sida; något han aldrig givit dem befogenhet till. Elden ska bli deras boplats, och vilken fasansfull boning för de orättfärdiga!

Gud höll sannerligen sitt löfte till er, då ni – med hans vilja – tillintetgjorde dem, ända tills modet svek er och ni blev oense om befallningen, och ni visade olydnad efter att han låtit er se det som ni höll kärt. Bland er fanns de som ville ha det världsliga, och bland er fanns de som ville ha det kommande livet. Därefter vände han er bort från dem [och lät striden ta en annan vändning] för att sätta er på prov. Och han visade er verkligen överseende. Gud visar stor godhet mot de troende.

Och så flydde ni utan att se er om, medan sändebudet bakom er ropade efter er. Då lät Gud er drabbas av förtvivlan åtföljt av förtvivlan så att ni inte skulle sörja över det ni gått miste om eller över det som drabbat er. Gud är fullt medveten om vad ni gör.

Efter denna förtvivlan lät han ett lugn sänka sig över er, i form av en dåsig vila, som omslöt en grupp bland er. Men en annan grupp brydde sig bara om sig själva och de tänkte oriktiga tankar om Gud – tankar präglade av okunnighet. De säger: ”Hade vi överhuvudtaget någon del i beslutet?” Säg: ”Beslutet var helt och hållet upp till Gud!” De visar inte för dig vad de döljer inombords. De säger: ”Om vi hade varit delaktiga i beslutet hade vi inte lidit dessa förluster.” Säg: ”Även om ni hade stannat i era hem, skulle de vars död var fastställd ha begett sig till den plats där de skulle falla.” Så prövade Gud det som fanns inom er och blottlade det som fanns i era hjärtan. Gud vet vad som döljs i människans inre.

De av er som vände om den dag de två krigshärarna möttes kunde förledas till detta, av Satan, på grund av en del av vad de tidigare begått. Men Gud hade överseende med dem. Gud är ständigt förlåtande, fördragsam.

Troende! Var inte som de otrogna som säger om sina bröder när de gett sig ut på resa eller fallit i strid: ”Om de hade stannat hos oss hade de varken dött eller dödats!” Gud låter detta bli en källa till djup sorg i deras hjärtan. Det är Gud som ger liv och tar liv, och Gud har full insikt i allt ni gör.

Och om ni dödas för Guds sak, eller dör, är Guds förlåtelse och barmhärtighet bättre än allt de samlar på sig.

Och vare sig ni dör eller dödas, är det till Gud ni ska samlas åter.

Det var genom Guds barmhärtighet som du var mild mot dem. Om du hade varit sträng och hårdhjärtad, skulle de ha dragit sig ifrån dig. Ha därför överseende med dem och be om förlåtelse för dem och rådgör med dem i saker. När du väl har fattat ditt beslut, sätt då din lit till Gud. Gud älskar de som sätter sin lit till honom.

Om Gud hjälper er kan ingen besegra er. Men om han överger er, vem kan då hjälpa er i hans ställe? Till Gud ska de troende sätta sin tillit.

En profet skulle aldrig stjäla från krigsbytet. Den som stjäl från krigsbytet ska komma med det han stulit på uppståndelsens dag. Då kommer varje själ få sin lön för vad den gjort och ingen ska bli orättvist behandlad.

Kan den som strävar efter Guds välbehag jämföras med den som drar på sig Guds vrede och vars vistelse blir helvetet? Vilket fasansfullt slut!

De befinner sig på olika nivåer inför Gud, och Gud har full insikt i allt de gör.

Gud visade sannerligen de troende stor nåd när han lät ett sändebud träda fram bland dem, ur deras egna led, för att recitera hans verser för dem, rena dem och undervisa dem i skriften och [den profetiska] visdomen. Före detta var de ju uppenbart på fel väg.

Och när ni drabbades av ett bakslag, efter att ni själva tillfogat [era fiender] dubbelt så stor skada, sa ni: ”Hur kunde detta ske?” Säg: ”Det har sin grund i er själva!” Gud har förvisso makt över allt.

Det som drabbade er den dag då de två krigshärarna möttes skedde genom Guds beslut, för att det skulle stå klart vilka de troende var,

och för att det skulle stå klart vilka som endast gav sken av att vara troende. När det sades till dem: ”Kom och strid för Guds sak eller försvara er!”, svarade de: ”Om vi trodde att det verkligen skulle bli strid skulle vi följa med er.” Den dagen stod de närmare otron än tron. De säger med sina munnar sådant som inte finns i deras hjärtan. Men Gud vet mycket väl vad de döljer.

De som sa till sina bröder, medan de själva stannade hemma: ”Om de hade lyssnat till oss skulle de inte ha dödats!” Säg: ”Avvärj då döden från er själva, om det ni säger stämmer!”

Och betrakta inte de som stupat för Guds sak som döda. Nej, de lever hos sin Herre där de försörjs –

glada över vad Gud har skänkt dem av sin godhet, och de gläds för de som ännu inte har följt dem, eftersom de inte ska känna fruktan eller tyngas av sorg.

De gläds över Guds välsignelser och hans godhet och över att Gud aldrig kommer att låta de troendes belöning gå förlorad.

De som besvarade kallelsen från Gud och sändebudet efter att de drabbats av skador – bland de som gjorde gott och visade gudsfruktan – för dem väntar en stor belöning.

De till vilka det sades: ”Folk har slutit sig samman mot er, så frukta dem!” Men det ökade bara deras tro, och de sa: ”Gud är tillräcklig för oss, och han är den bäste att anförtro sina angelägenheter åt!”

Så vände de tillbaka med Guds välsignelse och godhet, utan att något ont hade drabbat dem, och de följde Guds välbehag. Guds nådegåvor är outsinliga.

Det där är endast Satan som försöker skrämma er genom sina anhängare. Så frukta dem inte, utan frukta mig, om ni verkligen är troende!

Låt inte de som skyndar mot otron bedröva dig; de kommer aldrig kunna skada Gud det minsta. Gud vill att de inte ska få någon andel av det goda i det kommande livet, och ett oerhört straff väntar dem.

De som har bytt bort tron mot otro kommer aldrig kunna skada Gud det minsta, och ett smärtsamt straff väntar dem.

De otrogna ska inte tro att anståndet vi ger dem är till deras bästa. Vi ger dem anstånd endast för att deras synder ska förökas, och ett förnedrande straff väntar dem.

Gud kommer inte att lämna de troende i det tillstånd ni nu befinner er i, förrän han skiljer de falska från de sanna. Och Gud ger er inte insyn i det fördolda, men han utväljer vem han vill bland sina sändebud för det. Tro därför på Gud och hans sändebud! Och om ni tror och visar gudsfruktan väntar er en rik belöning.

De som girigt håller fast vid det som Gud har skänkt dem av sin godhet ska inte tro att det är till deras fördel. Nej, det är till deras nackdel. Det som de var snåla med ska på uppståndelsens dag läggas som en boja runt deras halsar. Till Gud återgår allt i himlarna och på jorden. Gud är fullt medveten om allt ni gör.

Gud har sannerligen hört de som säger: ”Gud är fattig och vi är rika.” Vi ska skriva ned det de säger, liksom att de mot all rätt dödade profeterna, och vi ska säga: ”Känn nu det brännande straffet!”

Detta är för det era händer har uträttat. Gud gör inte orätt mot sina tjänare.

Det är de som säger: ”Gud har ålagt oss att inte tro på något sändebud som inte kommer med ett brännoffer.” Säg: ”Sändebud har kommit till er före mig med klara bevis, och även med det ni nämner. Varför dödade ni dem då, om ni talar sanning?”

Om de ändå kallar dig lögnare har även sändebud före dig kallats lögnare när de kom med klara bevis och skrifter fyllda av förmaningar och den upplysande skriften.

Alla människor ska uppleva dödens verklighet. Först på uppståndelsens dag ska ni få er fulla lön. Den som hålls borta från elden och förs in i paradiset har sannerligen segrat. Det jordiska livet är inget annat än en förledande njutning.

Ni ska sannerligen prövas i era egendomar och i er själva, och ni ska få utstå många muntliga angrepp från de som fått skriften före er och från avgudadyrkarna. Men om ni visar tålamod och gudsfruktan hör detta till sådant som kräver ståndaktighet.

Och minns när Gud slöt ett förbund med de som fått skriften: ”Ni ska klargöra den för människorna och inte dölja den.” Men de kastade det bakom ryggen och bytte bort det mot ett ringa pris. Vilket uselt byte!

Tro inte att de som gläds åt det de har gjort och älskar att berömmas för sådant de inte har gjort ska undkomma straffet. Nej, för dem väntar ett smärtsamt straff.

Till Gud hör herraväldet över himlarna och jorden. Ja, Gud har makt över allt.

I skapelsen av himlarna och jorden och i växlingen mellan natt och dag finns helt visst tecken för de som använder sitt förstånd;

de som minns Gud stående, sittande och liggande, och som begrundar skapelsen av himlarna och jorden [och säger]: ”Herre! Du har inte skapat detta förgäves. Upphöjd är du! Beskydda oss från eldens straff.

Herre! Den du låter träda in i elden har du sannerligen förnedrat. Och de orättfärdiga har inga hjälpare.

Herre! Vi har hört den som kallar till tron: 'Tro på er Herre!', så vi trodde. Herre! Förlåt oss därför våra synder, utplåna våra dåliga handlingar och låt oss dö som fromma.

Herre! Skänk oss vad du har lovat oss genom dina sändebud och förnedra oss inte på uppståndelsens dag. Du sviker aldrig ditt löfte.”

Då svarade deras Herre dem: ”Jag ska inte låta någon av era handlingar gå förlorad – vare sig från man eller kvinna; ni är alla av samma slag. De som utvandrade och fördrevs från sina hem, och som utsattes för förföljelse för min skull, och som stred och dödades – deras dåliga handlingar ska jag utplåna och jag ska låta dem träda in i trädgårdar genom vilka floder rinner; en belöning från Gud själv. Ja, den bästa belöningen väntar hos Gud.”

Låt dig inte vilseledas av hur de otrogna obehindrat far omkring i världen.

Det är endast en kort njutning. Därefter blir helvetet deras slutliga hemvist – vilken eländig viloplats!

Men de som fruktar sin Herre ska få trädgårdar genom vilka floder rinner och där ska de förbli. Det är en hedersgåva från Gud, och det som finns hos Gud är bättre för de fromma.

Bland skriftens folk finns de som tror på Gud och det som uppenbarats för er och det som uppenbarats för dem. De ödmjukar sig inför Gud och byter inte bort Guds budskap mot något med obetydligt värde. Dessa ska få sin belöning hos sin Herre. Gud är sannerligen snabb att hålla till räkenskap.

Troende! Visa tålamod, och överträffa varandra i tålamod. Och håll era positioner, och frukta Gud, så att det kan gå er väl.