The Noble Qur'an Encyclopedia

Alif Lām Mīm Ṣād. [1]

En skrift har uppenbarats för dig – ⁠låt dig inte tyngas av den – för att du ska varna med den och förmana de troende.

Följ det som uppenbarats för er från er Herre, och rätta er inte efter andra vid sidan av honom. Så lite ni låter er förmanas!

Hur många samhällen har vi inte förintat! Vårt straff drabbade dem nattetid eller under deras middagsvila.

Och när vårt straff drabbade dem var deras rop inget annat än: ”Vi har sannerligen varit orättfärdiga”

Vi ska sannerligen utfråga de som fick ta emot budskapet, och vi ska sannerligen utfråga sändebuden.

Sedan ska vi med full kunskap berätta för dem [om allt de gjort]. Ingenting har gått oss förbi.

Den dagen ska [alla handlingar] vägas rättvist. De vilkas vågskålar väger tungt ska det gå väl för.

Men de vars vågskålar väger lätt har förlorat sig själva för att de ständigt förkastade våra tecken.

Vi har gett er en plats på jorden och försett er med det ni behöver för ert uppehälle, men ni visar nästan ingen tacksamhet!

Vi skapade er och formade er och därefter sa vi till änglarna: ”Fall ned inför Adam!” Och de föll alla ned, utom Iblīs; han hörde inte till de som föll ned.

[Gud] sa: ”Vad hindrade dig från att falla ned när jag beordrade dig?” Han svarade: ”Jag är bättre än han; du skapade mig av eld, och du skapade honom av lera!”

[Gud] sa: ”Ned härifrån! Det anstår dig inte att visa högmod här. Försvinn! Du ska sannerligen höra till de förnedrade.”

Han sa: ”Ge mig uppskov till den dag de återuppstår.”

[Gud] svarade: ”Du ska förvisso beviljas uppskov.”

Han sa: ”Eftersom du har låtit mig gå vilse ska jag ligga i bakhåll för dem längs din raka väg,

och sedan ska jag närma mig dem framifrån och bakifrån och från höger och från vänster. Du ska se att de flesta av dem är otacksamma.”

[Gud] sa: ”Försvinn härifrån, föraktad och utstött! Om någon av dem följer dig ska jag förvisso fylla helvetet med er allesamman.”

[Gud sa] även: ”Adam! Bo du och din hustru i paradiset och ät vad ni önskar, men närma er inte detta träd för då hör ni till de orättfärdiga!”

Men Satan frestade dem för att blotta det av deras nakenhet som hade varit dolt för dem. Han sa: ”Enda skälet till att er Herre förbjudit er från [att närma er] detta träd är för att hindra er från att bli änglar eller från att få evigt liv.”

Och han svor för dem: ”Jag råder er i all välmening!”

Och så förledde han dem genom sitt bedrägeri. Och när de hade smakat av trädet uppenbarades deras nakenhet för dem, och de började skyla sig med löv från paradiset. Då ropade deras Herre till dem: ”Förbjöd jag er inte detta träd, och sa jag inte till er att Satan är er uppenbara fiende?”

De svarade: ”Herre! Vi har gjort orätt mot oss själva. Om du inte förlåter oss och förbarmar dig över oss kommer vi att vara förlorade.”

Han sa: ”Ned med er! Ni ska vara varandras fiender. På jorden ska ni ha er boplats och där kan ni njuta av tillvaron under en bestämd tid.”

Och han sa: ”Där ska ni leva och där ska ni dö, och därifrån ska ni föras ut.”

Adams avkomlingar! Vi har skänkt er kläder för att täcka er nakenhet och för att pryda er, men gudsfruktans klädnad är bättre. Detta hör till Guds tecken, för att de ska låta sig förmanas.

Adams avkomlingar! Låt inte Satan förleda er så som han fick era föräldrar att förvisas från paradiset. Han berövade dem deras klädnad för att blotta deras nakenhet. Han och hans anhang ser er varifrån ni inte kan se dem. Vi har låtit djävlarna få grepp om de som inte tror.

Och när de begår en skamlös handling säger de: ”Vi fann våra förfäder göra detta, och Gud har påbjudit oss det.” Säg: ”Gud påbjuder aldrig skamlöshet! Påstår ni saker om Gud som ni inte vet?”

Säg: ”Min Herre påbjuder rättvisa. Vänd era ansikten mot honom vid varje böneplats och åkalla honom, med dyrkan riktad endast till honom. Som han skapade er ska ni återskapas.”

En grupp har han väglett, och en grupp drabbades med rätta av villfarelse. De lydde djävlarna i stället för Gud och trodde sig vara vägledda.

Adams avkomlingar! Klä er anständigt inför varje bön, och ät och drick, men gå inte till överdrift! Han tycker inte om de som går till överdrift.

Säg: ”Vem har förbjudit den prydnad Gud har gett sina tjänare, och det goda han försörjt dem med?” Säg: ”Det tillkommer de troende i detta liv, och är uteslutande deras på uppståndelsens dag.” Så klargör vi tecknen för människor som förstår.

Säg: ”Min Herre har förbjudit skamlösa handlingar, de öppna och de dolda, och synd och oberättigade övergrepp, och att ni dyrkar något vid Guds sida – vilket han inte givit någon befogenhet till – och att ni säger om Gud sådant ni inte vet.”

För varje samfund finns en bestämd tidsfrist, och när den utsatta tiden är inne kan de inte förlänga den ens ett ögonblick eller påskynda dess ankomst.

Adams avkomlingar! När sändebud kommer till er ur era egna led och berättar för er om mina budskap, behöver de som visat gudsfruktan och förbättring varken känna rädsla eller tyngas av sorg.

Men de som vägrar att tro på våra budskap och högmodigt vänder sig från dem ska bli den brinnande eldens folk, och där ska de förbli.

Vilka är mer orättfärdiga än de som diktar ihop lögner om Gud eller vägrar tro på hans budskap? De ska få sin bestämda andel av det föreskrivna tills våra utsända tar deras själar och säger: ”Var är de som ni brukade åkalla vid Guds sida?” De ska svara: ”De har övergett oss!” Och de ska vittna mot sig själva att de var otrogna.

Han ska säga: ”Träd in i elden bland de skaror av jinner och människor som levde före er!” Varje gång en grupp träder in förbannar de den föregående. Och när de alla har samlats där ska de sista säga om de första: ”Herre! De ledde oss vilse så fördubbla deras straff i elden!” Han ska då svara: ”Var och en får dubbelt, men ni förstår inte det.”

Och de första ska säga till de sista: ”Ni var inte alls bättre än vi. Känn nu på det straff som ni har förtjänat genom era handlingar!”

Himlens portar ska aldrig öppnas för de som vägrar tro på våra budskap och högmodigt vänder sig från dem, och de träder inte in i paradiset förrän en kamel kommer igenom ett nålsöga. Så straffar vi de obotfärdiga syndarna.

Dessa väntar en bädd av helveteseld och ovanför dem, täcken [av eld] – ja, så ska vi straffa de orättfärdiga.

Men de som tror och handlar rättfärdigt – vi ålägger ingen mer än den förmår – de ska bli paradisets folk, och där ska de förbli.

Vi ska avlägsna allt agg ur deras hjärtan, och under dem ska floder strömma. Och de ska säga: ”All lovprisning tillkommer Gud som väglett oss till detta! Vi skulle aldrig ha funnit den rätta vägen om inte Gud väglett oss! Vår Herres sändebud kom med sanningen.” Och det ska ropas till dem: ”Detta är paradiset som ni tilldelats för vad ni brukade göra!”

Och paradisets folk ska ropa till eldens folk: ”Vi har funnit vår Herres löfte sant! Har ni också funnit er Herres löfte sant?” De ska svara: ”Ja.” Då ska en utropare ropa bland dem: ”Guds fördömelse vilar över de orättfärdiga –

de som hindrade andra från Guds väg och ville få den att framstå som krokig, och som förkastade tron på det kommande livet.”

Mellan dem finns en mur, och på höjderna ska män stå, som känner igen var och en på deras kännetecken. De ropar till paradisets folk: ”Frid över er!” De har ännu inte trätt in, men längtar innerligt.

Och när deras blickar vänds mot eldens folk ska de säga: ”Herre! Låt oss inte hamna bland dessa orättfärdiga människor!”

Och de på höjderna ska ropa till män som de känner igen på deras kännetecken: ”Varken det ni samlat på er eller ert högmod har gagnat er!”

[Gud säger då till de otrogna:] ”Är det om dessa ni svor att de aldrig skulle få ta del av Guds barmhärtighet?” [Och till de troende säger Gud:] ”Träd in i paradiset! Ni ska varken känna rädsla eller tyngas av sorg.”

Och eldens folk ska ropa till paradisets folk: ”Häll lite vatten över oss, eller ge oss något av det Gud har försörjt er med!” De svarar då: ”Gud har förbjudit bådadera för de otrogna –

de som tog sin tro som lek och tidsfördriv och som lät sig bedras av det jordiska livet.” I dag ska vi lämna dem, så som de lämnade [förberedelserna] för sitt möte denna dag, och för att de brukade avvisa våra tecken.”

Vi har skänkt dem en skrift som vi klargjort med kunskap – en vägledning och nåd för människor som tror.

Väntar de på annat än att [straffet de varnats för] ska bli verklighet? Den dag det blir verklighet säger de som förut försummade det: ”Vår Herres sändebud kom sannerligen med sanningen. Finns det någon som kan medla för oss, eller kan vi sändas tillbaka så att vi handlar annorlunda?” De har förlorat sig själva, och deras inbillade [avgudar] upplöses i intet.

Er Herre är Gud som skapade himlarna och jorden under sex dagar och sedan höjde sig över tronen. Han låter natten svepa över dagen – de följer varandra i rask takt. Solen, månen och stjärnorna är alla underkastade hans befallning. Sannerligen – hans är skapelsen och hans är befallningen! Upphöjd är Gud, världarnas Herre, från vilken all välsignelse kommer!

Åkalla er Herre ödmjukt och i hemlighet. Han tycker inte om de som överskrider gränserna.

Sprid inte fördärv på jorden efter att allt har ställts till rätta där! Åkalla honom med fruktan och hopp; Guds barmhärtighet är nära de som gör gott.

Det är han som sänder vindar som en föraning om sin nåd. De regntunga molnen som vindarna bär låter vi driva mot ett livlöst land, och där låter vi regnet falla, och med det frambringar vi alla slags frukter. Så frambringar vi även de döda. [Vi visar er dessa tecken] för att ni ska låta er förmanas.

Den goda jorden ger sin gröda med sin Herres vilja, men den dåliga ger inte annat än torftigt. Så varierar vi tecknen för människor som är tacksamma.

Vi sände Noa till hans folk. Han sa: ”Mitt folk! Dyrka Gud – ni har ingen annan [sann] gud än honom. Jag fruktar att straffet en fruktansvärd dag ska drabba er.”

Ledarskapet bland hans folk sa: ”Vi ser att du har gått fullständigt vilse!”

Han svarade: ”Nej, mitt folk! Jag har inte gått vilse. Jag är snarare ett sändebud från världarnas Herre.

Jag förmedlar min Herres budskap till er och vill er uppriktigt väl, och jag har kunskap från Gud som ni själva saknar.

Förvånar det er att en påminnelse nått er från er Herre genom en man ur era egna led, för att varna er så att ni blir gudfruktiga och skänks nåd?”

Men de vägrade tro på honom, så vi räddade honom och de som var med honom i arken, och vi dränkte de som vägrade tro på våra tecken. De var sannerligen ett folk utan insikt.

Och till [stammen] ʿĀd sände vi deras broder Hūd. Han sa: ”Mitt folk! Dyrka Gud – ni har ingen annan [sann] gud än honom. Fruktar ni inte honom?”

De otrogna ledarna bland hans folk sa: ”Såvitt vi kan se är du en dåre och vi är övertygade om att du ljuger!”

Han sa: ”Mitt folk! Jag är ingen dåre, utan jag är ett sändebud från världarnas Herre.

Jag förmedlar min Herres budskap till er, och jag vill er uppriktigt väl och jag är pålitlig.

Förvånar det er att en påminnelse nått er från er Herre, genom en man ur era egna led, för att varna er? Minns hur han gjorde er till efterträdare efter Noas folk och ökade er kroppsstyrka. Minns Guds gåvor, så att det ska gå väl för er!”

De sa: ”Har du kommit för att vi ska dyrka Gud endast och överge det våra förfäder dyrkade? Låt det du hotar oss med drabba oss, om du talar sanning!”

Han sa: ”Er Herres straff och vrede har redan fallit över er! Tvistar ni med mig om namn som ni och era förfäder hittat på, utan att Gud gett er någon befogenhet till det? Vänta då! Jag väntar med er.”

Så vi räddade honom och de som var med honom, genom vår nåd, och utplånade till sista man de som vägrade tro på våra tecken. De var inte troende.

Och till [stammen] Thamūd sände vi deras broder Ṣāliḥ. Han sa: ”Mitt folk! Dyrka Gud – ni har ingen annan [sann] gud än honom. Ni har fått ett klart bevis från er Herre: detta är Guds kamelsto, ett tecken för er. Låt det beta fritt på Guds jord och gör det inget ont för då kommer ni att drabbas av ett smärtsamt straff.

Minns även att han har gjort er till 'Ᾱds efterträdare och gjort er bofasta i trakten. Ni har byggt palats på dess slätter och karvat fram hus ur bergen. Minns Guds gåvor och sprid inte fördärv på jorden!”

Det högmodiga ledarskapet i hans folk sa till de förtryckta bland de som trodde: ”Vet ni säkert att Ṣāliḥ är sänd av sin Herre?” De svarade: ”Vi tror på det han har sänts med!”

Då sa de högmodiga: ”Vi förkastar det ni tror på!”

Så de slaktade kamelstoet och trotsade sin Herres befallning och sa: ”Ṣāliḥ! Låt det du hotar oss med drabba oss, om du verkligen är ett sändebud!”

Då drabbades de av jordskalvet och blev liggande framstupa i sina hem.

Han lämnade dem med orden: ”Mitt folk! Jag förmedlade min Herres budskap till er och ville er bara väl, men ni har ju aldrig tyckt om välvilliga människor.”

Och Lot sa till sitt folk: ”Begår ni en skamlöshet som ingen på jorden begått före er?

Ni söker er till män i stället för kvinnor för att stilla er lust. Ja, ni är ett folk som överskrider alla gränser.”

Hans folks enda svar var: ”Driv ut dem ur ert samhälle! De är människor som vill hålla sig rena!”

Så vi räddade honom och hans familj, utom hans hustru – hon blev kvar.

Och vi lät ett regn [av stenar] ösa ner över dem. Se hur det slutade för de obotfärdiga syndarna!

Och till [stammen] Midjan sände vi deras broder Shuʿayb. Han sa: ”Mitt folk! Dyrka Gud – ni har ingen annan [sann] gud än honom. Ni har fått ett klart bevis från er Herre. Ge fullt mått och full vikt, och beröva inte folk deras egendom, och sprid inte fördärv på jorden efter att allt ställts till rätta där! Detta är bäst för er, om ni verkligen är troende.

Lägg er inte i bakhåll vid varje väg för att hota andra, och hindra inte de troende från Guds väg och framställ den inte som krokig! Och minns att ni var få, men att han ökade ert antal, och se hur slutet blev för de som spred fördärv.

Om en grupp bland er tror på det jag sänts med och en annan inte tror, ha då tålamod tills Gud dömer mellan oss. Han är den bäste domaren.”

Det högmodiga ledarskapet i hans folk sa: ”Shuʿayb! Vi ska driva ut dig och de troende med dig ur vårt samhälle om ni inte återgår till vår religion.” Han sa: ”Även om vi avskyr den?

Vi skulle ljuga om Gud om vi återgick till er religion efter att han räddat oss ur den. Det är fullkomligt otänkbart för oss att återvända till den om det nu inte är Guds, vår Herres, vilja. Vår Herres kunskap omfattar allting och till Gud sätter vi vår lit. Herre! Döm i sanning mellan oss och vårt folk! Du är den bäste skiljedomaren.”

Det otrogna ledarskapet i hans folk sa: ”Om ni följer Shuʿayb kommer ni att stå som förlorare!”

Då drabbades de av jordskalvet och blev liggande framstupa i sina hem.

De som vägrade tro Shuʿayb – det var som om de aldrig bott där. Ja, de som vägrade tro på Shuʿayb, det var de som förlorade.

Han vände sig från dem och sa: ”Mitt folk! Jag förmedlade min Herres budskap till er och ville er uppriktigt väl. Hur kan jag sörja över ett så otroget folk?”

Vi har aldrig sänt en profet till ett samhälle utan att låta dess invånare uppleva lidande och motgång för att de skulle ödmjuka sig.

Sedan lät vi det onda följas av välgång, tills de frodades, och sa: ”Lidande och medgång drabbade även våra förfäder.” Då straffade vi dem helt plötsligt, när de minst anade det.

Om invånarna i dessa samhällen bara hade varit troende och gudfruktiga hade vi skänkt dem välsignelser från himmel och jord, men de vägrade tro, så vi straffade dem för deras handlingar.

Kan invånarna i dessa samhällen vara säkra på att vårt straff inte drabbar dem om natten, medan de sover?

Eller kan invånarna i dessa samhällen vara säkra på att vårt straff inte drabbar dem om förmiddagen, medan de roar sig?

Känner de sig trygga mot Guds plan? Ingen känner sig trygg mot Guds plan utom de som är förlorade.

Har det inte blivit klart för de som övertagit landet efter dess tidigare invånare att vi, om vi ville, skulle kunna straffa dem för deras synder och försegla deras hjärtan så att de inte hör?

Detta är en del av det vi berättar för dig om dessa samhällen: deras sändebud kom till dem med klara bevis, men de kunde inte tro på det de förut hade förnekat. Så förseglar Gud de otrognas hjärtan.

Vi fann att de flesta av dem saknade trohet, och vi fann att de flesta av dem var trotsiga syndare.

Sedan, efter dem, sände vi Mose med våra tecken till Farao och hans folk, men de förkastade dem. Se hur det slutade för de som spred fördärv!

Mose sa: ”Farao! Jag är ett sändebud från världarnas Herre.

Det är min plikt att bara säga sanningen om Gud. Jag har kommit till er med ett klart bevis från er Herre; frisläpp därför israeliterna med mig!”

[Farao] sa: ”Om du har kommit med bevis, visa det då – om du verkligen talar sanning!”

Då kastade han sin stav och den blev till en orm, klar och tydlig.

Och han drog fram sin hand, och den var skinande vit för alla att se.

Ledarskapet i Faraos folk sa: ”Detta är en kunnig magiker!

Han vill fördriva er från ert land.” [Farao sa:] ”Vad råder ni mig?”

De svarade: ”Låt honom och hans bror vänta medan du sänder bud till städerna,

för att föra inför dig varje kunnig magiker.”

Och magikerna kom till Farao och sa: ”Vi får väl en belöning, om vi nu står som segrare?”

Han sa: ”Ja, och ni ska höra till min närmsta krets.”

De sa: ”Mose! Antingen kastar du, eller så kastar vi.”

Han sa: ”Kasta ni!” Och när de kastade förtrollade de folks ögon och skrämde dem, och de framförde svindlande magi.

Vi ingav Mose: ”Kasta din stav!”, och den slukade deras bländverk.

Så segrade sanningen och det de hade gjort blev till intet.

De besegrades på plats och stod alldeles förödmjukade.

Och magikerna kastade sig ned på sina ansikten,

och sa: ”Vi tror på världarnas Herre,

Moses och Arons Herre!”

Farao sa: ”Tror ni på honom utan mitt tillstånd? Detta är en sammansvärjning ni smitt i staden för att fördriva dess folk. Ni ska snart få veta!

Jag ska hugga av era händer och fötter på motsatta sidor och sedan korsfästa er allesammans!”

De sa: ”Vi ska ändå återvända till vår Herre.

Du hämnas bara på oss för att vi trodde på vår Herres tecken när de nådde oss.” – ”Herre! Gjut tålamod över oss och låt oss dö som muslimer!”

Ledarskapet i Faraos folk sa: ”Ska du låta Mose och hans folk sprida fördärv i landet och överge dig och dina gudar?” Han svarade: ”Vi ska döda deras söner och låta deras döttrar leva; vi har dem fullständigt i vårt grepp!”

Mose sa till sitt folk: ”Sök hjälp hos Gud och ha tålamod! Jorden tillhör Gud och han låter vem han vill av sina tjänare ta över den. Det goda slutet tillhör de gudfruktiga.”

De svarade: ”Vi plågades innan du kom till oss och även efter att du kommit!” Han sa: ”Er Herre ska kanske förgöra er fiende och göra er till efterträdare i landet, för att se hur ni handlar.”

Vi straffade förvisso Faraos folk med torka och svaga skördar, för att de skulle låta sig förmanas.

När goda tider kom sa de: ”Detta är vad vi förtjänar!” Men när något dåligt drabbade dem skyllde de på Mose och hans följe. Deras öde vilar hos Gud allena, men de flesta av dem vet inte.

De sa: ”Vilka tecken du än visar oss för att förtrolla oss, kommer vi ändå aldrig att tro dig!”

Då lät vi dem drabbas av översvämningar, gräshoppssvärmar, löss, paddor och blod som tydliga tecken, men de var högmodiga och gjorde sig ständigt skyldiga till brott.

Och när de drabbades av straffet sa de: ”Mose! Be till din Herre för vår skull, att infria löftet han gav dig [att straffet lyfts om vi ångrar oss]! Om du skonar oss från detta straff ska vi tro på dig och låta israeliterna gå fria med dig.”

Men när vi lyfte straffet från dem, fram till en bestämd tid som de skulle nå, bröt de sitt löfte.

Så lät vi vedergällningen drabba dem och dränkte dem i havet, för att de vägrade tro på våra tecken och var likgiltiga inför dem.

Och vi lät det folk som hade förtryckts ta över de östra och västra delarna av det land vi välsignat. Och din Herres goda löfte till israeliterna uppfylldes tack vare deras tålamod. Och vi lade i ruiner allt som Farao och hans folk hade rest och byggt.

Vi förde israeliterna genom havet, och de kom till ett folk som hängav sig åt sina avgudabilder. De sa: ”Mose! Gör en gud åt oss likadan som deras gudar!” Han svarade: ”Ni är verkligen ett ovetande folk!

Vad dessa människor ägnar sig åt leder till deras undergång, och det de gör är bortkastat.”

Han sa även: ”Ska jag söka en gud åt er, annan än Gud, när han gett er företräde framför alla folk?”

Och vi räddade er från Faraos folk som utsatte er för svårt lidande och som dödade era söner och lät era döttrar leva. Det var en oerhörd prövning från er Herre.

Trettio nätter utsatte vi åt Mose och vi fullbordade dem med tio till, så att tiden som hans Herre fastställt blev totalt fyrtio nätter. Och Mose sa till sin bror, Aron: ”Var min ställföreträdare för mitt folk, gör det som är rätt och följ inte de som sprider fördärv!”

Och när Mose kom till vårt utsatta möte och hans Herre talade till honom, sa han: ”Herre! Visa dig för mig så att jag kan se dig!” Han sa: ”Du kan inte se mig, men se på berget. Om det förblir stadigt på sin plats ska du se mig.” När hans Herre visade sig för berget krossades det, och Mose föll medvetslös. När han återfick medvetande sa han: ”Upphöjd är du! Jag vänder mig till dig i ånger, och jag är den förste att tro.”

Han sa: ”Mose! Jag har utvalt dig framför alla människor genom mina budskap och mitt tal. Ta därför det jag ger dig och var tacksam!”

Och på skrifttavlorna skrev vi ned åt honom förmaningar och utläggningar om allt. ”Håll fast vid detta med beslutsamhet och uppmana ditt folk att följa det bästa däri!” Jag ska visa er de trotsiga syndarnas hemvist.

De som utan rätt uppträder högmodigt på jorden ska jag avleda från mina tecken. Även om de ser alla tecken ska de inte tro på dem. Om de ser rättfärdighetens väg kommer de inte att följa den, men om de ser villfarelsens väg kommer de att följa den. Detta för att de vägrade att tro på våra tecken och var likgiltiga inför dem.

För de som vägrar tro på våra tecken och på mötet i det kommande livet ska handlingarna gå om intet. Lönas de för annat än vad de själva gjort?

Medan Mose var borta tillverkade hans folk en skulptur av sina smycken, i form av en kalv, som gav ifrån sig ett bölande ljud. Insåg de inte att den varken kunde tala till dem eller vägleda dem? De gjorde den till sin [avgud] och begick därmed en allvarlig orätt.

När de ångrade sig och insåg att de hade gått vilse sa de: ”Om inte vår Herre förbarmar sig över oss och förlåter oss är vi förlorade!”

När Mose återvände till sitt folk, fylld av vrede och bedrövelse, utbrast han: ”Avskyvärt är det ni gjort i min frånvaro! Kunde ni inte invänta er Herres befallning?” Han kastade tavlorna och grep sin brors huvud och drog honom till sig. Aron sa: ”Son till min moder! Folket försvagade mig och var nära att döda mig. Låt inte våra fiender glädjas över det du gör mot mig, och betrakta mig inte som en av dessa orättfärdiga människor!”

Han sa: ”Herre! Förlåt mig och min bror och inneslut oss i din barmhärtighet; du är den barmhärtigaste av de barmhärtiga.”

De som gjorde kalven [till sin avgud] ska drabbas av sin Herres vrede och förnedring i det jordiska livet. Ja, så straffar vi de som smider lögner.

Mot de som begår dåliga handlingar men sedan ångrar sig och tror är din Herre ständigt förlåtande, barmhärtig.

När Moses vrede lagt sig plockade han upp skrifttavlorna vilkas text innehöll vägledning och barmhärtighet för de som bävar inför sin Herre.

Sedan valde Mose ut sjuttio män ur sitt folk till vår utsatta tid. När skalvet grep dem utbrast han: ”Herre! Om du hade velat hade du förgjort dem och mig dessförinnan. Ska du förgöra oss för vad de oförståndiga bland oss gjort? Det här var endast ditt test. Genom det vilseleder du vem du vill och vägleder vem du vill. Du är vår beskyddare, förlåt oss och förbarma dig över oss – ingen förlåter som du!

Och beskär oss gott både i detta liv och i det kommande – vi har vänt tillbaka till dig!” Han sa: ”Jag låter mitt straff drabba den jag vill, men min barmhärtighet omfattar allt. Jag ska skänka den till de gudfruktiga som betalar allmosan och som tror på våra tecken –

de som följer sändebudet; den icke läs– och skrivkunnige profeten, som de finner omnämnd hos sig i Tawrāt och Injīl. Han påbjuder dem det goda och förbjuder dem det onda, och tillåter alla goda saker för dem och förbjuder dem från allt skadligt. Han befriar dem från de bördor och bojor som tyngde dem. De som tror på honom, ärar honom och stöder honom, och följer det ljus som har uppenbarats till honom – dessa är de som det ska gå väl för.”

Säg: ”Människor! Jag är Guds sändebud till er alla, [sänd av] honom som har herraväldet över himlarna och jorden. Ingen är värd dyrkan utom han, som ger liv och tar liv. Tro därför på Gud och hans sändebud, den icke läs- och skrivkunnige profeten, som tror på Gud och hans ord, och följ honom så att ni blir vägledda.”

Bland Moses folk finns en grupp som vägleder till sanningen och dömer rättvist.

Vi delade upp dem i tolv stammar. När folket bad Mose om vatten ingav vi honom: ”Slå med din stav på stenen!” Då vällde tolv källor fram ur den, och varje stam visste vilken de skulle dricka ur. Vi lät molnen skugga dem och sände ned manna och vaktlar till dem: ”Ät av det goda vi försörjt er med!” De skadade inte oss. De skadade bara sig själva.

Och det sades till dem: ”Bo i denna stad och ät varifrån ni vill av det som finns i den, och säg: 'Befria oss från synd!', och gå in genom porten bugande. Då ska vi förlåta era illgärningar och ge de som gör gott ännu mer.”

Men de orättfärdiga bland dem ersatte orden de uppmanats att säga mot något annat, så vi sände ett straff från himlen över dem för deras orättfärdighet.

Fråga dem om staden vid havet, vars invånare bröt sabbatsbudet. På sabbaten kom fiskarna till dem i mängd vid vattenytan, men dagar utanför sabbaten syntes de inte till. På detta sätt prövade vi dem för deras olydnad.

När en grupp av dem sa: ”Varför förmanar ni ett folk som Gud ändå ska förgöra eller utsätta för ett strängt straff?” De svarade: ”För att ha en ursäkt hos er Herre, och i hopp att de ska frukta honom.”

När de struntade i förmaningarna räddade vi de som förbjudit det onda och lät de orättfärdiga drabbas av ett plågsamt straff för sin olydnad.

När de trotsigt fortsatte med det de förbjudits sa vi till dem: ”Bli föraktade apor!”

Och din Herre förkunnade att han ända till uppståndelsens dag ska sända dem folk som utsätter dem för svårt lidande. Din Herre är snabb att straffa, men han är också ständigt förlåtande, barmhärtig.

Vi skingrade dem i grupper över jorden. Bland dem fanns rättfärdiga människor och andra som inte var det. Vi prövade dem med medgång och motgång för att de skulle vända om.

Efter dem kom usla efterträdare som fick skriften i arv. De tog för sig av denna världs vinning och sa: ”Vi kommer ändå att bli förlåtna!” Och om liknande vinningar erbjuds dem tar de dem igen. Har de inte bundit sig vid skriftens förbund att bara säga sanningen om Gud? De har ju studerat dess innehåll! Det kommande livets boning är bättre för de gudfruktiga. Förstår ni inte?

De som håller fast vid skriften och förrättar bönen [ska veta att] vi inte låter de som gör det rätta bli utan belöning.

Och kom ihåg när vi lyfte berget över dem som om det vore ett molntäcke och de var övertygade om att det skulle falla ned över dem: ”Håll med kraft fast vid det vi gett er och minns dess innehåll, för att ni ska bli gudfruktiga!”

Och minns när din Herre tog fram avkomman ur Adams avkomlingars länder och fick dem att vittna om sig själva: ”Är jag inte er Herre?” De sa: ”Jo, vi vittnar!” Detta skedde för att ni inte ska säga på uppståndelsens dag: ”Vi hade ingen aning om detta!”

Och inte heller säga: ”Det var våra förfäder som var avgudadyrkare, och vi var bara deras avkomma. Ska du straffa oss för vad de som omintetgjorde [sin tro] gjorde?”

Så klargör vi tecknen för att de ska vända om.

Återge för dem berättelsen om den som fick våra tecken men slet sig loss från dem. Satan hann då ifatt honom och han gick under.

Om vi hade velat hade vi upphöjt honom genom dem, men han klamrade sig fast vid det världsliga och följde sina begär. Han är som en hund som flåsar med hängande tunga vare sig du jagar bort den eller låter den vara. Sådan är liknelsen för de som förnekar våra tecken. Berätta dessa berättelser så att de må tänka efter.

Usel är liknelsen för de som vägrar tro på våra tecken – de gör bara orätt mot sig själva.

De Gud vägleder är på rätt väg, och de han låter gå vilse är de största förlorarna.

Vi har skapat många jinner och människor för helvetet. De har hjärtan de inte förstår med, ögon de inte ser med och öron de inte hör med. De är som boskap, men de är ännu mer vilsegångna. Det är de som är de obrydda.

Gud har de vackraste och mest fullkomliga namnen; åkalla honom med dem! Och lämna de som förvränger hans namn. De ska straffas för vad de gjort.

Bland dem vi skapat finns en grupp som vägleder till sanningen och dömer rättvist.

Men de som vägrar tro på våra tecken ska vi stegvis leda mot undergång, utan att de märker det.

Jag ger dem uppskov – min plan är orubblig.

Tänker de inte efter? Deras landsman har inte förlorat förståndet, han är bara en klar varnare.

Har de inte begrundat himlarnas och jordens herravälde och allt som Gud har skapat, och att deras tid kanske närmar sig? Vilket budskap ska de tro på efter detta?

Den som Gud leder vilse kan ingen vägleda. Han lämnar dem att villrådigt irra vidare i sina överträdelser.

De frågar dig om tidpunkten för den yttersta stunden. Säg: ”Kunskapen om den finns bara hos min Herre och ingen avslöjar dess tidpunkt utom han. Den är dold för alla i himlarna och på jorden och den ska komma över er utan förvarning.” De frågar dig som om du ivrigt sökt reda på den. Säg: ”Kunskapen om den finns bara hos Gud, men de flesta vet inte detta.”

Säg: ”Jag äger varken makt att tillfoga nytta eller skada för mig själv, utöver vad Gud vill. Om jag kände till det fördolda hade jag samlat rikligt av det goda, och inget ont hade drabbat mig. Jag är bara en förkunnare av varningar och glädjebudskap för folk som tror.”

Det är han som skapat er ur en enda varelse och av den skapat dess maka, för att han skulle finna ro hos henne. Efter att han varit intim med henne bar hon en lätt börda som hon bar vidare. Men när den blev tung bad de båda sin Herre: ”Om du ger oss ett friskt barn kommer vi verkligen att vara tacksamma!”

Men när han gett dem ett friskt barn tillskrev de honom medparter i det han skänkt dem. Upphöjd är Gud, över vad de sätter vid hans sida!

Ska de tillskriva honom medparter som inte kan skapa något, utan som själva är skapade,

och som inte kan hjälpa vare sig dem eller sig själva?

Om ni kallar dem till vägledning följer de er inte. Det gör ingen skillnad om ni kallar på dem eller tiger.

De ni åkallar vid sidan av Gud är tjänare som ni. Åkalla dem och låt dem svara er, om ni talar sanning!

Har de ben att gå med eller händer att gripa med? Har de ögon att se med eller öron att höra med? Säg: ”Kalla på era avgudar och smid era planer mot mig, och ge mig inget andrum!”

Min beskyddare är förvisso Gud, som uppenbarade skriften, och han tar hand om de rättfärdiga.

De som ni dyrkar vid hans sida kan inte hjälpa vare sig er eller sig själva.

Om du kallar dem till vägledning, hör de inte. Du ser dem stirra mot dig, men de ser ingenting.

Visa tolerans, påbjud det goda och vänd dig från de oförståndiga.

Om Satan försöker egga dig, sök då skydd hos Gud. Han hör allt, vet allt.

När de gudfruktiga berörs av en ingivelse från Satan besinnar de sig, och genast ser de klart.

Men de som är [djävlarnas] bröder drar dem djupare i villfarelsen och ger inte upp.

När du inte ger dem ett tecken säger de: ”Varför har du inte valt ett själv?” Säg: ”Jag följer bara det som uppenbaras för mig från min Herre. Detta är ögonöppnande bevis från er Herre och vägledning och barmhärtighet för folk som tror.”

När Koranen reciteras, lyssna då uppmärksamt och var tysta, så att ni kan skänkas nåd.

Och minns din Herre inom dig, med ödmjukhet och vördnad och utan högljudda ord, både morgon och kväll, och var inte försumlig.

De som är hos din Herre är inte för stolta för att dyrka honom. De upphöjer honom och faller ned inför honom.