The Noble Qur'an Encyclopedia

Vad är det de frågar varandra om?

Om den väldiga nyheten,

som de är så oense om.

De ska snart få veta!

Ja, de ska sannerligen snart få veta!

Har vi inte gjort jorden till en plats att leva på,

och bergen till stadiga pålar?

Och vi har skapat er i par,

och vi har gjort sömnen till en tid för vila,

och natten till ett skylande täcke,

och vi har gjort dagen till en tid för arbete.

Och ovan er har vi byggt sju väldiga [himlar],

Och [där har vi] satt en flammande ljuskälla.

Och vi låter regnet strömma ymnigt från de tunga molnen,

för att frambringa säd och växtlighet,

och tätt bevuxna trädgårdar.

Dagen då allt avgörs har en fastställd tidpunkt.

Det är dagen då det blåses i hornet och ni alla träder fram i skaror,

och himlen öppnas upp som portar,

och bergen drivs bort och blir till hägringar.

Helvetet står sannerligen redo –

det är den slutliga boningen för de som överskred alla gränser.

Där ska de förbli i evigheter,

utan svalkande [lindring] och utan dryck,

annat än skållhett vatten och rinnande sårvätska –

en passande vedergällning.

De fruktade aldrig räkenskapen,

och avvisade fullständigt våra budskap.

Men allt detta har vi nedtecknat i en bok.

[Och det sägs till dem:] ”Känn nu [på följderna]! Vi ska bara låta ert lidande tillta.”

För de gudfruktiga väntar en storslagen seger:

trädgårdar och vinrankor,

och jämnåriga kvinnor med ungdomlig skönhet,

och vinbägare fyllda till brädden.

Där hör de varken tomt prat eller lögn.

Allt detta är en belöning från din Herre; en fulländad gåva.

Han är Herren över himlarna och jorden och allt däremellan, den Nåderike – ingen förmår att tilltala honom.

Den dagen då anden [Gabriel] och änglarna står i led kommer ingen att kunna yttra ett ord, utom den som den Nåderike har gett tillstånd och som säger det rätta.

Denna dag är en säker verklighet; låt därför den som så önskar välja en väg tillbaka till sin Herre.

Vi har varnat er för ett nära förestående straff – en dag då människan ska se resultatet av sina gärningar, och den otrogne utropar: ”Om jag ändå vore stoft!”