The Noble Qur'an Encyclopedia

Gud och hans sändebud säger upp avtalen ni slutit med avgudadyrkarna.

Rör er fritt på jorden i fyra månader, men vet att ni inte kan undfly Gud, och att Gud förödmjukar de otrogna.

En kungörelse från Gud och hans sändebud till folket på den stora vallfärdens dag: Gud och hans sändebud säger upp avtalen med avgudadyrkarna. Ångrar ni er är det bättre för er, men vänder ni er bort ska ni veta att ni inte kan undfly Gud. Förkunna för de otrogna att ett smärtsamt straff väntar dem.

Undantagna är de avgudadyrkare ni slutit avtal med och som inte brutit det på något sätt och inte stött någon mot er. Fullgör ert avtal med dem till dess tid löper ut. Gud älskar de gudfruktiga.

När de helgade månaderna löpt ut, döda då avgudadyrkarna var ni än finner dem; ja, grip dem, belägra dem och lägg er i bakhåll för dem överallt. Men ångrar de sig, förrättar bönen och ger den obligatoriska allmosan, låt dem då gå. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

Och om någon av avgudadyrkarna söker ditt beskydd, ge honom då beskydd så att han kan höra Guds ord, och för honom sedan till en plats där han är trygg. Det är för att de är människor som saknar kunskap.

Hur kan avgudadyrkarna ha ett avtal med Gud och hans sändebud, bortsett från dem ni slutit avtal med vid den heliga moskén? Så länge de upprätthåller avtalet med er ska även ni göra det med dem. Gud älskar förvisso de gudfruktiga.

Hur [något avtal finnas], när de – om de får övertaget över er – varken tar hänsyn till släktband eller skyddsavtal? De söker blidka er med sina ord medan deras hjärtan står i motsättning. De flesta av dem är trotsiga syndare.

De har bytt bort Guds budskap mot ett ynkligt pris och avlett från hans väg. Förkastligt är det de gör!

De tar inte hänsyn till vare sig släktband eller skyddsavtal gentemot en troende. Dessa överskrider alla gränser.

Men om de ångrar sig, förrättar bönen och betalar den obligatoriska allmosan är de era bröder i tron. Vi klargör tecknen för människor som vet.

Men om de bryter sina eder efter att ha slutit avtal och smädar er tro, strid då mot ledarna för otro – de har inga eder – kanske slutar de då.

Ska ni inte strida mot ett folk som bröt sina eder och planerade att fördriva sändebudet, och som angrep er först? Fruktar ni dem? Gud har mer rätt att fruktas, om ni verkligen är troende!

Strid mot dem! Gud ska straffa dem genom era händer och förödmjuka dem och ge er seger över dem. Och han ska läka de troendes bröst,

och stilla vreden i deras hjärtan. Gud godtar ånger från vem han vill. Gud är allvetande, vis.

Eller trodde ni att ni skulle lämnas utan att Gud urskilt vilka bland er som kämpar och som inte ägnar sin tillgivenhet åt andra än Gud, hans sändebud och de troende? Gud är väl medveten om allt ni gör.

Det anstår inte avgudadyrkarna att förvalta Guds moskéer medan de vittnar om sin egen otro. Deras handlingar är förgäves, och i elden ska de förbli.

Guds moskéer förvaltas endast av de som tror på Gud och den yttersta dagen, förrättar bönen, ger den obligatoriska allmosan och inte fruktar någon utom Gud. Dessa kan hoppas höra till de vägledda.

Likställer ni de som ger pilgrimerna vatten och förvaltar den heliga moskén med de som tror på Gud och den yttersta dagen och som kämpar för Guds sak? De är inte likställda inför Gud. Gud vägleder inte orättfärdiga människor.

De som har antagit tron och som utvandrat och kämpat för Guds sak med sina ägodelar och sina liv har den högsta rangen hos Gud. Dessa är de verkliga segrarna.

Deras Herre ger dem glädjebudet om sin barmhärtighet och sitt välbehag, och om trädgårdar med beständig salighet

Där ska de förbli i all evighet. Hos Gud väntar en väldig belöning.

Troende! Ta inte era fäder och bröder till allierade om de föredrar otro framför tro. De bland er som väljer dem som allierade agerar säkerligen orättfärdigt.

Säg: ”Om era fäder, söner, bröder, hustrur, er släkt, de ägodelar ni förvärvat, handel ni fruktar ska gå under och bostäder ni håller kära betyder mer för er än Gud och hans sändebud och kamp för hans sak – vänta då tills Gud kommer med sitt beslut. Gud vägleder inte de trotsiga syndarna.”

Gud har sannerligen gett er seger på många slagfält, även på Ḥunayns dag – då ert stora antal bländade er. Men det gagnade er inte det minsta. Jorden kändes trång för er, trots sin vidd, och ni vände ryggen och flydde.

Sedan sände Gud ned ett lugn från sig över sitt sändebud och de troende, och sände styrkor ni inte kunde se, och straffade de som förkastade tron. Sådan var de otrognas lön.

Därefter godtog Gud ångern från dem han valde ut. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

Troende! Avgudadyrkarna är orena. Låt dem inte närma sig den heliga moskén efter detta år. Och fruktar ni fattigdom ska Gud förse er av sin godhet, om det är hans vilja. Gud är allvetande, vis.

Strid mot dem bland skriftens folk som inte tror på Gud och på den yttersta dagen, och som inte upprätthåller de förbud som Gud och hans sändebud har fastställt, och som inte bekänner sig till den sanna tron – tills de ur egen hand och i undergivenhet betalar skyddsskatten.

Judarna säger: ”Esra är Guds son”, och de kristna säger: ”Messias är Guds son.” Dessa ord lämnar deras munnar! Deras ord liknar de tidigare otrognas. Må Gud förgöra dem! Hur kan de låta sig avledas så?

De tog sina rabbiner och munkar till herrar vid sidan av Gud, liksom Messias, Marias son. Men de befalldes bara att dyrka en enda Gud – ingen är värd dyrkan utom han. Upphöjd är han, över vad de sätter vid hans sida!

De vill släcka Guds ljus med sina ord, men Gud är fast besluten att låta sitt ljus skina för fullt, även om de otrogna avskyr det.

Det är han som har sänt sitt sändebud med vägledningen och den sanna religionen för att låta den segra över alla andra religioner, även om avgudadyrkarna avskyr det.

Troende! Många rabbiner och munkar lägger beslag på folks ägodelar på orättmätiga sätt och avleder från Guds väg. De som samlar på sig rikedomar av guld och silver, men inte spenderar från dem i Guds väg – ge dem besked om ett smärtsamt straff

den dag då dessa [rikedomar] ska upphettas i helvetets eld och bränna deras pannor, ryggar och sidor [och det sägs till dem:] ”Det här är det som ni samlat åt er själva; känn nu på konsekvenserna av det ni har samlat på er!”

Enligt Guds ordning finns det tolv månader, något som fastställdes i Guds bok den dag han skapade himlarna och jorden. Fyra av dem är helgade. Det är den rätta ordningen. Gör er inte själva orätt under dem! Och strid mot avgudadyrkarna allesammans, liksom de strider mot er allesammans. Vet att Gud är med de gudfruktiga.

Att förskjuta [de helgade månaderna] leder bara till ökad otro; de otrogna vilseleds genom det. De betraktar den som ohelgad ett år och helgad nästa år för att det ska motsvara antalet månader som Gud helgat. På så sätt vill de göra tillåtet det som Gud har förbjudit. Deras onda gärningar har förskönats för dem. Gud vägleder inte otrogna människor.

Troende! Vad är det med er? När det sägs: ”Gå ut i strid för Guds sak!” klamrar ni er fast vid era hem. Nöjer ni er med detta liv framför det kommande? Njutningen i detta liv är ringa jämfört med det kommande.

Om ni inte går ut i strid ska han utsätta er för ett plågsamt straff och byta ut er mot ett annat folk, och ni kan inte skada honom det minsta. Gud har makt över allt.

Om ni inte hjälper honom, gjorde Gud det redan [utan er] när de otrogna drev bort honom. Han, som var en av de två i grottan, sa då till sin kamrat: ”Sörj inte – Gud är med oss.” Då sände Gud ett lugn från sig över honom och stärkte honom med styrkor ni inte kunde se. Han gjorde de otrognas ord lägst medan Guds ord är det högsta. Gud är allsmäktig, vis.

Gå ut i strid, vare sig i gynnsamma eller svåra förhållanden, och kämpa för Guds sak med era ägodelar och era liv! Det är bäst för er, om ni bara visste.

Hade krigsbytet varit lättåtkomligt och resan enkel skulle de utan tvekan ha anslutit sig till dig, men resan blev dem för mödosam. De kommer att svära vid Gud: ”Om vi kunnat hade vi gått ut med er!” De förgör sig själva, och Gud vet att de ljuger.

Gud har förlåtit dig, men varför gav du dem dispens innan det blivit klart vilka som talade sanning och vilka som ljög?

De som tror på Gud och den yttersta dagen ber dig aldrig om dispens från att kämpa med sina ägodelar och sina liv. Gud vet vilka de gudfruktiga är.

Det är bara de som inte tror på Gud och den yttersta dagen som ber dig om dispens. Deras hjärtan tvivlar, och i sitt tvivel vacklar de.

Om de verkligen hade velat dra ut hade de förberett sig, men Gud ogillade att de deltog så han höll dem tillbaka, och det sades: ”Stanna ni med de som stannar kvar!”

Om de hade gått ut med er skulle de bara ha fördärvat och rusat runt bland er för att splittra er. Bland er finns de som lyssnar ivrigt på dem. Gud vet vilka de orättfärdiga är.

De har även tidigare försökt skapa splittring och förvrängt saker och ting för dig. Men sanningen kom till slut och Guds vilja segrade – allt till deras förargelse.

Bland dem finns de som säger: ”Ge mig dispens och utsätt mig inte för prövning!” Men det är i prövningen de har fallit. Helvetet ska omsluta de otrogna.

Om något gott händer dig grämer de sig men om du möts av motgångar säger de: ”Vi förutsåg detta och var förberedda!” Sedan vänder de sig bort, belåtna med sig själva.

Säg: ”Inget drabbar oss utom det Gud föreskrivit för oss. Han är vår Beskyddare, och det är på Gud de troende ska förlita sig!”

Säg: ”Väntar ni er något annat för oss än ett av två goda utfall? Vi väntar på att Gud ska straffa er direkt, från sig själv, eller genom våra händer. Men vänta ni – vi väntar med er!”

Säg: ”Skänk frivilligt eller motvilligt, det kommer ändå inte att accepteras från er! Ni är ett trotsigt folk.”

Det som hindrar deras gåvor från att godtas är att de vägrar tro på Gud och hans sändebud, samt deras ständiga slöhet inför bönen och motvillighet att skänka [till goda ändamål].

Låt dig inte imponeras av deras ägodelar och barn. Gud vill enbart plåga dem genom det i detta liv och att deras själar ska lämna [deras kroppar] medan de fortfarande är otrogna.

De svär vid Gud att de tillhör er gemenskap, men de står inte med er; så gör det bara för att de fruktar er.

Om de kunde hitta en fristad eller en grotta eller en håla i marken skulle de fly dit i all hast.

Bland dem finns den som kritiserar dig [för hur du fördelar] allmosorna. Om de får något av dem blir de nöjda, men om de inte får något av dem blir de missnöjda.

Hade de bara nöjt sig med det Gud och hans sändebud gett dem och sagt: ”Gud är allt vi behöver! Gud ska ge oss av sin godhet, och hans sändebud likaså. Det är till Gud vi sätter vårt hopp.”

[De förpliktade] allmosorna får endast ges till de fattiga, de behövande, de som arbetar med att samla in dem, de vars hjärtan ska vinnas [över till tron], de som ska friköpas ur slaveri, de skuldsatta, de som kämpar för Guds sak och de nödställda resande. Det är en föreskrift från Gud. Gud är allvetande, vis.

Bland dem finns de som besvärar profeten och säger: ”Han tror på allt han hör!” Säg: ”Han lyssnar till ert bästa”. Han tror på Gud och litar på de troende, och han är en nåd för de troende bland er. De som besvärar Guds sändebud har ett smärtsamt straff att vänta.

De svär vid Gud inför er för att behaga er, men Gud och hans sändebud har mer rätt att behagas – om de verkligen är troende.

Vet de inte att den som visar fiendskap mot Gud och hans sändebud är dömd att brinna för evigt i helvetets eld? Det är den yttersta förnedringen!

De skenbart troende fruktar att en sura ska uppenbaras, som avslöjar vad de döljer i sitt innersta. Säg: ”Fortsätt ni att göra narr! Gud kommer att avslöja det ni fruktar för.”

Om du frågar dem, kommer de att svara: ”Vi pratade bara strunt och roade oss!” Säg: ”Var det alltså Gud, hans tecken och hans sändebud ni gjorde er lustiga över?

Kom inte med ursäkter! Ni har förkastat den tro ni tidigare bekände er till!” Om vi förlåter somliga av er straffar vi andra för att de var obotfärdiga syndare.

De skenbart troende, männen såväl som kvinnorna, är av samma slag. De påbjuder det onda och förbjuder det goda och håller tillbaka sina händer från att ge. De övergav Gud, så han övergav dem. De skenbart troende är de trotsiga syndarna.

Gud har lovat de skenbart troende, männen såväl som kvinnorna, och de [öppet] otrogna, helvetets eld och där ska de förbli; den är nog för dem. Gud har fördömt dem, och ett ändlöst straff väntar dem.

[Ni skenbart troende] är som de före er. De var dock starkare, rikare och hade fler barn. De njöt av sin lott, och ni har njutit av er lott som de före er njöt av sin. Och precis som de ägnade sig åt meningslöst tal gör även ni det. Deras gärningar gick förlorade i detta liv och det kommande. Dessa är förlorarna.

Har inte berättelserna nått dem om deras föregångare; Noas folk, [stammarna] 'Ād och Thamūd, Abrahams folk, folket i Midjan och de omstörtade städerna? Deras sändebud kom till dem med klara bevis. Gud gjorde ingen orätt mot dem, utan de gjorde orätt mot sig själva.

De troende, männen såväl som kvinnorna, är varandras fasta stöd. De påbjuder det goda och förbjuder det onda, och de förrättar bönen och ger den obligatoriska allmosan och lyder Gud och hans sändebud. Dessa ska Gud visa barmhärtighet. Gud är allsmäktig, vis.

Gud har lovat de troende, männen såväl som kvinnorna, trädgårdar genom vilka floder rinner, och där ska de förbli, och goda boningar i Edens trädgårdar. Men Guds välbehag är större än allt. Det är den väldiga segern!

Profet! Kämpa mot de [öppet] otrogna och de skenbart troende och var sträng mot dem. Deras hemvist är helvetet, vilket fasansfullt slut!

De svär vid Gud att de inte har sagt något, men det de sa var ett otrons ord, och de har förkastat tron efter sin bekännelse till islam. De avsåg även [att skada dig] men misslyckades. Deras enda invändning var att Gud och hans sändebud berikat dem av sin godhet! Om de vänder sig till Gud i ånger är detta det bästa för dem, men om de vänder sig bort ska Gud straffa dem hårt i detta liv och i det kommande. På jorden har de varken någon som hjälper eller skyddar dem.

Bland dem finns de som lovade Gud: ”Om han ger oss av sin godhet ska vi sannerligen skänka allmosor och vara rättfärdiga!”

Men när han gav dem av sin godhet snålade de med det och vände sig bort i motvilja.

Till följd av detta lät han hyckleriet slå rot i deras hjärtan, fram till den dag de möter honom. Detta för att de bröt sitt löfte till Gud och ständigt förde fram lögner.

Vet de inte att Gud känner till deras hemligheter och deras hemliga samtal, och att Gud vet allt som är dolt?

De som klandrar de troende som frivilligt skänker till de behövande och de som ger det lilla de förmår, och förlöjligar dem, ska Gud förlöjliga tillbaka, och de ska få ett smärtsamt straff.

Be om förlåtelse för dem eller låt bli att be om förlåtelse för dem; om du så ber om förlåtelse för dem sjuttio gånger ska Gud aldrig förlåta dem. Detta eftersom de vägrade tro på Gud och hans sändebud. Gud vägleder inte de trotsiga syndarna.

De som uteblev [från fälttåget] gladdes åt att ha stannat kvar hemma i trots mot Guds sändebud. De kände ovilja mot att kämpa med sin egendom och med risk för livet för Guds sak. Och de sa: ”Gå inte ut i strid i hettan!” Säg: ”Helvetets eld är betydligt hetare!” – om de bara kunde förstå.

Låt dem skratta en stund. De ska gråta mycket som straff för vad de brukade göra.

Om Gud återför dig till en grupp av dem och de ber om lov att dra ut, säg: ”Ni ska aldrig dra ut med mig och aldrig strida vid min sida mot någon fiende! Ni valde att stanna kvar första gången, så bli nu kvar tillsammans med alla andra som uteblev.”

Och be aldrig för någon av deras döda och stå inte vid dennes grav. De vägrade tro på Gud och hans sändebud och de dog som trotsiga syndare.

Se inte med beundran på deras egendomar och barn. Gud vill enbart plåga dem genom det i detta liv och att deras själar ska lämna [deras kroppar] medan de fortfarande är otrogna.

När en sura uppenbarades med orden: ”Tro på Gud och kämpa vid hans sändebuds sida” bad de förmögna bland dem om dispens och sa: ”Lämna oss här med de som stannar kvar!”

De nöjde sig med att vara med de som stannade, och deras hjärtan förseglades så de förlorade förmågan att förstå.

Men sändebudet och de troende vid hans sida kämpade med sina ägodelar och sina liv. Dessa har allt gott att vänta, ja, dessa är de som det går väl för.

För dessa har Gud förberett trädgårdar, genom vilka floder rinner, och där ska de förbli. Detta är den väldiga segern!

Beduinerna kom med sina ursäkter för att få dispens, och de som ljög för Gud och hans sändebud stannade också kvar. Ett smärtsamt straff ska drabba de otrogna bland dem.

Inget klander riktas mot de svaga, de sjuka eller de som inte finner något att ge, så länge de är uppriktiga mot Gud och hans sändebud. Mot de som gör gott finns inget fördömande. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

Inte heller mot de som kom till dig för att du skulle utrusta dem och du sa: ”Jag har inget att utrusta er med” – de som vände sig bort med ögonen fulla av tårar av sorg över att de inte hade något att ge.

Fördömandet riktas bara mot de som ber dig om dispens trots att de hör till de välbärgade. De nöjde sig med att vara bland de som stannade kvar. Gud har förseglat deras hjärtan så de vet inte.

När ni återvänder till dem kommer de med ursäkter. Säg: ”Kom inte med ursäkter, för vi tror er inte! Gud har underrättat oss om ert verkliga tillstånd. Gud och hans sändebud ska se era gärningar, och sedan kommer ni att återföras till den som väl känner till det som är fördolt och det som är synligt, och han ska låta er veta vad ni brukade göra.”

När ni återvänder till dem, kommer de att svära vid Gud för att ni ska lämna dem ifred. Lämna dem då – de är vidriga – och deras hemvist är helvetet, som straff för vad de brukade göra!

De svär inför er för att ni ska bli nöjda med dem. Men även om ni blir nöjda med dem är Gud inte nöjd med dessa trotsiga syndare.

Beduinerna är värre i sin otro och tendens att utge sig som troende, och mer benägna att inte känna till gränserna som Gud har uppenbarat för sitt sändebud. Gud är allvetande, vis.

Bland beduinerna finns de som ser det som att de går med förlust när de skänker, och de hoppas på att motgångar ska drabba er. Hemska missöden ska i stället drabba dem! Gud hör allt, vet allt.

Och bland beduinerna finns de som tror på Gud och den yttersta dagen, och som ser det de skänker som ett sätt att närma sig Gud och få ta del av sändebudets böner. Det för dem sannerligen närmare! Gud ska innesluta dem i sin barmhärtighet. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

De främsta föregångarna bland utvandrarna och hjälparna, och de som följde dem i godhet – dessa är Gud nöjd med och de är nöjda med honom. För dessa har Gud förberett trädgårdar, genom vilka floder rinner, och där ska de förbli i all evighet. Det är den väldiga segern!

Bland beduinerna i ert närområde finns sådana som utger sig för att vara troende, och bland Medinas invånare finns de som envist håller fast vid att låtsas tro. Du känner inte till dem, men vi känner till dem. Vi ska straffa dem dubbelt och därefter ska de föras till ett oerhört straff.

Andra har erkänt sina synder; de blandade goda handlingar med onda. Förhoppningsvis godtar Gud deras ånger. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

Ta emot [den obligatoriska] allmosan från deras rikedomar, för att rena dem och höja dem genom den, och be för dem; dina böner är en trygghet för dem. Gud hör allt, vet allt.

Vet de inte att det är Gud som godtar sina tjänares ånger och tar emot deras allmosor, och att Gud är den som ständigt godtar ånger, den Barmhärtige?

Säg: ”Handla ni! Gud, hans sändebud och de troende kommer att bevittna era handlingar. Sedan återförs ni till den som känner väl till det som är fördolt och det som är synligt, och han ska berätta för er vad ni brukade göra.”

Och andra avvaktar Guds beslut – antingen straffar han dem eller så godtar han deras ånger. Gud är allvetande, vis.

Och det finns de som byggt en moské för att vålla skada, sprida otro och splittra de troende, och som utpost åt den som tidigare fört krig mot Gud och hans sändebud. De ska svära: ”Vi avsåg bara gott!”, men Gud vittnar om att de ljuger.

Be aldrig i den! En moské som grundades på gudsfruktan från första dagen är mer värd att du där förrättar din bön. I den finns män som älskar att rena sig, och Gud älskar de som renar sig.

Är den som grundar sin byggnad på gudsfruktan och på hans välbehag bättre, eller den som uppför den vid kanten av en urholkad brant som rasar ned med honom i helvetets eld? Gud vägleder inte orättfärdiga människor.

Deras byggnad som de grundat ska ständigt vara en källa till tvivel i deras hjärtan, tills deras hjärtan slits i stycken. Gud är allvetande, vis.

Gud har köpt de troendes liv och ägodelar i utbyte mot att de får paradiset. De strider för Guds sak och de dödar och dödas. Ett sant löfte bindande för honom i Tawrāt, Injīl och Koranen. Och vem håller sitt löfte bättre än Gud? Gläd er åt den handel ni slutit med honom. Det är den väldiga segern!

[Detta gäller] de som ångrar sig, utför sin dyrkan, lovprisar, iakttar fastan, bugar och faller ned, och som påbjuder det goda, förbjuder det onda och iakttar Guds gränser – ja, förkunna detta glädjebud för de troende!

Det anstår inte profeten eller de troende att be om förlåtelse för avgudadyrkarna, även om de vore nära släktingar, efter att det har blivit klart för dem att de hör till den brinnande eldens folk.

Abrahams bön om förlåtelse för sin far var bara på grund av ett löfte han gett honom. Men när det stod klart för honom att han var en fiende till Gud, tog han avstånd från honom. Abraham var verkligen djupt from och fördragsam.

Gud vilseleder inte ett folk efter att ha väglett dem förrän han klargjort för dem vad de ska akta sig för. Gud har full vetskap om allt.

Gud äger herraväldet över himlarna och jorden. Han ger liv och han tar liv. Och ni har ingen som kan hjälpa er eller skydda er förutom Gud.

Gud godtog ångern från profeten och från utvandrarna och hjälparna som följde honom i svårighetens stund, efter att somligas hjärtan varit nära att vackla. Sedan godtog han deras ånger. Han är förbarmande och barmhärtig mot dem.

[Gud godtog även ångern från] de tre som lämnades kvar – när jorden blev dem trång trots sin vidd, och deras egna själar blev dem trånga, och de insåg att det inte fanns någon tillflykt undan Gud, utom hos honom. Då vände han sig till dem för att de skulle ångra sig. Gud är den som ständigt godtar ånger, den Barmhärtige.

Troende! Frukta Gud och var med de sanningsenliga.

Det anstår inte Medinas invånare och beduinerna runt dem att utebli när Guds sändebud drar ut i strid, eller att föredra sina egna liv framför hans. För all törst som drabbar dem; för varje utmattning och hunger för Guds sak; för varje plats de kommer till, som förargar de otrogna, och för varje skada de tillfogar fienden ska en god gärning upptecknas för dem. Gud låter inte de godas belöning gå förlorad.

Allt de ger, litet som stort, och varje dal de korsar, upptecknas för dem – för att Gud ska belöna dem för det bästa de brukade göra.

Men alla troende bör inte gå ut i strid. Ur varje grupp bör en del stanna för att fördjupa sig i kunskapen om tron och förmana sitt folk när de återvänder till dem, så att de är på sin vakt.

Troende! Strid mot de otrogna i er närhet och låt dem möta er stränghet. Vet att Gud är med de som fruktar honom.

När en sura uppenbaras säger vissa av dem: ”Vem av er har fått sin tro stärkt av denna?” För de som redan tror stärker den deras tro och de fylls av glädje.

Men för dem vars hjärtan är sjuka lägger den tvivel till deras tvivel, och de dör som otrogna.

Inser de inte att de varje år prövas både en och två gånger? Ändå ångrar de sig inte och låter sig inte förmanas!

Och när en sura uppenbaras tittar de på varandra: ”Ser någon er?” Sedan vänder de sig bort. Gud vänder bort deras hjärtan därför att de är ett folk utan förstånd.

Ett sändebud ur era egna led har nu kommit till er. Det som plågar er tynger honom och han är högst mån om ert bästa. Mot de troende är han förbarmande och barmhärtig.

Om de ändå vänder sig bort, säg: ”Gud är tillräcklig för mig – ingen är värd dyrkan utom han! På honom förlitar jag mig, och han är Herren över den väldiga tronen.”