The Noble Qur'an Encyclopedia

Han rynkade pannan och vände sig bort

därför att den blinde kom fram till honom.

Vad vet du – kanske kommer han att rena sig [från synd],

eller lyssna till en påminnelse som skulle gagna honom?

Den som anser sig vara utan behov [av ditt kall] –

honom ägnar du din uppmärksamhet,

fast det inte är ditt ansvar om han låter bli att rena sig.

Men den som ivrigt söker sig till dig,

med bävan inför sin Herre,

från honom viker du undan.

Gör aldrig så igen! Detta är en påminnelse.

Den som vill kan ta den till sig.

Den är nedskriven på ädla blad;

upphöjda och renade,

och i händerna på [himmelska] budbärare –

ädla och fromma.

Förgjord är människan; så djupt försjunken i otro hon är!

Av vad skapar han henne?

Han skapar henne av en droppe säd för att sedan forma henne.

Därpå gör han vägen ut [ur moderlivet] lätt för henne.

Till sist låter han henne dö och begravas.

Och när han vill, återuppväcker han henne.

Nej, hon har ännu inte fullgjort det han ålagt henne!

Låt människan begrunda sin föda:

vi låter regnet ösa ner;

därefter klyver vi jorden helt och hållet,

och låter korn skjuta upp ur den,

och druvor och späda skott,

och oliver och dadelpalmer,

och lummiga trädgårdar,

samt frukt och bete –

till nytta för er och er boskap.

Men när det öronbedövande dånet ljuder;

den dagen flyr människan från sin egen bror,

och från sin mor och sin far,

och från sin hustru och sina barn.

Den dagen är var och en upptagen med sitt.

Den dagen skiner vissa ansikten.

Och de skrattar, fyllda av glädje.

Men andra ansikten ska den dagen täckas av damm,

och svepas in i djupt mörker.

Dessa är de otrogna syndarna.