The Noble Qur'an Encyclopedia

Hā Mīm.[1]

Ayn Sīn Qāf.[1]

Gud, den Allsmäktige, den Vise, uppenbarar nu till dig så som han gjort till de som kom före dig.

Honom tillhör allt i himlarna och på jorden; han är den Höge, den Väldige.

Himlarna är nära att rämna från sin höjd [inför hans storhet] och änglarna upphöjer sin Herre och prisar hans lov och de ber om förlåtelse för dem på jorden. Ja, Gud är sannerligen den ständigt Förlåtande, den Barmhärtige.

Gud vakar förvisso över de som dyrkar andra vid hans sida, och du är inte ansvarig för dem.

Så [som vi uppenbarade skrifter för tidigare profeter] har vi nu uppenbarat Koranen för dig, på arabiska, för att du ska varna den centrala staden och alla som bor runt omkring den, ja, varna för den dag då alla ska samlas – om den dagen råder inget tvivel. Då ska en grupp föras till paradiset och en annan till eldens flammor.

Om Gud hade velat skulle han ha gjort dem alla till ett enda samfund, men han innesluter vem han vill i sin nåd. Och de orättfärdiga har ingen som kan skydda dem eller hjälpa dem.

Ändå söker de beskydd hos andra än honom! Gud är den ende sanne Beskyddaren. Han väcker de döda till liv och han har makt över allt.

[Säg till dem:] ”Vad ni än tvistar om ligger domen till slut hos Gud. Detta är Gud, min Herre – på honom förlitar jag mig, och till honom vänder jag mig i ånger.”

Han är himlarnas och jordens Skapare. Han har gett er makar av ert eget slag och även gjort boskapen till par, för att ni ska föröka er. Ingenting är honom likt; han hör allt, ser allt.

Hos honom finns nycklarna till himlarnas och jordens [skatter]. Han ger riklig försörjning till vem han vill och begränsar den för andra. Han har full vetskap om allt.

Han har för er föreskrivit av tron detsamma som han påbjöd Noa – och det som vi har uppenbarat för dig – samt det vi anbefallde Abraham, Mose och Jesus: att ni ska hålla fast vid tron och inte splittras i den. Svårt är det för avgudadyrkarna, detta som du kallar dem till, men Gud väljer ut den han vill, och leder till sig var och en som vänder sig till honom i ånger.

[Skriftens folk] blev först oense efter att de tagit emot kunskapen och drivna av ömsesidig avund. Och hade det inte varit för din Herres tidigare beslut [att skjuta upp domen] till en utsatt frist skulle de redan ha gått under. De som kom efter dem och anförtroddes skriften plågas fortfarande av tvivel om denna [Koran].

Kalla därför [till denna enhetliga väg] och stå orubbligt fast så som du har befallts, och ge inte efter för deras önskningar. Säg: ”Jag tror på alla skrifter som Gud har uppenbarat och jag har fått i uppdrag att skipa rättvisa bland er. Gud är vår Herre och er Herre. Vi är ansvariga för våra handlingar och ni för era. Ingen ytterligare ordstrid behövs – Gud ska samla oss alla, och till honom ska vi alla återvända.”

De som fortsätter med sina invändningar mot Gud [och hans budskap], efter att kallet till honom redan fått gehör, har inga giltiga argument inför sin Herre. Hans vrede ska drabba dem och de ska lida ett strängt straff.

Det är Gud som har sänt ned skriften med sanningen och [rättvisans] måttstock. Och vad ska få dig att inse att den yttersta stunden är nära?

De som förnekar den begär [hånfullt] att den ska påskyndas, men de som tror är fyllda av bävan inför den och de vet med säkerhet att den är sann. Ja, de som tvistar om den yttersta stunden irrar sannerligen i djup villfarelse.

Gud visar omsorg om sina tjänare, ja, han skänker försörjning till vem han vill. Han är den Starke, den Allsmäktige.

För den som strävar efter det kommande livets skörd ska vi öka avkastningen. Och till den som enbart strävar efter jordelivets skörd ger vi en viss del därav. I det kommande livet väntar honom dock ingen som helst andel.

Eller har de avgudar som har påbjudit dem sådant i religionen som Gud aldrig har tillåtit? Om inte ett avgörande beslut redan hade fattats [om uppskov fram till domedagen] skulle domen redan ha fallit över dem. Men de orättfärdiga väntar ett plågsamt straff.

Du kommer att se hur de orättfärdiga grips av skräck inför följderna av sina handlingar – och [straffet] ska verkligen slå ner på dem. Men de troende som handlar rättfärdigt ska få njuta av paradisets lustgårdar. Hos din Herre får de allt de önskar; detta är den stora välsignelsen!

Så lyder det glädjande budskapet som Gud ger sina tjänare som tror och handlar rättfärdigt. Säg: ”Jag begär ingen ersättning av er för detta, utan endast ett kärleksfullt bemötande för våra gemensamma släktbands skull.” Den som gör en god handling ska vi belöna med gott i en ännu större omfattning. Gud är ständigt förlåtande och högst uppskattande [för varje god gärning].

Och de säger: ”Han har diktat ihop en lögn om Gud”. Men om Gud ville skulle han ha kunnat försegla ditt hjärta. Gud utplånar det falska och befäster sanningen genom sina ord. Han vet vad som döljs i människans inre.

Han är den som tar emot sina tjänares ånger och som har överseende med deras försyndelser, och han har full vetskap om vad ni gör.

Och han bönhör de som tror och handlar rättfärdigt, och han skänker dem ännu mer av sin godhet. Men för de otrogna väntar ett strängt straff.

Om Gud hade låtit obegränsad försörjning flöda till sina tjänare skulle de sannerligen ha begått överträdelser på jorden. I stället ger han av den i bestämda mått, enligt sin vilja. Han är förvisso väl medveten om sina tjänare och har djup insikt i deras angelägenheter.

Och det är han som sänder regnet efter att de förlorat hoppet, och med det sprider han sin nåd. Han är den sanne Beskyddaren, den Lovprisade.

Till hans tecken hör skapelsen av himlarna och jorden och de varelser han har låtit spridas i dem – och han är fullt förmögen att samla dem alla när han vill.

Varje svårighet som drabbar er är till följd av era egna gärningar, och ändå har han överseende med mycket.

Ni kan inte undkomma [hans straff] på jorden och ni har ingen som kan ta hand om er eller hjälpa er förutom Gud.

Till hans tecken hör även skeppen som seglar över havet, höga som berg.

Om han vill, kan han låta vinden avta så att de ligger orörliga på [havets] yta. I detta finns verkligen klara tecken för de som ständigt visar tålamod och innerlig tacksamhet.

Han kan också låta dem förlisa till följd av de [synder som de ombord] har begått. Han har dock överseende med mycket.

Och de som tvistar om våra tecken ska då inse att de inte har någon räddning.

Allt ni har fått [av världsliga ting] är bara en flyktig njutning i detta jordeliv, medan det som finns hos Gud är bättre och mer varaktigt – för de som tror och uteslutande förlitar sig på sin Herre.

Det är de som håller sig borta från de grövsta synderna och från skamliga handlingar och som, när de grips av vrede, ändå väljer att förlåta.

Och de besvarar sin Herres kall och förrättar bönen; de fattar beslut i samråd med varandra och delar med sig av det vi har skänkt dem.

Och när orätt begås mot dem står de upp för sig själva.

Gengälden för en ond handling är en ond handling av samma slag, men den som förlåter och söker försoning ska få sin belöning av Gud. Han tycker inte om de som begår orätt.

Och mot de som står upp för sig själva efter att ha lidit orätt finns ingen grund till klander.

Klander vilar endast på de som begår orätt mot andra och som begår övergrepp [och sprider fördärv] på jorden, mot all rätt. Dessa ska få ett plågsamt straff.

Och att visa tålamod och förlåta andra hör sannerligen till sådant som kräver stor ståndaktighet.

För de som Gud har låtit gå vilse finns ingen, utöver honom, som kan vara dem till hjälp. Du kommer att se hur de orättfärdiga, när de ställs inför straffet, ropar: ”Finns det något sätt för oss att återvända?”

Och du ska se hur de förs fram inför den, förödmjukade och nedslagna, medan de kastar förstulna blickar [mot elden]. De troende ska säga: ”De verkliga förlorarna är de som på uppståndelsens dag har förlorat sig själva och sina familjer.” Ja, de orättfärdiga ska lida ett ändlöst straff.

De har ingen som kan skydda eller hjälpa dem förutom Gud. Den som Gud låter gå vilse har ingen som helst väg [som kan leda honom till sanningen].

Besvara er Herres kall innan den dag infaller som Gud har fastställt, och som ingen kan avvärja. Då har ni ingenstans att fly och ingen möjlighet att förneka [era handlingar].

Om de vänder sig bort är det ju inte ditt ansvar att vaka över dem. Ditt uppdrag är bara att förmedla budskapet. När vi skänker människan vår nåd jublar hon men när hon drabbas av motgångar – till följd av sina egna handlingar – ja, då visar hon sitt otacksamma väsen.

Gud äger herraväldet över himlarna och jorden och han skapar vad han vill. Han skänker enbart döttrar åt den han vill, och enbart söner åt den han vill.

Han kan också skänka både söner och döttrar, och han låter den han vill vara ofruktsam. Han vet allt och har makt över allt.

Gud talar inte till någon människa annat än genom ingivelse, bakom en slöja, eller genom att sända ett sändebud som på hans befallning förmedlar det han vill uppenbara; han är förvisso hög, vis.

Så har vi också sänt dig en livgivande uppenbarelse genom vår befallning. Du hade tidigare ingen kunskap om skriften eller tron, men vi gjorde den till ett ljus genom vilket vi vägleder dem vi vill av våra tjänare. Ja, du leder i sanning till den raka vägen –

vägen till Gud, som allt i himlarna och på jorden tillhör. Förmärk väl! Allt ska i slutänden vända åter till Gud.