The Noble Qur'an Encyclopedia

Vid de [vindar] som sprider stoft,

och vid de [moln] som bär regnvattnet,

och vid de [skepp] som glider fram,

och vid de [änglar] som fördelar vad de anförtrotts med –

det som ni blivit lovade ska utan tvivel förverkligas,

och domen ska oundvikligen falla.

Vid himlen med dess [vackert ordnade] stråk!

Era påståenden motsäger sig själva.

Ingen vänds bort från [tron på budskapet] utom den som redan är förlorad.

Lögnarna är fördömda;

de som är försjunkna i sin okunskap och helt likgiltiga [inför det kommande livet],

De frågar: ”När kommer då denna räkenskapens dag?”

Det är dagen då de ska utsättas för eldens lågor.

[Det ska sägas till dem:] ”Känn nu på ert straff – detta är vad ni så ivrigt efterfrågade!”

De gudfruktiga ska vistas i trädgårdar och vid bäckar.

Där ska de ta emot sin Herres gåvor för att de innan detta hörde till de som gjorde gott.

Av natten brukade de sova endast lite grann

och vid gryningstimmarna bad de om förlåtelse,

och i deras egendom fanns alltid en rättmätig del för de fattiga som brukade be om hjälp och för de i nöd som inte bad om hjälp.

På jorden finns tecken för de som är säkra i sin tro,

och i er själva – ser ni inte det?

I himlen finns [regnet, den primära källan till] ert uppehälle och det ni blivit lovade.

Så vid himlens och jordens Herre! Detta är lika sant som er förmåga att tala.

Har berättelsen om Abrahams ärade gäster nått dig?

När de trädde in till honom sade de: ”Frid.” Han svarade: ”Frid.” [Och han tänkte:] ”Dessa människor är obekanta för mig.”

Sedan smög han sig hastigt undan till sin familj och kom tillbaka med en välgödd [stekt] kalv.

Han ställde fram den åt dem och sa: ”Vill ni inte äta?”

[Men när de inte rörde maten] kände han en stigande oro. De sa: ”Var inte rädd”, och de gav honom det glädjande beskedet om en son med djup kunskap.

Med ett rop av förundran trädde då hans hustru fram; hon slog sig för ansiktet och utbrast: ”Ska en gammal, ofruktsam kvinna [som jag verkligen föda barn]?”

De svarade: ”Så har din Herre bestämt; han är den Vise, den Allvetande.”

Han sa: ”Vad är då ert uppdrag, ni utsända?”

De svarade: ”Vi har sänts till ett folk som helt förhärdat sig i synd,

för att låta stenblock av bränd lera hagla över dem.

märkta av din Herre, för de som överstigit alla gränser.

Vi skulle föra ut alla troende som fanns där,

men vi fann där endast ett enda hushåll med muslimer.

Och vi lämnade kvar spår [av förstörelsen] som ett tecken för de som fruktar ett plågsamt straff.

Likaså [finns ett budskap i berättelsen om] Mose, som vi sände till Farao med ett klart belägg [för sitt profetskap].

Men han vände sig bort, stödd på sin makt, och sa: ”Han är en magiker eller en galning!”

Då grep vi honom och hans soldater och slungade dem i havet, och skulden var helt och hållet hans.

Och även [i berättelsen] om ’Ād, när vi sände den ödeläggande vinden mot dem.

Vad den än svepte över kom att förvandlas till förfallna ruiner.

Och [i berättelsen om] Thamūd, till vilka det sades: ”Njut av era liv ytterligare en stund!”

Men de satte sig upp mot sin Herres bud, så åskdånets slag drabbade dem, mitt framför deras ögon.

De hade ingenstans att fly och inget sätt att rädda sig.

Och innan dess [förgjorde vi] Noas folk – ett folk förhärdat i trots.

Vi skapade universum med enorm kraft och vi fortsätter att utvidga det.

Och jorden har vi brett ut – hur förträffligt vi lade ut dess yta!

Vi skapade allt i par, för att ni ska tänka efter.

[Säg:] ”Fly därför till Gud! Jag är en klar varnare till er, från honom.

Och dyrka inte någon vid Guds sida! Ja, jag är en klar varnare till er, från honom.”

Så var det även med de som levde före dem: varje gång ett sändebud kom till dem, sa de: ”Han är en magiker eller en galning!”

Har de enats om dessa [anklagelser]? Nej, de är bara ett folk som gemensamt överskrider alla gränser.

Vänd dig därför bort från dem – du bär ingen skuld [för deras förnekelse].

Fortsätt samtidigt att förmana – en förmaning gynnar förvisso de troende.

Jag har skapat jinner och människor endast för att de ska dyrka mig.

Jag begär inte någon försörjning av dem och inte heller att de ska ge mig föda.

Det är Gud som är den ständige Försörjaren, ägaren av all makt – den orubbligt Starke.

En andel av det [straff] som drabbade de föregående väntar också de orättfärdiga [för deras otro] – så låt dem inte försöka påskynda det.

På den utlovade dagen ska de otrogna gå sin undergång till mötes.