The Noble Qur'an Encyclopedia

Hā Mīm.[1]

Detta är en uppenbarelse från den Nåderike, den Barmhärtige,

en skrift vars verser är utförligt klargjorda; en Koran på arabiska för människor som vet.

Den är en förkunnare av glädjebud och varningar, men de flesta av dem vänder sig bort och vägrar att lyssna.

De säger: ”Våra hjärtan är låsta för det du kallar oss till och våra öron är blockerade, och en skiljevägg står mellan oss och dig. Handla du på ditt sätt – vi gör detsamma.”

Säg: ”Jag är bara en människa som ni men det har uppenbarats för mig att er Gud är en enda Gud. Följ därför den väg som leder till honom och sök hans förlåtelse. Avgudadyrkarna ska möta ett hårt straff!”

De betalar inte den obligatoriska allmosan och förkastar tron på det kommande livet.

Men för de som tror och handlar rättfärdigt väntar en belöning utan ände.

Säg: ”Hur kan ni avfärda tron på honom som skapade jorden på två dagar, och sätta upp likar jämte honom? Han är världarnas Herre!

Han placerade fast förankrade berg på dess yta, välsignade den och fastställde försörjningen på fyra dagar – en klar ordning för de som söker svar.”

Sedan riktade han sig till himlen – som då var liksom rök – och sa till den och till jorden: ”Underkasta er, villigt eller motvilligt!” De svarade: ”Vi gör det villigt.”

Under två dagar formade han dem till sju himlar och tilldelade varje himmel dess uppgift. Och den lägsta himlen har vi smyckat med lysande stjärnor som ett skydd [mot intrång]. Sådant är den Allmäktiges, den Allvetandes verk.

Men om de vänder sig bort ska du säga: ”Jag varnar er för ett straff som utplånar er, likt det som drabbade [stammarna] ‘Ād och Thamūd!”

När sändebud kom till dem, det ena efter det andra, [med kallet:] ”Dyrka ingen annan än Gud”, svarade de: ”Om vår Herre verkligen hade velat [skicka sändebud] hade han förvisso sänt änglar. Därför vägrar vi tro på det ni [påstår er ha] sänts med!”

Vad gäller ‘Ād, så uppträdde de högmodigt på jorden utan rätt och sa: ”Vem kan vara mäktigare än vi?” Inser de inte att Gud, som skapade dem, är vida mäktigare? Ändå avfärdade de våra tecken.

Då lät vi en iskall stormvind svepa över dem under flera olycksbringande dagar, för att vi skulle låta dem känna förödmjukelsens plåga i detta liv. Men straffet i det kommande livet är ännu mer förödmjukande och ingen kommer att hjälpa dem.

Och vad beträffar Thamūd, så visade vi dem den rätta vägen, men de föredrog villfarelse framför vägledning. Och så slog det förödmjukande straffets blixt ned över dem, som lön för deras handlingar.

Men vi räddade de som trodde och var gudfruktiga.

En dag ska Guds fiender samlas och drivas i skaror mot elden.

När de når fram ska deras hörsel, ögon och hud vittna mot dem om vad de brukade göra.

Och de ska fråga sin hud: ”Varför vittnar du mot oss?” [Huden] svarar då: ”Gud, som ger talförmåga åt alla ting, har också låtit oss tala. Det var han som skapade er från första början och det är till honom ni ska återföras.”

Ni försökte aldrig dölja era [onda handlingar] för att er hörsel, era ögon eller er hud inte skulle kunna vittna mot er. I stället förmodade ni att Gud inte kände till många av era gärningar.

Och just denna förmodan som ni hade om er Herre har lett till er undergång, och nu står ni som förlorare.

Om de försöker uthärda förblir elden ändå deras tillhåll, och om de ber om en chans till gottgörelse kommer det att nekas dem.

Vi tilldelade dem [ondskefulla] följeslagare som förskönade för dem [det onda] som de har begått och vad som väntar dem [i det kommande livet]. Och så föll straffdomen över dem, liksom över förgångna släkten av jinner och människor. De var alla dömda till förlust.

Och de otrogna säger: ”Lyssna inte på den här Koranen, utan överrösta den med [störande] prat så att ni kan få överhanden!”

Vi ska förvisso låta de otrogna genomlida ett svårt straff och vedergälla dem efter deras allra värsta handlingar.

Sådant blir straffet för Guds fiender: elden! Där har de sin eviga hemvist – ett straff för att de ständigt avvisade våra budskap.

Och de otrogna ska utbrista: "Herre! Visa oss dessa två från jinnernas och människornas släkte som vilseledde oss. Vi ska trampa på dem så att de må hamna allra längst ned!"

Och till de som bekänner: ”Gud är vår Herre”, och sedan står fasta vid det ska änglarna stiga ned [vid dödsögonblicket, med orden]: ”Var inte rädda och känn ingen sorg, utan ta emot det glada budskapet om paradiset som ni blivit lovade!

Vi fanns vid er sida i detta liv och ska fortsätta vara det i det kommande. Där ska ni få allt era själar längtar efter och allt ni ber om,

som en hedersgåva från en [Herre] som ständigt förlåter och som ständigt visar barmhärtighet.”

Vems tal är bättre än hans som kallar till Gud, handlar rättfärdigt och förkunnar: ”Jag är muslim”?

En god handling kan aldrig jämställas med en ond. Bemöt ont med gott för då kan den människa mellan vilken och dig fiendskap rådde bli som en nära, innerlig vän!

Men denna [höga moraliska hållning] uppnås endast av de tålmodiga, ja, den uppnås endast av de som har skänkts en stor andel [av godhet och dygd].

Och om en [ondskefull] ingivelse från Satan skulle fresta dig, ta då din tillflykt till Gud; han är förvisso den som hör allt, som vet allt.

Till hans tecken hör natten och dagen, solen och månen. Fall inte ner i tillbedjan inför solen eller månen, utan fall ned inför Gud som har skapat dem, om det verkligen är honom ni dyrkar.

Men om de visar sig högmodiga [och vägrar], så finns det hos din Herre sådana [änglar] som upphöjer honom natt och dag utan att tröttna.

Och till hans tecken hör att du ser jorden ligga stilla och ofruktsam, men så snart vi låter regnet falla över den vaknar den till liv och grönskar. Han som ger den liv ska också väcka de döda – han har förvisso makt över allt.

De som förvanskar [betydelsen av] våra verser undgår inte vår uppsikt. Vem är väl bättre [ställd]: den som störtas i elden eller den som möter uppståndelsens dag i trygghet? Gör vad ni behagar; han har full insyn i allt ni gör.

De som avvisar påminnelsen när den når dem [har beseglat sin egen undergång] – den är i sanning en mäktig och oantastlig skrift.

Ingen osanning kan nästla sig in i den. Det är en uppenbarelse från en som är oändligt vis, alltigenom lovprisad.

Det som sägs till dig är inget annat än vad som sades till sändebuden före dig. Din Herre är sannerligen generös med sin förlåtelse, men han kan även utdela smärtsamma straff.

Hade vi uppenbarat denna Koran på ett språk annat än arabiska skulle de ha invänt: ”Varför har dess verser inte gjorts tydliga [på vårt språk]? En icke-arabisk [skrift med ett sändebud] som är arab!” Säg: ”För de troende är den vägledning och bot, men vad gäller de som inte tror så är deras öron förslutna och de kan inte ta den till sig. De är [som någon som] anropas från en avlägsen plats.”

Vi skänkte Mose skriften men det tvistades om den. Hade inte din Herre redan beslutat [att skjuta upp domen] skulle deras sak ha avgjorts mellan dem. Och sannerligen är de [som nu förnekar din uppenbarelse] försjunkna i ett djupt, plågsamt tvivel om den.

Den som handlar rättfärdigt gör det för sitt eget bästa, och den som handlar illa skadar sig själv. Din Herre är aldrig orättvis mot sina tjänare.

Endast han vet när den yttersta stunden ska infalla. Ingen frukt bryter fram ur sitt hölje och ingen kvinna blir havande eller föder utan hans vetskap. Den dag då han ropar på dem: ”Var är nu de gudomar [ni hävdade fanns] vid min sida?”, svarar de: ”Vi erkänner inför dig att ingen av oss kan vittna [om deras existens].”

De som de en gång tillbad försvinner då spårlöst och de kommer att inse att de inte har någonstans att fly.

Människan tröttnar aldrig på att be om välgång, men när motgångar slår till sjunker hon ner i hopplöshet och misströstan.

Och skulle vi visa henne vår nåd, efter de svårigheter hon gått igenom, säger hon: ”Detta är min egen förtjänst och jag tror inte att det kommer att bli någon yttersta stund, men om jag nu ändå skulle återföras till min Herre väntar mig säkerligen det allra bästa hos honom.” Vi ska helt visst kungöra för de otrogna vad de har gjort och låta dem erfara ett skoningslöst straff.

När vi visar människan vår ynnest vänder hon sig bort och drar sig undan i högmod, men när olyckan drabbar henne vänder hon sig till oss med långa och ihärdiga böner.

Säg: ”Tänk om nu denna [Koran] verkligen är från Gud, och ni sedan vägrar att tro på den! Vem är då mer vilse än den som fastnat i en extrem och bitter fiendskap [mot sanningen]?”

Vi ska låta dem se våra tecken i världen omkring dem och i dem själva, tills det står klart för dem att detta verkligen är sanningen. Är det då inte nog att din Herre bevittnar allt som sker?

Ja, sannerligen är de i djupaste tvivel rörande mötet med sin Herre. Han omsluter förvisso allting [i sitt allvetande].