The Noble Qur'an Encyclopedia

Du som har höljt dig [i dina kläder]!

Res dig och förkunna varningen!

Prisa din Herres storhet

och rena dina kläder,

och förskjut all synd och avgudadyrkan.

Skänk inte till andra med avsikten att få mer

och visa tålamod, för din Herres skull.

När det blåses i hornet

påbörjas en dag av svår prövning,

som för de otrogna är allt annat än lätt.

Överlåt åt mig [att ta itu med] den som jag själv skapat.

Jag gav honom stora rikedomar

och söner vid hans sida,

och jag gjorde livet enkelt för honom.

Ändå förväntar han sig att jag ska ge honom mer!

Nej, aldrig! Han har envist motsatt sig våra bud.

Jag ska låta honom utstå ett outhärdligt straff.

Han grubblade och planerade [hur han skulle kunna vederlägga Koranens budskap].

Fördömd är han för det han planerade!

Ja, återigen: fördömd är han för det han planerade!

Därefter tänkte han vidare,

varpå hans panna rynkades och han mulnade.

Sedan vände han sig bort i högmod

och sa: ”Det här är inget annat än magi som gått i arv;

det är bara en vanlig människas ord!”

Jag ska slunga honom i Saqar.

Vet du vad Saqar är?

Den är en skoningslös [eld] som förtär allt

och förbränner huden.

Den bevakas av nitton.

Och vi har inte låtit annat än änglar vakta över elden och vi har endast angett deras antal som en prövning för de otrogna. Detta för att skriftens folk må nå full visshet och för att de troende ska stärkas i sin tro, ja, för att fullständigt utplåna varje rest av tvivel hos skriftens folk och hos de troende, och för att de med sjuka hjärtan och de otrogna ska säga: ”Vad vill Gud med detta antal?” Så låter Gud den han vill gå vilse och vägleder den han vill. Ingen känner till din Herres härskaror utom han själv. Detta är bara en påminnelse för mänskligheten.

Sannerligen, vid månen,

och vid natten när den drar sig tillbaka,

och vid gryningen när ljuset bryter fram:

[Saqar] är verkligen bland de allra största [fasorna]

och en skrämmande varning till mänskligheten,

både för de som vill avancera [i tro och goda gärningar] och de som vill dra sig tillbaka [i otro och synd].

Varje själ är bunden vid det den har förvärvat,

utom de som tar emot sin bok i höger hand.

De ska vistas i trädgårdar, och där ska de fråga varandra

om de obotfärdiga syndarna:

”Vad var det som ledde er till Saqar?”

Då svarar de: ”Vi brukade inte förrätta bönen

och vi gav inte de fattiga att äta.

Vi kastade oss in i meningslösa diskussioner med andra

och förnekade domedagens verklighet,

tills [dödens] visshet nådde oss.”

Så nu ska ingen medlares förbön hjälpa dem.

Vad är det då som får dem att vända sig bort från påminnelsen

som vettskrämda vildåsnor

som flyr från ett lejon?

Var och en av dem vill i stället få en alldeles egen [uppenbarad] skrift utbredd framför sig.

Nej! De fruktar helt enkelt inte det kommande livet.

Men detta är förvisso en påminnelse.

Så att den som vill må låta sig påminnas.

Men ingen tar till sig påminnelsen förutom den som Gud vill. Han är den som har rätt att åtlydas och han är den som förlåter.