The Noble Qur'an Encyclopedia

Alif Lām Mīm.[1]

Denna skrift är utan tvekan uppenbarad av världarnas Herre.

”Han har själv diktat ihop den!” säger de. Men nej, detta är sanningen från din Herre, sänd för att du ska kunna varna detta folk till vilket ingen varnare skickats före dig; och kanske ska de då ledas rätt.

Gud är den som skapade himlarna och jorden och allt däremellan på sex dagar. Sedan höjde han sig över tronen. Ni har ingen som kan hjälpa er förutom han och ingen som kan medla för er. Borde ni inte reflektera över detta?

Han styr allt som sker, från himlens höjd till jordens djup, och varje skeende stiger upp till honom under en dag som enligt ert sätt att räkna motsvarar tusen år.

Sådan är han, som väl känner till det som är fördolt och det som är synligt – den Allsmäktige, den Barmhärtige;

som fulländat allt han skapat. Den allra första människan, [Adam], skapade han av lera.

Sedan lät han hans efterkommande bli till genom en oansenlig vätska.

Därefter formade han honom och lät blåsa in en själ i honom. Han är den som gav er hörsel, syn och hjärta, men ni visar knappt någon tacksamhet.

Och de säger: ”Efter att vi har uppgått i jorden, kan vi då verkligen skapas på nytt?” Ja, de förnekar mötet med sin Herre.

Säg: ”Dödens ängel, som givits denna uppgift, ska ta era själar och sedan ska ni återföras till er Herre.”

Om du kunde se de obotfärdiga syndarna stå inför sin Herre med böjda huvuden [och vädja]: ”Herre! Nu har vi förstått och vi har lyssnat väl. Låt oss återvända så att vi kan göra rätt; vi är verkligen övertygade!”

Om vi så önskat kunde vi ha lett varenda själ till den rätta vägen, men mitt ord står fast: ”Jag ska fylla helvetet med jinner och människor, alla tillsammans.”

[Och det ska sägas:] ”Nu får ni känna följderna av att ni ignorerade denna dags möte – vi har nu ignorerat er. Ja, känn på den eviga plågan för era handlingar!”

De som verkligen tror på våra budskap är de som, när de påminns om dem, faller ned i tillbedjan och som upphöjer sin Herre och prisar hans lov utan att visa högmod.

De överger sina bäddar för att åkalla sin Herre med fruktan och hopp och de delar med sig av det vi har skänkt dem.

Ingen människa kan föreställa sig den lycka som väntar [de troende] som lön för deras handlingar.

Kan en troende likställas med en trotsig syndare? Nej, de är inte lika.

De som tror och handlar rättfärdigt ska få trädgårdar som hemvist, en generös mottagning i gengäld för vad de gjort.

Men de trotsiga syndarna ska få elden som sin hemvist. Varje gång de försöker ta sig ut från den drivs de tillbaka och det sägs till dem: ”Känn nu denna eldens plåga som ni brukade avfärda som lögn!”

Vi ska låta dem erfara ett mindre straff innan det stora, så att de må återvända [till Gud i ånger].

Vem gör större orätt än den som, när han påminns om sin Herres budskap, vänder sig bort från dem? Vi ska sannerligen låta vår vedergällning drabba de obotfärdiga syndarna.

Vi gav Mose skriften, så tvivla inte på att det var honom du mötte [under den nattliga resan]. Och vi lät [denna skrift] vägleda israeliterna.

För deras tålamod och fasta övertygelse om våra budskap gjorde vi vissa av dem till ledare som vägledde andra enligt våra bud.

På uppståndelsens dag ska din Herre avgöra mellan dem i allt de tvistade om.

Har det inte blivit klart för dem hur många folk vi förintade före dem, vilkas boplatser de nu rör sig bland? I detta finns säkerligen förmaningar. Lyssnar de inte?

Har de inte sett hur vi leder regnet till den livlösa jorden och låter grödor spira till föda för deras boskap och dem själva? Tänker de inte över detta?

Men de säger: ”När ska detta avgörande ske, om ni nu talar sanning?”

Säg: ”Dagen då avgörandet väl sker kommer de otrognas tro inte att vara dem till nytta, och de ska inte få något uppskov.”

Så vänd dig bort från dem och vänta; även de väntar.